Kaffe och kaka

Nyss hemkommen och har just fikat kaffe med kakor. Hittade nya kakor på Ica idag- Annas lantkakor. Väldigt goda och ganska smala också vilket bara är en fördel!!
Annars har denna dag innuburit extremt tidig träning på iksu (ben), sen luncha hemma, sen ner på stan och fixa några småsaker. Och nu är jag alltså hemma igen. Ser inte ut att bli nåt jobb för min del förrän till helgen. Är synd för jag känner mig så onödig om jag inte har jobb. Men jag kan ju som inte gör nåt åt det så....
Och imorgon kommer jag ha en träningsvärk som inte är av denna världen.
Fast det är imorgon det. Och nu är nu. Vilket innebär att jag ska gå och släppa ut Heidi (sköldpaddan) i sovrummet.

Allt för dom där stunderna

För det mesta är mitt livs stunder fyllda av kamp mot trötthet. Numera kan jag inte avgöra var den fysiska tröttheten slutar och den mentala börjar, om jag nu nånsin har kunnat det. Dom två är så tätt sammanvävda att de är omöjliga att skilja från varandra. Så det är bara slöseri med tid att försöka, i slutändan är det ju ändå bara frågan om trötthet som trötthet.
Vissa dagar är tröttheten så förlamande att jag inte vet hur jag ska orka vara vaken till kvällen. Och när kvällen kommer vet jag att när nästa dag tar vid är det bara att fortsätta kampen på samma sätt. Snacka om att sitta i en rävsax.

Någon gång iblaand händer det dock att jag känner någon slags energi och ork. Och det är vetskapen och hoppet om dessa kommande stunder som jag hänger upp tillvaron på. Bra strategi? knappast. Men en strategi så god som någon jag kan komma på. Hoppet hjälper mig även i att kämpa för tron på att morgondagen faktiskt kan bli bättre, att jag ska vara piggare. Och trots att hoppet är litet, är det ändå ett hopp. Och det är för tillfället allt jag begär.

Ibland när det lätta är svårt

Vissa dagar i mitt liv är dom dagar då jag inte behöver kämpa för att finna mening i tillvaron. Det är dom dagar då allt flyter på, kanske utan att något särskilt händer, men när jag ändå har en bra känsla i kroppen om att allt är som det ska. Den känslan är så underbar att ha; när man känner att orken, kraften, energin eller vad man nu vill kalla det finns där för en. Finns där för mig. När jag känner att jag är närvarande och orkar engagera mig i det som händer och sker.

Sen har vi dom andra dagarna. Dom där dagarna som är vanligast förekommande i mitt liv. Sådana dagar när fel känsla infinner sig redan från början och gör att jag får nerverna utanpå kroppen, när jag reagerar negativt på allt som händer, allt jag gör och allt som jag är. Dom dagar då oron vägrar släppa taget och jag inte vet hur jag ska bli fri. Det är en hemsk känsla, det är hemska dagar när det händer. Det är dom dagarna jag inte vill vara med och dom dagarna när jag undrar hur, när och om jag någonsin kommer lyckas få tag på den där kraften som krävs för att orka ta mig genom dagarna. Det är dom dagarna när jag har för mycket tid att tänka. Som nu.

DÅ var det väl....måndag, ja.

Ett par timmars arbete sen va man ledig tills imorgon eftermiddag då. Inte så att jag längtar direkt men det är väl bara att bita i det sura äpplet och köra på.
Snart är det ju sommar och då väntar ju en massa jobb så det är bara att tänka positivt, blir nog mycket lättare då.
Ska väl köra en sån här också medans jag kommer ihåg det:

Dagens strumpor: Happy socks i en massa färger, har tyvärr fortfarande ingen kamera så att jag kan visa er....om nån nu skulle råka vara intresserad av en sån konstig sak!!!
Nä nu ska jag ta och vila lite innan det är dags att hämta tvätten...

Dagens strumpor 17/4

Jo ni, det är inget mindre än ett par stor-prickiga happy socks kan jag meddela. Grundfärg svarta, sedan stora prickar i orange, blått, gult, lila mm. Inte illa va?

Annars har jag ingenting att meddela om denna dag, som har spenderats inomhus från morgon till kväll (räknar inte in turen till maxi för att handla lördagsgodis).
Återkommer imorgon, om jag kommer ihåg det.

