Vissa dagar i mitt liv är dom dagar då jag inte behöver kämpa för att finna mening i tillvaron. Det är dom dagar då allt flyter på, kanske utan att något särskilt händer, men när jag ändå har en bra känsla i kroppen om att allt är som det ska. Den känslan är så underbar att ha; när man känner att orken, kraften, energin eller vad man nu vill kalla det finns där för en. Finns där för mig. När jag känner att jag är närvarande och orkar engagera mig i det som händer och sker.
Sen har vi dom andra dagarna. Dom där dagarna som är vanligast förekommande i mitt liv. Sådana dagar när fel känsla infinner sig redan från början och gör att jag får nerverna utanpå kroppen, när jag reagerar negativt på allt som händer, allt jag gör och allt som jag är. Dom dagar då oron vägrar släppa taget och jag inte vet hur jag ska bli fri. Det är en hemsk känsla, det är hemska dagar när det händer. Det är dom dagarna jag inte vill vara med och dom dagarna när jag undrar hur, när och om jag någonsin kommer lyckas få tag på den där kraften som krävs för att orka ta mig genom dagarna. Det är dom dagarna när jag har för mycket tid att tänka. Som nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar