Sista dagen i år

Nu sitter jag här på årets sista dag och funderar. Jag funderar på den berg-och dalbana som detta år har varit. Inledningen på 2008 var krävande och jobbig, men jag kan se fram emot ett positivt avslut.
Jag ska troligtvis tillbringa dagen med promenad och läsande av Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson. Det kommer bli en bra dag.

Jag fick julklappar!

Nu är det tre dagar sen det var julafton. Och jag fick paket jag med!
Jag fick en vattenkokare och en halskedja med min initial av fia, en tröja och långa tjocka strumpor av frida, en pyjamas och en mysdress och strumpor och underkläder av mamma, och lotter av pappa och daniel. Jag vann 40 kr. Sen fick vi som alltid den årliga slanten från vanligt håll.
Och jag som inte hade önskat mig nånting jag fick sådär mycket fina saker!
De här dagarna sen julafton har jag tillbringat med att läsa böcker, vara ute och gå och dricka kaffe och äta mat. Typ. Och lekt och bara njutit av att vara hemma med kattpojkerna!
Nu ska jag gå och dricka kaffe med en sockerbit sen ska jag nog gå och byta lakan i sängen. Sen blir det nog läsning och promenad i dag med.
På måndag ska jag till härnösand och hälsa på L. Det ska bli roligt.

Jag önskar ingenting

Ingenting har jag önskat, men ändå ligger det en massa paket med mitt namn på under grana. Undra om dom andra visste vad jag vill ha när jag inte själv vet det.
Jag önskar mig bara friska kattgobber och att nån tror på mig. Det sistnämnda har jag fått redan och det förstnämnda har jag också fått, och jag hoppas att det håller i sig.

God jul med rolig historia

Två pojkar samtalar:
-Jag är fem år. Hur gammal är du?
-Det vet jag inte.
-Tänker du på tjejer?
-Nä.
-Då är du fyra.

God jul allihopa!

Snart julafton

Kan knappt fatta det. Och jag gläds fortfarande så otroligt mycket över mina prestationer denna termin. Jag kan inte släppa det. Varför skulle jag? Jag är ju stolt. För nästan första gången känner jag att jag betyder nåt. Och att jag betyder mycket. Jag ska fortsätta stråla, precis som min handledare sa. Jag har stpr potential, och den tänker jag inte låta gå mig ur händerna bara på grund av diverse svårigheter. Tvärtom - dom gör att jag blir ännu mer bestämd. Det är jag som bestämmer. Jag vinner.

Jag har allt jag vill ha

Så här två dagar före julafton kan jag säga att jag har allt jag vill ha och behöver. Jag är hemma med mina älskade kattpojkar i flera veckor och jag får vara med dom så mycket jag vill. Jag får vara ute och gå i denna vackra by. Jag får titta på en fin julgran och lyssna på julsånger. Och igår fick jag veta en sak som definitivt gör min jul komplett. Jag fick tillbaka min leda grupp-rapport, kommenterad, betygsatt och klar. Och nog för att jag var nöjd med den när jag skickade in den men jag hade nog aldrig anat vilka fina ord ocyh kommentarer jag skulle få. Den största julklapp jag fått är insikten i att någon tror att jag kommer bli en bra psykolog! MIn handledare sa detta tydligt. Jag har potential. Jag kan bli någon. Och det tänker jag kämpa för så länge jag lever. Jag har mål och jag har en stark vilja. Och den blir bara starkare allt eftersom jag får bevis på att jag valt rätt. Jag blir starkare för varje dag som går.
Jag har insett att sjävförtroendet är något jag utvecklar i alla situationer jag möter. Och jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag kunnat bygga upp detta självförtroende under denna höst. Det har varit en fantastisk resa. Jag skulle inte för allt i världen vilja ha den ogjord.

Jag har lärt mig så mycket om mänskligt beteende, och min egen förmåga att klara av saker bara jag vill. Och viljan har inte fattats den här terminen. Istället har den varot starkare än någonsin. Och därför är den här julen den bästa någonsin. För att jag vet att de motgångar jag mött inte har varit förgäves, utan att de gjort mig ännu mer bestämd när det kommer till mina mål. Ingenting ska få stå i vägen för mig.

Jag är så tacksam för det som har hänt under hösten. Jag kan inte fatta att så mycket har hänt, att jag förändrats så mycket. Men jag skulle aldrig i livet vilja ha förändringen ogjord. Den är det bästa som hänt mig. Och resan har bara börjat.

Hemma=äta mat

Jag hoppas få ordning på mina matvanor nu när jag är hemma. Den här terminen tror jag inte att jag ätit middag många gånger. Det har varit frukost, lunch och kvällsfika. Inte tillräckligt. Inte på långa vägar.
Jag har lite dålig matlust nu också. Det hjälper inte direkt till. Och snart blir det julmat. Jag kan inte påstå att jag längtar direkt. Dessutom dricker jag alltför lite också.
Hur som helst.

