Sånt som är meningen

Det har funnits perioder då jag har tagit på mig stor skuld för allt ont som hänt i världen. Behöver jag säga att jag mådde skitdåligt av det? Knappast.
Men jag har tagit ett beslut. Jag förtjänar att må bra. Och jag mår inte bättre av att ta på mig ansvar för sådant som inte är mitt fel och sånt som jag ändå inte kan göra något åt. Jag kan inte förändra hela världen själv.
Jag gör de små saker jag kan i vardagen. Mer än så kan jag inte göra. Och jag förtjänar att må bra av det jag gör, snarare än att må dåligt av det jag inte gör.

Jag ska klara det

Jag är en sjukt bestämd och envis människa, tro inget annat. Men envisheten har hjälpt mig i både svåra och lyckliga stunder och jag vet att den kommer göra det i framtiden också. Det finns en rejäl dos jävlanamma i den här människan, fast man kanske inte alltid kan tro det.
Jag vet inte varifrån jag egentligen fått envisheten, men en sak är säker och det är att den aldrig kommer överge mig. Envisheten är min vän och har alltid varit det.
Envisheten sporrar mig till att pröva på skrämmande saker för att bevisa för mig själv att dom inte är farliga. Envisheten ger mig kraft i sådana stunder då man tror att ens enda kvarvarande alternativ är att ge upp.
Jag ger aldrig upp. Jag är inte rädd. För jag vet att det jag vill klara det kommer jag att klara. Och jag är inte en sån som sviker sig själv. Aldrig i livet.

Jag är bra, snäll, trevlig, duktig, glad, lycklig

Kommit hem för en dryg timme sen, från Stefan. Han skulle ju till jobbet, så skjutsade hem mig på vägen.
Har spenderat denna dryga timme med att göra morgonbestyr, köätt mig, lyssnat på rix morronzoo, sett ett avsnitt av vänner. Planerat vad jag ska göra på skolan, skrivit inköpslista. Längtat till den här kursen är slut, väntat på praktiken. Ska idag öva på föredraget, sen skriva populärvetenskaplig artikel. Mindfulness, acceptans, ACT vid kronisk smärta. Nåt av detta ska denna artikel handla om. Beror på om jag hittar nån bra litteratur.
Jaja. Hursomhelst ska jag gå och borsta tänderna nu, sen spatsera iväg till campus.
Får se om det blir mer bloggande idag, kan inte lova nåt, är ju nöjd med att ha fått till ett inlägg iaf!!

Vacker, vacker höstdag

En väldigt vacker höstdag har det varit idag, en dag som jag fyllt av diverse småsysslor. Städning, matlagning, korsordslösning, lyssnande på musik, promenad, doftljus och kaffedrickning. Lite skolarbete. Mentalt har jag börjat ställa in mig på praktiken och tillvaron i Sundsvall under 3,5 månader. Ganska lång tid men ändå inte. Jag längtar redan tillbaka till Umeå innan jag ens åkt härifrån. Det är ju här jag bor, här är mitt hem. Här bor min tandborste, min dator och mina böcker. För att inte tala om min kaffebryggare. Men det viktigaste har jag med mig i hjärtat och det är Du. Var jag än går.

Jag har alltid trevligt!

