Orkade inte

Skulle idag upp när alarmet ringde men inte orkade jag det. Inte för att det blev så hemskt mycket längre än jag tänkt med snoozandet men det är inte riktigt likt mig ändå. NU är jag dock uppe och har fått i mig de obligatoriska morgonostmackorna och en mugg underbart kaffe. Frukost är nog ändå den mest härliga stunden på dagen tycker jag. Jag väljer att helt skippa att bry mig om diskussionen på nyhetsmorgon om bröd är nyttigt eller inte. Inget kan få mig att överge mina morgonrutiner där bröd är en underbart god del. Så det så :-O
Idag är det hursomhelst min egen dag på många sätt och vis. Mina tisdagar är mina favoritdagar, och dom värnar jag mycket om

Slappat

Skönt slappig eftermiddag (åtminstone träningsmässigt, inte städningsmässigt). Men jag nöjer mig med det för min hals tycker att den behöver vara lite ond just nu. Skräp rent ut sagt :( Men jag satsar på imorgon.
Nu ikväll fick jag mitt sommararbetsschema och det ser mycket bra ut!

He gå int. Eller så gör det de, int vet ja.

Den vanliga morgon-beslutsångesten lyste med sin frånvaro nu på morgonen. Inte för att jag vet varför för det gör jag inte. Brukar ofta kunna hålla på hur länge som helst innan jag kommer mig för att hälla vatten i kaffebryggen och bestämma mig för vad jag ska ta på mig. Klädproblemet bottnar väl främst i att jag egentligen har alldeles för mycket kläder!!! haha. Det trodde jag aldrig för några år sen, att jag skulle ha för mycket att ta på mig - för då var det sannerligen snarare tvärtom. Fasen vad trist det var! Men det fattade jag inte då. Har ju de senaste åren/året blivit helt annorlunda vad gäller det. Har blivit mer medveten om hur viktigt det är att med olika symboler uttrycka sig. Inte konstigt att jag kände mig så bedrövlig då, allt var ju alltigenom grått. Nu är allt alltigenom gult och rosa och grönt och rött och blått. Mest rosa då förstås! Och som det hjälper. Jag älskar det. Och jag tror det märks på mig.

Majjjj gaaaad!

Löptur idag och jag sprang 5 km utan att stanna! Har sällan varit så stolt. Särskilt eftersom jag inte sprungit utomhus på nåt år.... Minst! Fast det märktes ju att man utövat spinning en hel vinter för helt kass var jag då inte. Det gamla löpsteget kvarstår onekligen sen den gamla goda tiden och jag är inte den som klagar på det :) Tvärsom! Så på två dagar har jag iaf sprungit en mil, dock var gårdagens eskapader förlagda till ett löpband, så det halvräknas väl bara..

Hur som helst så är jag på ett sådant humör att jag hoppas att det håller i sig hela livet. Inte för att det kommer göra det. Men man får väl ta sorgen när den kommer, och passa på att njuta i den tid som är.
Just nu njuter jag av nöjdhetskänslan.

Aj aj aj i örat mitt

Det är katastrofalt pissigt väder idag, regnigt och grått och dimmigt och trist. Är inte motiverad till just nånting (förutom till att stanna hemma och kolla på the office hela dagen).
Har ont i örat dessutom och på samma sida i halsen. Och huvet. Och så har jag nån slags bristning på ena låret. Och på armbågen. Jag har för sjutton ont överallt känns det som!

Sitter samtidigt som jag är mitt i denna bedrövelse och funderar på hur man kan muntra upp sig själv en dag som denna. Och just nu är det ganska blankt i skallen ska erkännas. Jag tänker dock mycket i färgtermer; gult och soligt och blått glittrande vatten och grönt gräs. Som snart kommer visa sig. För att inte tala om allt det rosa som jag kommer klä mig i! Inser att allt nog inte är så farligt ändå just nu. Det är slutet av maj snart och det betyder onekligen sommar. Och på nyheterna påstår dom att vädret kommer klarna upp och bli soligt under dagen. Denna vetskap och ett ögonkast på mina nymålade isblå naglar gör mig faktiskt ganska glad. Det och vetskapen om att jag imorrn kommer träffa grabbarna mina!!!

Rörigt och trött men nu kommer solen fram

Lagom till att solen ska gå ner kommer den nog upp. Det har varit regnigt och grått i två dagar nu så jag kräver solsken!
Dessutom är jag så jädra trött idag, har nog inte hämtat mig efter helgen och till å med veckan innan helgen...så nu blir det därför kaffe och sen spinning. Inte för att jag är så spinningmotiverad just nu men det brukar lösa mig när jag sätter mig på cykeln!
Wiiiieee. Så det ska nog bli en bra dag av det här till slut.

Väntan

Sitter och väntar på ett samtal som jag både vill och inte vill ha. Jag vill ha det om det är goda besked. Jag vill inte ha det dåliga beskedet. Men när telefonen ringer kommer jag få ett besked vare sig jag vill eller inte. Jag kommer få ett besked, vilket som. Bara jag nu får det. Jag vill veta vad jag har att jobba med.
Så i väntan på det samtalet, knarkar jag handkräm och goda tankar.

Satan i gatan

Min favoritlåt just nu, ocksh dessutom en beskrivning av livet i största allmänhet den här morgonen. Undantagstillstånd råder, allt är upp och ner, överallt och ingenstan. Krav härifrån och krav därifrån, sorg här och där och överallt.
Satan i gatan och inte bara i gatan. Snarare på allt i hela världen.
Anklagelser om att inte bry sig, och skuldbeläggning för samma sak. Jag börjar kunna det här nu och jag är jävligt less på det.

På mitt skrivbord

Mitt skrivbord är tämligen överbelamrat med saker. Och det är då sannerligen vitt skilda ting som trängs om utrymmet kan jag intyga. Datorhögtalare (med tillhörande dator och sladdar såklart), handkräm, böcker och skrivblock, pennor occh papper och dvd:filmer. En tavla, några räkningar, solglasögon och nagellack. Tur jag inte sitter vid skrivbordet så ofta för att läsa, det gör jag gärna utomhus så här års eller i sängen eller på golvet om jag skulle känna för det.
Skrivbordet är nog det nav som hela mitt hemma-liv kretsar kring skulle jag tro. Det som jag snabbast behöver finns nästan alltid till hands på skrivbordet. Om det så skulle vara en penna jag är ute efter eller tv-dosan. Ganska välordnat egentligen. Jo men visst. Nu har just middagen intagits efter att jag kom hem från min ärende-runda. Kvällen bjuder på skolarbete och förhoppningsvis en (åtminstone kort) promenad.

Sorgen och glädjen och allt däremellan

Jag drabbades alldeles nyss av en djup känsla av tragisk sorg och bitterljuv ledsenhet. Lars Winnerbäck sjunger om augusti och sommaren som ringer bort och jag känner den hat-älskade upplevelsen som alltid kommer då hösten är på gång. Fast jag fattar inte varför jag ska känna detta nu, när sommaren inte ens har börjat än och så mycket underbar sol, jobb och lite ledighet väntar. Jag tror det är skräcken för att hinna med allt man vill innan den där känslan är berättigad att visa sig. Jag stressas av tanken på att jag måste skynda mig att njuta. Som om det när som helst kan ta slut. Som det ju faktiskt kan. Fast det vill jag ju inte fatta, inte ta in, eller engagera mig i. Icke-existensen finns inte, den är inte verklighet och den drabbar sannerligen inte mig. Den är bara ett svart moln vid en horisont som aldrig kommer närmare. Jag vill leva i villfarelser, det är nog det jag gör bäst.