Vilken tur jag har

Jag har tänkt på det länge nu. Jag är så lyckligt lottad. I så många avseenden.
Just i denna stund tänker jag på studierna. Jag får plugga det jag vill mest av allt, och det är en underbar känsla. Denna kurs är nog den bästa hittills. Jag bara älskar kursböckerna! Dom är helt underbara. Jag skulle kunna läsa dom dygnet runt. Det är sånt som gör att det blir så roligt - när jag inte pluggar för att jag måste utan för att det är så roligt. Jag skulle inte vilja plugga nånting annat överhuvudtaget.
Igår hade vi ett jättebra seminarium. Det var intressanta diskussioner och jag kände att jag faktiskt var med och kunde bidra med nåt. Hoppas på fler såna tillfällen.
Idag är det examination på klientrapporten som gäller, sen ska jag läsa i en av mina favoritfåtöljer på UB på eftermiddagen.
Hello and goodbye så länge.

Jag älskar bokrean!

Igår tog jag en snabb sväng på stan för att undersöka bokrean lite närmare. Och jag gjorde flera fynd! En bok om massage på tio minuter, världens religioner, filosofins historia, Da vinci-kodens hemligheter och en om sömnbesvär och hur man botar det med kbt. Nu har jag inte direkt sömnproblem men det kan vara värdefullt aatt läsa in sig lite mer på kbt och dessutom följde det med en cd med avslappningsövningar. Så jag tycker att jag hittade flera guldkorn! Till helgen ska jag ta en runda till. Skulle nämligen vara kul med lite böcker om historia, och dessutom fanns det en atlas över grekisk mytologi som jag är sugen på. Kanske blir det några fynd till alltså.
Och dessutom är jag en vinnare! Igår fick jag veta att jag vunnit på postkodlotteriet! Bara 1000 spänn men ändå.... Dock hade jag önskat att det hade varit några nollor till.... hehe... Men jag är glad ändå för jag har aldrig vunnit nåt förr.
NU blir det välling sen traskande till skolan.

Framgång är lika med avund

Om jag tycker att jag är duktig på något eller känner mig nöjd med något och uttrycker det, så får jag bara skit tillbaka. Det tolkas som att jag försöker få andra att må dåligt genom att säga att jag är nöjd med en viss prestation. Mod att våga, att ge sig in i nya situationer och inte vara rädd för det som väntar kommenteras med vanliga ord men också med underliggande tonfall och blickar. Röstlägen. Kroppsspråk. Tro inte att det undgår mig.
Jag uttrycker min glädje över att vara på väg någonstans - att vara min egen lyckas smed - och möts av motsägelsefulla signaler. Säg en sak men gör en annan. Det är avundsjuka det beror på. Om man inte själv vågar projicerar man sin avund och rädsla på andra. Jag blir ofta föremål för sådana projektioner.
Men jag har lärt mig att använda ett tvärtom-beteende. Om du säger (eller uttrycker icke-verbalt) att du tror att jag inte klarar av en sak blir jag förvissad om att jag ska bevisa motsatsen. För jag vet att jag kan.
Det enda jag ber om är lite uppriktig glädje - och uppmuntran. Jag kommer alltid att kämpa, oavsett stöd eller inte, men det blir så in i nordens mycket roligare och lättare att leva om man slipper bevisa motsatser hela tiden. Så snälla. Snälla.

Nu är det nog!