Jag skrev ju för några dagar sen att jag var alldeles uppe i varv, men det har faktiskt lugnat ner sig nu. Jag har liksom börjat kopplat av skoltänket nu. Stressen och pressen har släppt. Och jag har till och med börjat läsa en skönlitterär bok! Skugga av Karin Alvtegen. Mycket bra. Nu ångrar jag faktiskt att jag inte lånade fler igår men jag trodde inte att jag skulle läsa så mycket. Men nu känner jag att jag skulle vilja läsa hela tiden.
NU: ska jag kolla facebook.

Jag måste varva ner

Ända sen igår har jag känt mig alldeles uppjagad. Jag har inte kunnat släppa tankarna på skolan och hur bra det gått den här terminen. Jag är bara så nöjd. Och igår kväll skickade jag dessutom in min rapport som jag är så sjukt nöjd med. Jag är verkligen spänd på att få veta vad min handledare tycker. Jag kan inte tänka mmig att jag inte blir godkänd eftersom det känns så bra.
Jaja.
Nu är jag jag alldeles skakig. Jag tror det är koffeinet som kickar in. Och tanken på att jag snart är hemma. Jag har verkligen inte varit hemma mycket den här terminen. Typ 3 ggr. Och det har känts alldeles lagom.
Nu hoppas jag bara att det blir en skön jul, men det tror jag. Jag har inget som hänger över mig vad gäller skolarbete utan tror att jag kommer kunna slappna av ganska bra. Lyssna på jullåtar och läsa. Och se på tv. Och inte minst att äntligen få vara med mina småpojkar! Jag saknar dom små herrarna väldigt mycket. Hoppas dom känner igen mig bara. En av dom vet jag kommer vara rädd så jag har inga större förhoppnigar om att få träffa han förrän efter nyår typ :). Hehe. Jaja. Nu: städa och plocka i ordning lite i mitt lilla krypin.

Inställt!

Skit också. När jag kom på skolan visade det sig att föreläsningen va inställd. Det var synd för jag hade gärna velat höra om det perspektivet det skulle föreläsas om idag. Jaja, jag kunde iaf hämta ut min tenta och i förhållande till hur jag trodde det gick så gick det sjukt bra! Jag fick bra kommenterar igen. Jippiii!!!
Men sen knatade jag hem i blåsten och läste ut en familjeterapibok och sitter nu och filar på min rapport jag ska skicka in ikväll. Samtidigt lyssnar jag på Happy X-mas och dricker upp min sista röda glögg. Den är så sjukt god, hoppas dom har inhandlat nån sån hemma.
Hur som helst. Ska väl fixa nån mat innan jag ska gå. Vi har handledning kl 15 men jag ska gå en aning tidigare än så....
Jamen hej då med er!

Jag skolkade!!

Jag har varit på precis allt den här hösten. Alla föreläsningar, grupparbetstillfällen, seminarier, handledningar, reflektionsgrupper. Allt. Utom idag då jag tog långlunch med en vän. Det var välbehövligt. Och jag har inte ens dåligt samvete!
Imorgon är det sista dan sen är man ledig till den 13 januari. Lång dag. Föreläsning och rollspel fram till kl 15 sen den sista grupphandledningen. Sen är det bara att skicka in rapporten och hoppas på det bästa.
Just det! Jag lyckades skitbra på tentan jag trodde jag skulle få göra om! Så kan det gå.
Ha en god natt.

Jag försöker allt jag kan

Idag för ett år sedan. Hur såg allt ut då? Inte bra skulle jag spontant säga. Men kanske var vändpunkten nära.
Idag den 16 december 2008. Hur ser det ut idag? Svaret är: mycket bättre. Jag känner att jag har en uppgift, ett mål, något som sporrar mig. Den här hösten har fått mig att inse att jag kanske betyder nåt. Det kände jag inte förut. Som för 10 år sedan. Den 16 december 1998. Vad gjorde jag då? Troligtvis gick jag omkring och väntade på jullovet, och att jag skulle få betyg för första gången. För 10 år sen var det där lilla papperet det jag levde för. För det var en av de få bevisen på min existens. Under hela högstadiet levde jag för att vara duktig. Om inte mina skolkamrater såg mig skulle jag åtminstone göra allt för att lärarna skulle göra det. Kanske lyckades jag. Jag vet inte. Kollar jag på mina betyg så antar jag att de gjorde det. Och visst kändes det viktigt, men det kunde inte ersätta jämnåriga vänner, och såna hade jag aldrig.
Jag tror att det är anledningen till att jag nu som vuxen ofta har dragit mig undan. Jag har haft så svårt att tro att någon faktiskt vill lyssna på mig. Att någon vill se mig i ögonen och bekräfta att jag finns. Att någon faktiskt efterfrågar min åsikt. Skillnaden´mot för 10 år sedan är så slående. Då kunde jag vänta en hel dag på att någon skulle säga hej. Bara ett enda ord. Men oftast fick jag nöja mig med att svara på hur mycket klockan var. Fatta det. Hela högstadiet. SOm om man inte var tillräckligt känslig ändå.
Jag dög inte till annat än att fråga om tiden. Än idag förstår jag inte hur jag stod ut.

