Dagens liv

Jaha. Då var det eftermiddag igen och jag sitter här med en svart kopp kaffe och med Nickelback snurrandes på stereon. Va? kanske du tänker. Dricker hon svart kaffe!!! Japp det gör hon faktiskt! Har börjat uppskatta det på senare tid, tro det eller ej. Det är inte alls dumt faktiskt. Det där beska får mig att bli lite mer skärpt, vilket alltid kan vara uppskattat!
Hursomhaver.
Idag har jag tillbringat några timmar på stan där jag unnade mig att äta lunch ute, samt inhandlade lite nödvändiga och mindre nödvändiga småpryttlar. Men jag förtjänar det på min enda lediga dag denna vecka. Måste verkligen försöka ta tillvaro de stunder man är ledig. Särskilt när man har en lång arbetshelg framför sig.
Men vet ni vad. För första gången sen jag gick ut gymnasiet har jag trivts med sommaren och jag är inte helt utarbetad. Jag har energi över nu. Den tid som förut gick åt till oro och tänkande på jobbet har jag nu kunnat använda till vila, läsning och rekreation. Och till att faktiskt leva i stunden. Medveten närvaro, ni vet. Eller så vet ni inte det.
Att få ha det där egna utrymmet som jag uppskattar och behöver.

Det är så skönt att få vara sin egen.

Bloggtorka

Jag inser nu att jag bloggat två gånger på hela sommaren. Hmmm. Så jag kanske bör försöka få ner några rader. Jag väljer att göra en lista på de bra sakerna med denna sommar. Dom saker som gjort att det varit värt att leva. Utan inbördes ordning:

1. Vilja
2. Glädje över livet
3. Drivkraft och motivation
4. Upptäckter
5. Böcker (= deckare)
6. Välbefinnande och hälsa
7. Promenader
8. Jobb
9. Spänning
10. Vardag

Jag har sån tur. Jag är så lyckligt lottad. Om jag för ett par år sedan hade vetat att jag skulle skriva det här inlägget skulle jag aldrig ha vågat tro på det. För det är faktiskt värt att leva. Jag är värd att leva.

Jag tror att jag är lycklig

Har funderat på detta ett par dagar nu, och jag tror att "lycklig" är ett ord som kan beskriva hur jag känt mig. Åtminstone tror jag att det kan vara rätt ord. Riktigt säker är jag inte för jag tror inte jag känt lycka förut. Inte så här i alla fall.
För mig verkar receptet för lycka vara att vara sann mot mig själv. Erkänna det jag känner och tänker och lyfta fram det i ljuset istället för att försöka dölja det djupt inom mig och hoppas att det aldrig hittar vägen ut. Men det gör det. Hittar en väg ut alltså. Varje gång.
Jag tycker om att göra listor. Här kommer således en på dom saker som ger mig lycka.

1. Att få slippa alltför mycket oro och krav.
2. Dricka en massa kaffe!!!
3. Få vara för mig själv.
4. Ha ett jobb som jag inte får ont i magen av att tänka på eller arbeta med.
5. Att kunna planera min dag efter hur jag vill att den ska vara.
6. Tjäna mina egna pengar.
7. Plugga det jag verkligen gillar.
8. Läsa en massa böcker.
9. Äta jordgubbar (och en massa annat gott).
10. Gå ut på spontana promenader.
11. Träffa vänner (spontant eller planerat är lika bra båda två!)

Nu tror jag att jag måste ge mig. Men en viktig punkt finns inte med på listan eftersom den är så genomgripande att den måste få eget utrymme. Och det är den lycka jag upplever när jag känner saker. Förmågan att känna både glädje, sorg och allt däremellan, en förmåga som jag en tid känt att jag inte riktigt haft. Har befunnit mig på någon slags halvbra/halvdålig nivå hela tiden under en period och det är inte roligt. Det är bättre att jag känna djupaste sorg istället för att känna sig mer eller mindre likgiltig. Jag lovar. För då vet man att man kan känna. Då vet jag att jag kan känna.