Hur mycket skit ska man behöva bli utsatt för av en bussvärdinna egentligen? Jag skrev för några veckor sen om den där hemska otrevliga människan som jobbar på linje 100. Idag råkade jag ut för henne igen men denna gång gick hon över gränsen! Ni kan aldrig gissa vad hon gjorde! Men det ska jag tala om; hon anklagade mig för att i princip ha ett stulet bank- och körkort! Jag skulle betala med mitt visa, och då skulle hon se på legget. Men det var tydligen för besvärligt att läsa personnumret själv så hon beordrade mig att säga mitt personnummer. I samma veva råkar jag slänga en blick på mitt eget körkort och då säger den nedrans kärringen: "Är det inte ditt kort eller eftersom du måste kolla på det för att kunna ditt eget personnummer!". Och jag ljuger inte! Som tur var hade jag ett svar på tungan å sa att det definitivt visst var mitt kort och att jag kunde visa det om det skulle vara så. Men nehej tack det behövdes inte! Och innan allt detta hade hon skällt ut de stackars passagerare som var på väg att lägga in sina väskor i bagaget: INGA VÄSKOR I BAGAGET! skrek hon med ett fruktansvärt oförskämt tonfall.
Allvarligt talat funderar jag på att gå vidare med detta. Att håna passagerarna och komma med allvarliga anklagelser kan inte vara lagligt. Så du som visste vem hon var när jag skrev om det här sist: du råkar inte veta nåt namn eller så på den hemska människan? För om du har det och är villig att dela med dig skulle det vara betydligt enklare att anmäla ett klagomål.

Mina påskliljor

Jag köpte ju påskliljor igår och inatt har dom börjat slå ut! Dom är jättesöta och fina och jag hoppas attt dom håller länge länge!
Om inte annat så kan dom hjälpa mig att för några dagar glömma bort att det är 20 minusgrader ute och jag kan istället låtsas att det snart är vår. Fast egentligen gillar jag ju varken vår eller sommar - hösten är min grej. Jag lever hela året för att få uppleva den välsignade hösten. Hösten är vackrast, behagligast och fylld av ett underbart bitterljuvt vemod som jag på något konstigt sätt är beroende av. Jag vet att det låter konstigt, men så är det. Att se hur naturen kämpar emot för att slutligen återigen förlora mot kylan och mörkret. För mig har det en symnbolisk betydelse. Det symboliserar kampen mellan ljus och mörker som vi alla stundtals måste dras med. Och just denna kamp sporrar mig till att alltid se bortom horisonten - att ljuset alltid finns där och att det är värt att kämpa för även om man ibland inte kan se det. Och för att påminna mig själv om ljuset kommer här en lista över dagens ljuspunkter:

1. Möte med en egen klient
2. Mixed-staffetten i skidskytte
3. En ytterst uppfriskande (!) promenad till skolan
4. Massor av kaffedrickande
5. Att se mina påskliljor slå ut ännu mer

När man ser det så här så finns det många saker att glädjas över även fast det är 20 grader kallt.

Jag har lärt mig

Snacka om att jag längtar tills vi ska börja läsa pdt-och kbt-teori! Det förstnämnda börjar på måndag, och jag kan knappt vänta på att få hem mina kursböcker så att jag får börja läsa! Jag längtar verkligen. Så du kan jag börja PDT:a och KBT:a mig själv :D

I övrigt har jag lärt mig flera saker idag. Dessa är:
1. Hur en klientrapport ska se ut (men lite visste jag redan eftersom jag alltid försöker ligga ett steg före)
2. Att några nya växter kan göra mig glad (i detta fall var det mini-påskliljor från Ica)
3. Att jag förtjänar att bli lite bortskämd av mig själv ibland (synd bara att det är lite dyrt!)
4. Att jag är ett steg närmare mitt nya jobb (ska dit på tisdag)
5. Att jag alltid ska kämpa för att förverkliga mina mål (och jag tänker aldrig ge mig!)

Ja, det var nog det. Om jag kommer på några fler lärdomar sparar jag dom till ett senare tillfälle... Nu så hoppas jag bara på att en sak till ska ordna sig så att denna dag bli komplett. Vad detta är får ni gissa.

