Färg är glädje

Vet ni vad. Jag älskar färger av alla de slag. Helst skarpa och skrikiga. Gärna som mönster på strumpor eller en tröja.
Men jag insåg nyss att mitt förkärlek för starka färger och mönster sträcker sig längre än så. Min kalender är randig i en massa färger. Jag älskar att stryka under i skolböcker med grälla överstrykningspennor. Påslakanet i min säng är randigt i en massa starka färger.
Färgerna har nog större betydelse i mitt liv än jag insett tidigare. Kanske beror det på att jag förut var en grå mus, en riktigt grå sådan som bara smälte in i bakgrunden.
Numera har jag inte den inställningen till mig själv. Jag har lärt mig att våga visa mig själv, att lyssna till min egen röst när jag talar, att visa mig själv med starka färger och med mitt tvärtom-beteende.
Jag har aldrig förut varit som alla andra. Det vill jag inte nu heller. Men skillnaden nu mot hur det var då är den att då ville jag inte vara som alla andra och inte heller synas eller finnas. Idag vill jag vara som bara jag kan och ingen annan, och den här gången vågar jag synas - jag vågar Nu jäklar. Nu ska jag ta igen för alla dom år då jag inte har funnits.