Det var något jag aldrig trodde skulle hända. Att man kan ha så mycket trevligt varje dag, att träffa människor man tycker om, att känna sig delaktig i det som händer och sker. Att bara få vara, att få trivas med sig själv och andra och tillvaron. Trivas med sin stad, sin skola, sin lägenhet, sin allting helt enkelt. Jag trodde inte att jag någonsin skulle få pröva på den känslan - visste inte ens att den fanns.
Men nu vet jag att den finns, och jag vet att den inte är en omöjlighet att uppnå. Tvärtom så är den inom räckhåll. Ibland kanske närmare än man kan tänka sig.
Livet är så tufft och utmanande ibland att jag inte tycker man har råd att låta en sådan känsla av lycka och tillfredsställelse passera obemärkt. Det handlar om att inte leva i det som varit, men också att inte leva så långt fram i tiden att man glömmer bort att det faktiskt bara är nuet vi har. Acceptans och medveten närvaro är ledorden i mitt lov. Det har jag bestämt mig för. För till och med när jag har hatat livet så har jag älskat det samtidigt. Jag har accepterat att livet ibland är ont men att det alltid kommer en tid då det är gott. Och med vetskapen om att godheten kommer har det varit lättare att genomleva de dagar man aldrig trodde skulle klara. Att ha kunnat acceptera att livet är crap ibland kan paradoxalt nog ge mig styrkan att fortsätta.
Nu har jag fått bevis för att det också. Jag vet att jag tänkte att "jag kommer klara mig igenom detta", och nu har jag med råge gjort det. Jag vet nu att jag hade rätt och det sporrar mig.
Ibland är livet crap och ibland är det underbart. Men det är fortfarande samma liv. Och dessutom det enda jag har. Därför ska jag älska livet även när jag hatar det. Så det så.

Äntligen mobil!!!!

Asså fatta. Jag har inte haft en riktigt fungerande mobil sen innan sommaren då min gamla älskade trotjänare la av. Förrän idag!!! NU är jag ägare till en ny nokia (modell minns ej) och den är verkligen toppen!!! Enkel och funktionell, dessutom kamera som jag aldrig haft förr. Och dessutom att man kan lyssna på och spara musik. Har jag helle aldrig haft. Tro inte att jag är nån tekniknörd som låter så himla upp i gasen över detta - nejdå; jag är bara så lycklig över att ha en telefon som faktiskt funkar!
På tal om saker som funkar så påbörjade jag ett experiment i början på veckan eller om det var i slutet på förra. Även det går galant, mycket galantare än jag trodde. Och snart är det praktik! Jag längtar och fasar samtidigt men det är nog ganska normalt... :P

Avundsjukan

Det finns så otroligt mycket avundsjuka överallt. Folk som tittar snett på varandra och missunnar varandra lycka och glädje. Varför är det så? Varför kan man inte vara glada för varandras skull istället? Men icke! Gräset är tydligen alltid grönare på andra sidan. Men vet ni vad. Jag är helt nöjd. Jag vill inte vara på andra sidan för jag tror inte gräset är grönare där. För gräset är väldigt grönt och fint här på min sida, och jag skulle inte byta för allt i världen.
Jag har allt jag vill ha och behöver. Men tydligen så är det väldigt provocerande för andra. Man får tydligen inte vara nöjd och glad för det man lyckats med, välsignats med och kämpat för. Nej, då blir det automatiskt avund i luften. Att uttrycka sin glädje kan vara det värsta man kan göra, tydligen. Jag kommer aldrig att acceptera det, och jag kommer aldrig mer känna dåligt samvete över min lycka och det jag kämpat för att uppnå. Det finns inget som kommer gratis till en - man får kämpa som en idiot för att nå dit man vill. Ingen kommer göra det åt en. Ibland får man kämpa hårdare än någonsin. Men det är värt det. SÅÅÅÅ värt det.

Värsta glada dagen!!!

Idag har jag varit så glad och på så bra humör!! Tvättade imorse, och lyckades till och med vika tvätten och lägga in den skåpen direkt efteråt. Har liksom aldrig hänt nånsin i historien.
Sen tog jag en tur ner till city, blev lite shopping för jag kunde bara inte motstå!!! Kul var det och nöjd är jag :D
Sen har min hemska ensidiga huvud- och nackvärk varit något bättre idag, jag tror det beror på att jag börjat några övningar igen, dom där jag fick av sjukgymnasten i våras. Och tro det eller ej; men dom ger omedelbart resultat.
Det enda jag inte hunnit med idag som jag skulle vilja är att ta en promenad. Får se om jag hinner, ska iväg ikväll igen. Med Stefan såklart!!!! Hade jättetrevligt hemma hos hans föräldrar igår, åt middag och smuttade vin framför teven! Hur kan jag, JAG ERIKA, ha sån tur? Det måste vara så att det är min tur nu. Till sist får man det man förtjänar.