Nu börjar det hända grejer minsann

Som ni vet så var jag på jobbintervju igår. Och det gick jättebra! Jag fick till och med följa med till st'llet jag ska skolas in på och jag trivdes genast i atmosfären. Så det blir nog inskolning snart, jippi! Därmed verkar det alltså som att det blir sommar i Umeå i år. Fast jag hinner ha tre veckors semester i juni innan jag börjar jobba, för schemat börjar efter midsommar. Men jag kommer ju också kunna jobba extra nu under våren. Tänk vad jag har ordnat det för mig. Jag är riktigt nöjd med mig själv.
Var på skolan en kort stund idag. Lite datagenomgång men det var ingenting som jag inte redan hade lärt mig själv tidigare. Imorgon blir det klientintervju och på fredag rapportskrivande. Kommer inte blir några som helst problem, för jag känner mig ganska hemma med siffrorna. Dock brukar jag få enstaka panikkänslor av att jag inte alls kan det. Men då tittar jag bara på pappren så ser jag på en gång att det kan jag visst. Så är det i alla fall.
Nu sitter jag och är rätt hungrig så det börjar bli dags för matlagning. Sen kanske jag följer med frida på stan för hon har namnsdag så vi kanske ska fika nånstans.
Sen i eftermiddag ska jag prata med en anhörig till min framtida brukare.
So long på ett tag!

Funderingar efter gårdagen

Igår gjorde vi ett självbildstest och det var intressant. Min blev positiv, inte helt oväntat från min sida. Vi gjorde samma test när vi just börjat utbildningen och det hade varit kul att jämföra men jag vet inte vart jag har det papperet. Men sparat det nånstans, det vet jag att jag har. Jag skulle i alla fall tro att gårdagens resultat var mer positivt än det var för mer än två år sedan. För att inte tala om hur stora skillnaderna skulle ha varit om jag hade gjort det här testet på gymnasiet. Jag skulle tro att bilden skulle ha varit likadan symmetriskt sett, fast åt andra hållet. Vilket leder till att jag idag är rätt så nöjd. Men som sagt - det var inte någon större överraskning.
Idag kl 13.00 ska jag på jobbintervju! Det är mycket som talar för att det blir jobb i umeå denna sommar! Och det är väldigt nymodigt eftersom jag har tillbringat alla de 24 senaste somrarna hemma i Berghamn City. Så då är det väl på tiden att den 25 blir en brytpunkt. Det känns bra men lite pirrigt.
Ska snart dra iväg till psykologmottagningen och greja med lite papper inför klientintervjun på torsdag ska bli så kul! Dock ser man inte framemot att lämna den 24-gradiga värmen inomhus till förmån för den 24-gradiga kylan utomhus. Men man har väl vant sig vid det här laget. Igår var det 18 grader när jag gick till skolan och jag tyckte knappt att det var kallt alls. Nu har man ju blivit så van att om man skulle ha 10 minus tycker jag att det är rena rama våren!
Hursomhelst.
Jag har i alla fall bestämt mig för att denna dag ska bli bättre än igår. Det kommer den att blir för det har jag lovat mig själv.

Jag har bestämt mig och det står fast

Jag har fattat ett beslut nu.
Aldrig mer säger jag bara, aldrig. Nu är det slut med det. Jag vågar inte tänka på all den tid som gått åt till detta. Men nu är det slut för alltid. Jag känner mig helt plötsligt så lätt. Men samtidigt orolig, som alltid när jag ställs inför något nytt. Men jag kommer klara det med. Om jag bara ser det som en utmaning kommer det att gå som en dans. För jag är ingen förlorare. Jag ger mig inte utan kamp. Denna dag, om någon, har varit ett bevis på det. Jag ger mig aldrig. Och även den vetskapen gör att jag känner mig lite lättare. Men det är inte utan kluvenhet, dock. Min ständiga tävlan mot mig själv, mina ständiga utmaningar mot mig själv och mina peptalks till mig själv tar på krafterna och jag kan inte låta bli att grubbla - tänk om kraften tar slut? Vad händer då?
Jag vågar inte tänka så, vill inte tänka så, förtjänar inte aatt tänka så. Tänker istället på den oerhörda viljestyrka och envishet som jag vet att jag besitter. Och det är jag i alla fall säker på - viljan kommer aldrig att överge mig. Jag har tagit mig dit jag är idag på grund av min vilja, och jag känner mig trygg i att denna vilja kommer att ta mig till mina stora mål. Kraften kan ta slut. Men viljan att gå framåt och kämpa mot det som berövar mig denna kraft kommer aldrig att ta slut. Jag har vunnit förr och jag kommer göra det igen.