Men långsamt håller jag nu på att förändras. Jag försöker lära mig att tala i jag-budskap. Säga "jag tycker så här..." istället för "kanske kan man tycka så här...".
Jag försöker intala mig att jag inte ska gömma mig. Det finns någon som tycker att jag betyder något. Och det är verkligen på tiden att jag börjar tycka det jag också.

Ha en bra dag!

Just det. Hur ofta är det som ett affärsbiträde säger så? Men det hände mig idag. Det trevliga tjejen på Apoteket Shop i MVG-gallerian. Önskar fler kunde säga så.

Blev några små julklappar idag. Det minsta ska bli absolut roligast att ge bort. Du kan aldrig gissa vad det är.

En trött morgon med mycket att göra

Det har varit en konstig morgon hittills. Först och främst kanske för att jag drömde alldeles innan jag vaknade att jag redan var uppe och såg lucia och tvättade, och grejade. Så när mobilen ringde blev jag ytterst förvånad. Så nu känns det som att jag har gjort allting två gånger, både tvättandet och luciatittandet. Weird.
I alla fall. Har nu bytt lakan i sängen för jag ska kunna tvätta de andra. Efter tvättandet blir det nog lite skrivande rapporten, en julklappsjakttur på stan och sen ska jag stanna vid skolan och låna några böcker på UB. Hade inte med mig mitt lånekort igår så det blev nästan katastrof. Och tyvärr vet jag fortfarande inte riktigt vart jag har det.... Grejt. Får väl leta vidare.

Även fast jag sovit bra inatt hänger ögonlocken nu. Och jag känner mig lite ensam här jag sitter. Inte mycket att göra åt det, hur gärna jag än skulle vilja. Ska nu leta lite låtar att lyssna på på youtube.

Jag har valt rätt

Den senaste veckan har varit den bästa på hela utbildningen. Jag tycker jag har lärt mig mer på några dagar än på dessa två år. Inte för att det varit dåligt tidigare, för det har det verkligen inte!
Men nu har vi börjat med terapi. Jag hoppas att jag en dag kommer att jobba med det för det måste vara det mer spännande och givande området som finns. Vi har haft en helt otroligt inspirerande och motiverande lärare som varit familjeterapeut i typ 30 år. Tänk om man någon gång blir så kompetent och kunnig! Det var så otroligt spännande och roligt att lyssna. Han visade även upp ett rollspel för klassen med hjälp av en frivillig och det var så intressant att dom gärna hade kunnat fått rollspela hela föreläsningen. Jaag blev alldeles tagen av situationen. Terapisituationen är kraftfull. Det fick vi alla erfara när vi rollspelade familjeterapi i grupp. Jag blev så tagen av stämningen som uppstod att det var nära till tårarna. Jag längtar efter att få öva mer på terapeutrollen. Jag tror att vi redan nästa termin kommer att få träffa riktiga klienter. Det ska bli så otroligt spännande. Jaag kan inte uttrycka det i ord. Det kommer att vara så otroligt personligt utvecklande. Men naturligtvis också krävande. Som vår lärare sa; klientens kris är terapeutens vardag.

En sten föll från mitt hjärta igår

Jag känner mig lättare i själen idag efter gårdagen. Det var något som släppte, nånting som löstes upp. En stor klump i magen. Jag känner mig helt plötsligt trygg. Och alldeles varm i hjärtat. Jag kan andas ut nu. Tack!

Den här helgen

I vanlig ordning har helgen gått fort och jag tycker inte att jag hunnit med nånting. Ska ändå försöka mig på någon slags sammanfattning.
Brodern kom i fredags och stannade tills igår kväll. Vi var några svängar på stan för att försöka hitta några små julklappar. Jag har i alla fall nästan alla nu. Har ett och ett halvt paket kvar att skaffa. Tur att det är många dar kvar till julafton än.

Annars har många stunder den här helgen gått åt till att drömma och sväva iväg i mina egna funderingar. Det har varit mycket av det de senaste dagarna. Och jag har känt att jag behövt det också. Att bara få dra en filt över huvet och förlora sig i dagdrömmar. Man kan tycka att man ska känna sig utvilad efter en sådan helg, men det gör jag inte. Jag är trött. Trots två koppar starkt zoegas julkaffe. Inte den minsta lilla koffeinkick. Jag har blivit immun. Crap.
Hade ju tenta i fredag btw. Det gick sådär, men jag hoppas på det bästa. Det var en väldigt orättvis tenta. Frågorna handlade om detaljer från kapitel som dom inte hade pratat nånting alls om. Så det blev en del spekulationer. Jag tycker aif att jag borde fått ihop hälften av poängen så jag blev godkänd. Jag är inte upplagd för nån omtenta direkt. Big no no.
Idag har vi gruppledning av polisstudenterna. Näst sista gången och jag ska leda båda grupperna. Det går bra men är naturligtvis ganska påfrestande. Det är dessutom ganska jobbigt med dom krav jag ställer på mig själv. Jag måste hela tiden försöka göra bättre ifrån mig varje gång, och självklart sliter det. Jaja, nu måste jag gå och borsta tänderna.