Att bestämma sig

Ibland i livet har man (läs: jag) kunnat känna att allt bara varit skit och att någon ljusning inte funnits. Tro mig när jag säger att jag har haft min beskärda del av dagar då jag inte vetat hur jag skulle orka leva tills det blev kväll.
Nu i efterhand vet jag att jag alltid orkar, att ljusningen alltid kommer. Men mest av allt har jag lärt mig att jag kan bestämma mig för att den ska komma, för att kunna peppa mig själv när den blytunga känslan övermannar mig. För jag tror att allt händer av en anledning, även när det handlar om utmaningar som är så stora att dom känns övermäktiga. För det är dom där utmaningarna jag vet att jag klarar av, och när jag kommer ut ur tunneln på andra sidan så har jag blivit starkare.
Jag har lärt mig att jag inte är så kass som jag alltid har trott.

Äntligen sjuk

Konstig rubrik va, hur kan det komma sig att jag säger att jag ÄNTLIGEN är sjuk? Jo det ska jag tala om för er. Jag har känt under en lång period att något har varit på gång i kroppen, haft sådär småont i halsen länge och känt mig hängig. Och NU ÄNTLIGEN har sjukdomen brutit ut. Bra, för då kommer den ju snart gå över kan man anta. Jag misstänker bihåleproblem, har ont i hals och ansikte. Det liksom värker på högra delen av ansiktet, över ögat, kinden och ner mot tänderna.
Jag skulle ha varit ledare för ett seminarium idag. Men så blev det inte. Jag är tvungen att va hemma och behandla mig med kortisonnässpray och bafucin. Blir väl att skriva en komplettering i helgen om jag orkar.
Hur som helst. Hoppas ni har klarat er från sjukdom än så länge.
Blääääääeuuuuu......från mej.

Färg är glädje

Vet ni vad. Jag älskar färger av alla de slag. Helst skarpa och skrikiga. Gärna som mönster på strumpor eller en tröja.
Men jag insåg nyss att mitt förkärlek för starka färger och mönster sträcker sig längre än så. Min kalender är randig i en massa färger. Jag älskar att stryka under i skolböcker med grälla överstrykningspennor. Påslakanet i min säng är randigt i en massa starka färger.
Färgerna har nog större betydelse i mitt liv än jag insett tidigare. Kanske beror det på att jag förut var en grå mus, en riktigt grå sådan som bara smälte in i bakgrunden.
Numera har jag inte den inställningen till mig själv. Jag har lärt mig att våga visa mig själv, att lyssna till min egen röst när jag talar, att visa mig själv med starka färger och med mitt tvärtom-beteende.
Jag har aldrig förut varit som alla andra. Det vill jag inte nu heller. Men skillnaden nu mot hur det var då är den att då ville jag inte vara som alla andra och inte heller synas eller finnas. Idag vill jag vara som bara jag kan och ingen annan, och den här gången vågar jag synas - jag vågar Nu jäklar. Nu ska jag ta igen för alla dom år då jag inte har funnits.

This is the life

Visst är det typ Amy MacDonald som sjunger den låten? jaja, det är inte så viktigt för mig. det viktiga är att jag vet att detta liv som jag lever nu är det bästa jag någonsin levt. Eller ens kunde drömma om att leva heller för den delen.
Things come together. Ödet/Gud (eller vad det nu är) vill mig väl, lyckan finns tydligen för denna lagom stora människa också. Och jag lovar; det har varit såå värt all skit man har fått utstå. Jag skulle lätt göra om det för det är så värt det.