Vad har jag gjort idag egentligen

Faktum är attt jag knappt vet. Blev en promenad iaf, ganska långt så det är jag nöjd med. Och naturligtvis nöjd med Helena Jonssons guld också, det trodde man ju aldrig.
I övrigt känner jag mig rätt så likgiltig inför dagen. Jag känner att ilska över en viss sak håller på att byggas upp, men har beslutat mig för att vänta tills imorgon och se om jag verkligen har anledning att reta upp mig. Bäst så.

Just i denna stund trivs jag

Jag satt nu på sängkanten och slängde lite blickar omkring mig i mitt lilla rum. Och det slog mig att jag har precis allt jag behöver. Och då menar jag inte bara materiellt, jag menar även den känslan som talar om för mig att jag trivs med tillvaron just denna stund kl 08.34 den 15 februari 2009. Skitsamma hur jag kände igår, och skitsamma hur jag känner imorgon, det är ju nu jag lever.
Det var längesen den här trivselkänslan infann sig. Jag minns inte ens när det hände sist. Och även om den så varar i bara några minuter ska jag alltid komma ihåg att den fanns här hos mig och att den kommer infinna sig igen. Det spelar ingen roll när, för jag vet att det kommer hända. Och den vetskapen ska hjälpa mig genom de kamper som jag utkämpar varje dag. Och varje dag ska jag gå segrande ur striden.

Helgen so far

Gårdagen började mmed att jag kollade på skidskytte-VM. Sedan promenerade vi ner till stan. På väg dit ringde en vän, vi kom överens om att träffas. Vi fikade på bibliotekscaféet - myspysigt! Blev handlat några småsaker, bland annat är jag nu ägare till den tidigare omtalade mjölkskummaren! Blev alldeles perfekt latte av den! Så vi drack latte och åt alladin-hjärtan. Dessutom hittade jag nya strumpor igår (igen) som jag bara var tvungen att köpa! Jag samlar ju. Försöker hitta tid att använda alla men det går nog dåligt med taanke på hur många jag har, hehe...
I alla fall åkte vi buss hem och tog det lugnt resten av dan
Nu håller jag på tvätta och ska gå och hänga tvätten i torkskåpen nu. Sen blir det skidskytte, jaktstart, och en långpromenix runt nydalasjön med varm choklad! Imorgon blir dxet förhoppningsvis en ny klient tilldelad, hoppas på det bästa!

Externalisera!

Just det försöker jag göra nu. Lärde mig det när vi läste familjeterapi. Verkar vara en bra metod. Om man lyckas med det vill säga. Bekymren ligger utanför mig, de är inte en del av mig. Om man lyckas tänka så kan man nog komma långt tror jag.
Idag måste jag handla hem en massa mat för jag har typ inget att äta. Men jag vet inte vad.
Igår beställde jag två böcker till nästa kurs, psykodynamisk teori - ska bli så kul. Men smakar det så kostar det. Det blev inte direkt billigt. Men vad gör man.

I övrigt sitter jag här och tuggar tuggummi och slötittar på skidskytte-VM. Kunde väl vara roligare. Ska gå ner till stan sen och se om man kan slösa bort några timmar. Men förhoppningsvis inte så mycket pengar! Men det är ju lättare sagt än gjort, som ni säkert vet. Hursomhelst. See ya when we see ya!!

Funderingar kring handslag

Jag kom av nån anledning att tänka på hur olika det känns att ta ihand med människor och vad dessa olika känslor betyder. Jag träffade en tjej en gång som hade ett stenhårt handslag. Hon såg liten och späd ut men besatt uppenbarligen en enorm handstyrka. Idag minns jag knappt vad hon heter men jag minns det där handslaget. Fantastiskt att ett handslag kan sända så många signaler.
Andra har gjort ett kraftfullare intryck med sin fysiska uppenbarelse, men istället haft ett förbluffande lamt handslag. Jag reagerar direkt vid såna tillfällen. Och jag funderingar kring vad ett slappt och lite fuktigt handslag sänder för signaler. Instinktivt tänker jag att det måste vara en lite nervös och orolig människa. Men det är ju bara en betraktelse, jag har ingen aning och vågar mig nog inte på kvalificerade gissningar.
Dessa funderingar leder mig också onekligen in på mitt eget handslag. Jag tror nog att jag ger ett ganska beskedligt intryck med mina nagelbitna händer. Och inte kan man väl heller fråga för att få veta. Jag menar, hur skulle det se ut? "Jo ursäkta mig, jag känner inte dig överhuvudtaget, men jag undrar bara hur tycker att mitt handslag var?". Nog för att jag är lite knäpp (och stolt över det!) men en sån fråga skulle jag nog aldrig ställa. Återstår då att fråga någon man känner. Men risken finns att resultatet då inte blir äkta.
Ja, herregud. Vilka funderingar man kan bry sin hjärna med så här på en fredagskväll.
Nu är det nog bäst jag slutar skriva innan jag börja anlysera nånting ännu knäppare....

