Är så less och trött idag. Mest är det nog just för att jag är less på att vara trött. Alternativt för att jag är trött på att vara less. Nåt av det är det.
Sitter vid köksbordet i Berghamn och känner på doften som sprider sig från kaffebryggaren som just slutat puttra. Jag sitter här och mitt i alltihop tänker jag på vilken lycklig människa jag faktiskt är. Inte lyckligt lottad, utan just lycklig. Jag har den fantastiska möjligheten att ibland uppleva lyckokänslor när jag som minst anar det. Men likaså upplever jag olyckokänslor när jag minst anar det. Jag är ingen sån där person som tror att man måste vara lycklig hela tiden för att kalla sig just lycklig. Att få uppleva dom där små stunderna när allt inte känns som pest är tillräckligt tycker jag. Kontrasterna är viktigast, det är ju dom som gör att det är möjligt att få ut så mycket av att leva. Trots livets inneboende sorglighet och olycka.