Strumpblogg

Om det är nånting som jag verkligen gillar här i världen så är det strumpor. Fina strumpor, mönstrade strumpor, randiga eller prickiga strumpor eller bara strumpor i alla möjliga färger och utformningar. Det finns inget jag blir så glad över som att gå in på en affär (förslagsvis brukar hm vara kanonbra...) och se en förpackning med nya strumpor....strumpor som talar till djupet av ens personlighet med sin omåttliga skönhet! Jaja, kanske lite överdrivet, det kan erkännas men ändock är det en sådan känsla som infinner sig inom mig när jag ser dessa fina strumpor.
Hursomhelst så fick jag en idé om att kanske rikta in min blogg på just strumpor i alla former och färger och mönster, för det är ju ändå lite av min grej. SKulle som vara kul att lägga ut bilder på "dagens strumpor" med mera....eller vad tror ni som ändå ska tvingas (?) läsa om det? Kan det vara nåt?
Nu menar jag ju inte att jag endast ska skriva om detta underbara plagg som vi alla är så beroende av, nej absolut inte. Snarare att det ska vara som ett komplement till mitt övriga skrivande och i mitt tycke en kul grej... hehe. Jag skulle åtminstone tycka att det skulle va toppenkul.

Så för att inviga denna nya idé så väljer jag att börja med dagens strumpor just precis nu i detta ögonblick. Eftersom jag inte har tillgång till kamera just nu så får det helt enkelt bli en beskrivning i ord:

DAGENS STRUMPOR: Helt nya från H&M, randiga i grått, blått, rosa och vitt. Klassiskt vackra strumpor, inte alltför iögonenfallande men inte heller trista enfärgade. Ett par strumpor man blir glad av helt enkelt! (bild kommer förhoppningsvis senare!).

Tog mig ut, tog ut mig

Jag lyckades gå på promenad. Det går bäst när man inte funderar så mycket på det innan- helst ska promenaden vara lite spontan. Annars gör jag alltid så att jag målar upp krav på mig själv om hur långt och hur fort och hur ofta jag nska gå och så slutar det med att det blir pannkaka av allt, dvs att jag inte går alls. Och det vinner jag ju ingenting på.

I övrigt sov jag hur länge som helst i morse, egentligen alldeles för länge men det var ju skönt så jag klagar inte alltför mycket. Sedan dess har jag hunnit med frukost, och bäddat och kört en maskin disk. Och så promenaden då såklart. NU är det ju mer än lunchdags men jag har ingenting att äta till lunch...får se om jag tar mig en skål flingor eller liknande.
Nu ska jag iaf gå och kolla posten. Tjillivippens.

Nu har jag kommit igång

En gång är ingen gång, men två gånger en vana. Hoppas jag i alla fall när det kommer till bloggandet. Andra blogginlägget på lika många dagar- det var längesen jag var så flitig. Vi får väl se hur länge det håller i sig men jag har stora ambitioner må ni tro.
Passade som bra att slänga iväg ett litet inlägg nu innan jag går iväg och uträttar lite saker som ska göras.

Hipp som happ så har ´jag upptäckt en ganska otrevlig sak med min älskade dator som jag skriver på nu. Den delar nämligen ut elstötar! Jag ljuger inte. Råkar man komma åt ena usb-uttaget så sticker det till i fingret. Otrevligt värre är det.
Jaja. Nu ska jag gå och plocka i diskmaskinen så ni får väl ha det så bra tills vi hörs igen.

Livstecken

Jag lever faktiskt. Det gör jag trots att jag inte gett ifrån mig något livstecken här på månader. Gjorde ett försök för ett bra tag sen med ett hyfsat inlägg som naturligtvis försvann när jag skulle publicera det och det blev nåt fel på sidan.
I alla fall så har det hänt grymt mycket grejer sen jag sist gav ifrån mig ett ljud här. Det största är väl att jag numera är en sambo. Och har en sambo. Och en sköldpadda. Inte fy skam va!!! Trodde jag aldrig för ett år sen. Fast å andra sidan var det inte mycket jag trodde på för ett år sedan heller. Det är som två skilda liv som inte hade kunnat vara mer olika. Men ändock så är det så det är.
NU håller ju dessutom våren på att komma till stan också. Får se hur mitt sinne välkomnar denna årstid, som vanligtvis inte är min bästa konstigt nog. Jag är ju lite tvärtemot alla andra. Jag älskar hösten, men våren har en tendens att ofta göra mig deppig. Är nog för att jag känner krav på att man MÅSTE tycka att det är så härligt att solen skiner och att man MÅSTE älska att rusa ut i naturen i tid och otid. Inte för att jag har nåt emot solen och att vara ute i naturen. Tvärtom. Det jag har något emot är den allmänna stressen och paniken som utbryter så fort solen visar sig. Jag menar bara. Chilla för sjutton, det är ju bara april än. Och snart kommer vi ändå att börja klaga på värmen som de knepiga varelser vi faktiskt är.

Hur som helst. Sitter här och försöker låta bli att tänka sådär som jag brukar göra, tillsammans med min absoluta favoritaccessoar - kaffekoppen. Och jag tror faktiskt att det kan komma att lösa sig. Allting.