PS Undra om det finns nån forskning gjord på handslags-fronten? DS (Och jo, jag skämtar faktiskt - inte ens jag är så knäpp!)

Fredag den 13:e = min lyckodag

Åt skogen med att detta skulle vara en otursdag! Denna dag har tvärtom inneburit mycket glädje för mig. Dels har jag praktiskt taget fått ett jobb och tillråga på allt även hittat den perfekta sommarkursen! Jag är eld och lågor. För första gången på många år käner jag att jag ser fram emot sommaren. Faktiskt så tror jag aldrig att det har hänt om jag tänker efter.
På tisdag ska jag på jobbintervju och det är så spännande! Jag har velat ha ett jobb länge nu.
Och för att fira har jag köpt en ask alladin-hjärtan att fira med. Tror nästan jag ska köpa en blomma till mig själv också för chansen att nån annan skulle göra det finns inte.
Jag hör av mig senare, antingen idag eller när det nu blir. Jag säger som Rachael Ray: See ya when we see ya! (Och ja, troligtvis har jag sett för mycket daytime-television på senaste tiden...)

Det gick bra

Det gick hur bra som helst att spela upp intervjun för dom andra. Jag tyckte inte det var ett dugg hemskt att se eller höra sig själv. Och jag märkte att jag inte pratar så mycket norrländska som jag tror, haha!!! Eller så är det för att jag försöker skärpa till mig och prata "rikssvenska"! I såna där sammanhang känns det bättre att exempelvis säga "veckor" istället för "vecker" som man ofta gör. Men det finns vissa saker jag bara inte kan säga även fast jag vet att det är korrekt svenska - ex "Jag såg honom". Det känns så främmande att säga så. "Jag såg han" blir det då istället, även fast jag vet att det är fel. Dock säger jag "Jag såg henne" istället för "Jag såg hon". Jag vet inte varför men det känns mer rätt på tungan! Och jag ska vara medlem i Anonyma språkpoliser på facebook! Om dom får veta att jag inte kan säga "honom" så blir jag väl utesluten! hehe.... :D

Jaja, har inte mycket annat att förtälja än att jag är mycket nöjd med min insats, och skäms inte det minsta för att säga det. Dom andra kanske tyckte att jag var skitdålig, men det är ju faktiskt min egen syn på mig själv som jag måste leva med varje dag. Så då är det väl lika bra att man gillar den?

Dagens "vill ha"

Jag vill ha en sak, och den saken är en mjölkskummare!! Jag har hittat en ganska billig men ändå har det inte blivit nåt köp. Jag har blivit tvärsnål varje gång jag har kikat på den. Kanske till helgen? Så blir det hemgjord latte till mig och frida. Nån mer som vill ha?
I övrigt vill jag ha en massa andra saker, tänka sig att jag har gått och blivit lite av en materialist! Fy på mig :P
Annars har denna dag varit skittråkig. Jag har varit en sväng till PM men kände inte att jag hade nåt speciellt att göra där. Jag kan ju inte direkt ändra i den intervju som redan är gjord.
Sen så var jag nyfiken på när vi ska få våra eftermätningsklienter så jag gick och frågade administratören. Men det visste hon inte för det var så mycket jobb med det där. Denna kurs har slagit alla rekord i att inte få klara direktiv och upplysningar om vad man egentligen ska göra och när. Ingen vet nånting. Va man blir less. Och jag är också less på all denna fritid. Jag menar; jag hade ju haft tid att genomföra min eftermätning på dom här lediga dagarna, men icke sa nicke. Nä istället ska man behöva vänta en vecka till och kanske inte ens få någon riktig klient till det heller. Och att ge alla sina klienter samtidigt är ju bara så dumt eftersom då blir det en välldans lång kö till telefonen på mottagningen. Och det finns bara en....
Slutsats: Jag är alltså rätt less idag, och väntar på imorgon då vi äntligen ska få spela upp våra intervjuer. Jag hoppas på godkänt resultat iaf....

Ja då var det morgon igen då

Och det är så kallt att jag inte vet om jag kan ta mig ut idag. Men naturligtvis lyser solen som om det vore en riktig vårdag och inte 20 minusgrader. I alla fall tog jag inte sovmorgon som igår utan var uppe vid halv åtta. Vet inte riktigt vad jag ska göra av den här dagen. Hade ju tänkt gå till skolan och kolla lite mer på intervjun, men det vette sjutton om jag gör det nu. Kollade ju igår som tur var så det är ju inte katastrof om jag inte skulle lyckas pallra mig iväg.
Men frågan är då vad jag skaa hitta på istället. I alla fall måste jag ta mig en titt på kursplanen och bestämma vilka böcker jag ska beställa hem till nästa kurs som börjar om typ två veckor. Jaghar bestämt mig för att köpa dom eftersom det är böcker som jag verkligen vill ha och som jag kommer att få nytta av. Jaja.
Har som vanligt druckit lite för mycket kaffe på morgonkvisten, men inte så mycket att min mage protesterar i alla fall. Än kanske jag ska säga.
Ska jämna ut kaffeintaget genom att dricka en massa vatten nu, sen får jag se vad denna dag har att erbjuda mig. Liksom igår är min plan att använda mig av bekämpa-strategin. Om du inte vet vad jag pratar om så rekommenderar jag att du läser föregående inlägg.... Kramar på er!

Jag frågar mig själv varför

Ordet "varför" är nog den mest grundläggande frågan som finns. Eller jag ändrar mig - det ÄR den mest grundläggamde frågan som finns. Idag har detta lilla ord dykt upp flera gånger, och jag gör mitt bästa för att antingen besvara eller bekämpa det. Min nyfikenhet kräver av mig att jag ska besvara och undersöka, medan min rationella sida hävdar att svaret på denna fråga aldrig kan leda till någonting gott. Jag finner alltså mig själv fångad mitt emellan dessa två ytterligheter. Och inte vet jag hur jag ska lösa det.
Idag har jag dock mest använt mig av bekämpa-strategin. Genom att acceptera och sporra mig själv försöker jag intala mig att svaret på varför-frågan inte är viktig, att det inte spelar någon roll. Så idag accepterar jag. Vad jag gör imorgon det återstår att se. Tids nog får jag veta och jag har inte särskilt bråttom.

Så var det gjort

För exakt ett dygn sedan träffade jag min första klient. Helt otroligt! Och jag är faktiskt väldigt nöjd. Dels för att jag glömde bort kameran, dels för att hela situationen gav mersmak och dels för att jag upplevde hela situationen som ett stort privilegium. Att få ta del av någon annans liv, att någon vill berätta sina innersta tankar och bekymmer för mig. Jag erfor en mäktig känsla av att blivit tilldelad ett stort förtroende.
Hur som helst.
Idag ska jag ta mig en titt på den inspelade filmen, och i vanlig ordning förfasas över hur konstig jag låter eller ser ut! Men det är väl samma för alla antar jag. I alla fall så finns det väl knappast något värre än när andra säger att "Jo du låter faktiskt precis sådär!". Det betyder alltså att man låter förjäkligt konstig och löjlig. Men skitsamma. Man kan ju ändå inte göra nått åt det. Det är som det är som Håkan Nessers karaktärer brukar säga.
Och det som är som det är just nu är att jag ska gå och diska och sen borsta tänderna. Sen har jag typ en hel dag att göra vad jag vill med. Man är ganska bortskämd nuförtiden.

Det jag inte kan vara utan

Nu kanske du tänker att jag ska skriva mat eller luft eller CSI på tv eller nått. Men icke! Det är mina glasögon. Och inte för att jag ser dåligt utan dom utan för att dom är en så naturlig del av mig att jag känner mig naken utan dom. Även om jag över en natt skulle få perfekt syn skulle jag använda glasögon för att jag älskar dom!
Jag gjorde ett fåfängt försök att använda linser på gymnasiet men (tack å lov) gick det åt pipsvängen. För det första skavde dom och gjorde att jag blev torr i ögonen, för det andra kände jag så tydligt att mitt filter gentemot omvärlden var borta. Och det kan jag tycka än i dag - att glasögonen är ett filter som skyddar mig, som håller mig distanserad. Och jag gillar det. Vissa kanske skulle tycka att detta är ett uttryck för rädsla - rädsla för närhet, att låta någon skåda in i själens spegel. Men det tycker inte jag att det är. Jag tycker att man måste förtjäna att skåda in i denna spegel och då fungerar glasögonen som ett ypperligt bra hjälpmedel. För om någon lyckas med detta vet jag att jag kan lita på den personen, och att han eller hon förtjänar att bli insläppt. Och jag kan skydda mig själv från svek och besvikelse.

Tvätta!

Jag klev upp halv 7 en söndag för att tvätta. Jag är inte klok. Dessutom gillar jag att tvätta! Stoppa in en massa smutsigt tyg och det kommer ut igen rent och väldoftande. Underbart. Och jag är inte ens ironisk. Idag vet jag inte vad jag ska göra, dock vet jag vad jag inte ska göra. Jag ska inte vara nervös inför imorgon och jag ska inte överanalysera SCID för då kommer jag tro att jag inte kan den. Men det gör jag. Nu ska jag leta upp en bild att lägga upp.... Hang on....

Det blev en bild på babba!

Jag är nog sjuk

Jag har ont. Ont på samma ställe hela tiden. Finns det nån bra läkare som kan hjälpa mig?

Det är kul att vara ful

Detta konstaterande kom fia och jag fram till igår. Det är så jädra skönt att inte bry sig om hur man ser ut! Jag är medveten om att man skulle kunna göra en hel del för att se lite piggare och fräschare ut men det är helt enkelt inte jag. Jag kan inte ha smink på mig för det känns som jag har en mask som täcker hela ansiktet. Om jag inte duger precis som jag ser ut då får det vara.
Men naturligtvis bryr jag mig om mig själv. Jag försöker ta hand om mig på ett sätt som gör att jag fortfarande känner mig som mig själv. Jag kan ha kläder som är helt omoderna och färger som absolut inte passar ihop - men jag trivs med det! Annars skulle jag inte ha det så. Och försöker inte dölja varken det eller hur jag ser ut. Jag får finnar och blemmor i ansiktet men jag försöker inte täcka över dom. Mitt hår är ofta torrt och risigt men det finns inte mycket jag kan göra åt det. Eller vill för den delen. Om jag inte såg ut som jag gör så skulle jag inte vara jag. Och jag förstår hur mycket jag uppskattar mitt stundtals tråkiga, men välbekanta ansikte. För en av mina mardrömmar brukar handla om att jag vaknar en morgon och tittar mig i spegeln och ser någon annans ansikte. Och när jag vaknar blir jag så oerhört lättad över att det bara var en dröm. Det är just i den stunden jag inser hur glad jag är över alla mina fel och brister för jag skulle inte för någonting i världen vilja vara någon annan. Och när allt känns tungt tänker jag på detta och det ger mig kraft att fortsätta vara den jag är, utan att ändra mig och falla för påtryckningar. Jag är jag helt enkelt, take it or leave it.

Jag har ont överallt

Det är för sjutton bara fel på mig. Jag har ont överallt. Jag har ont i ett öga, min skadade arm gör att jag vaknar av att jag jämrar mig på nätterna. Och jag har haft ont i magen i snart två år.
Idag ska jag trösta mig med att gå en tur på stan med fia.
Igår såg vi en film som hette I taket lyser stjärnorna, och jag höll på att lipa ihjäl mig. Och jag var den inte den enda. Hela salongen snörvlade.
Nu ska jag ta en dusch och göra mig i ordning för en ledig lördag. Höres.

En riktig berg-och dalbana

Den här dagen började riktigt pissigt. Jag fick inte tag i handledaren, och hade ingen klient. Allt kändes bara skit. Orkar inte dra hela historien för tror ingen skulle orka höra det ändå och dessutom vill jag helst glömma alltihop.
Men. Efter mycket jagande efter någon som kunde ge mig lite info fick jag till slut det jag behövde. Så nu är det klart. På måndag - då ska jag träffa min första klient någonsin och det ska bli så spännande! Jag har sett fram emot detta länge och önskar att man fick träffa fler. Men just nu blir det väl två i bästa fall.
I alla fall känner jag mig så stolt över att ha både kort för att komma in på psykologmottagningen, och dessutom en alldeles egen nyckel! Nu är man verkligen på G. Utan tvekan. Och jag känner att detta är så rätt. Jag hör hemma här, jag kan inte tänka mig att jobba med något annat (jaja jag vet att jag inte har så mycket erfarenhet än men ändå....). Jag kämpar så hårt och jag tänker inte göra det förgäves!!

Att åka buss

Jag är lite konstig. Det finns inget tillfälle som jag reflekterar och grubblar lika mycket som när jag åker buss. Det gäller både kortare och längre bussturer. Jag tror det beror på att man under en kortare eller längre stund får ta del av så många människors liv. Utan att vara inbjuden får man veta så mycket om andra genom småprat och telefonsamtal, och ofta får det mig att fundera kring de helt olika liv som alla har. Hur ser den där personens liv ut i förhållande till mitt? Var bor han eller hon och vad jobbar han eller hon med? Vart är den eller den personen på väg? För om det är något vi har gemensamt när vi sitter där i bussen det är ju att vi ska någonstans. Och att vi alla har något slags liv uppbyggt kring oss.
Jag brukar ibland roa mig med att sitta och göra en massa gissningar kring olika människor, ofta kring ovan nämnda frågor. Jag försöker också vända steken genom att fundera kring hur mina medresenärer ser eller tänker om mig. Om dom nu gör det, och i så fall vad. Kanske finns det fler som sitter som jag och funderar och fantiserar kring hur annorlunda livet varit om det var jag som satt där på andra sidan mittgången, och inte den där tjejen som påminner om mig med sin ryggsäck och mössa djupt nerdragen över öronen. Det får jg aldrig veta, och ärligt talat tror jag inte att jag vill det heller.
I alla fall var det lite av vad jag tänkt idag, kanske blev jag inte så mycket klokare men i så fall må det väl vara hänt.

Irritation

Jag har varit irriterad hela dagen och det är inte bättre nu. Tvärtom faktiskt. Den har byggts på sen jag vaknade imorse. Egentligen är det inget särskilt. Eller borde inte vara det iaf, men jag är så jäkla stressad. Och jag och stress passar inte bra ihop, särskilt när det inte finns något jag kan göra för att minska den.
Dessutom tror jag jag har gjort en sak idag som jag kommer att ångra. Faktiskt så ångrar jag mig redan nu. Skit också! Varför kan jag inte lyssna på min inre röst istället för att köra över min egen vilja hela tiden? Fattar det inte. Jag är inte klok.
Dessutom måste jag gå iväg till apoteket nu för att bli åtskilliga pengar fattigare.

Otrevlig

Igår på bussen var det en jätteotrevlig bussvärdinna. Hon var sarkastisk, fällde nedvärderande kommentarer och skrek åt passagerarna. Fy sjutton. Hur en sån kan få ha ett sånt jobb. När usch och fy skäms.
Ja jag säger då det. Det är alltid en upplevelse att åka med linje 100. När vi åkte hem i fredags så satt det två medelålders tanter framför oss och spelade jättehög musik på mobilen och skrattade och skränade så det hördes i hela bussen. Tur att vi skulle av ganska snart efter att dom klivit på.
Idag väntar vc besök och jag ser inte fram emot det. Jag förbereder mig på att bli ignorerad och nertryckt.