För exakt ett dygn sedan träffade jag min första klient. Helt otroligt! Och jag är faktiskt väldigt nöjd. Dels för att jag glömde bort kameran, dels för att hela situationen gav mersmak och dels för att jag upplevde hela situationen som ett stort privilegium. Att få ta del av någon annans liv, att någon vill berätta sina innersta tankar och bekymmer för mig. Jag erfor en mäktig känsla av att blivit tilldelad ett stort förtroende.
Hur som helst.
Idag ska jag ta mig en titt på den inspelade filmen, och i vanlig ordning förfasas över hur konstig jag låter eller ser ut! Men det är väl samma för alla antar jag. I alla fall så finns det väl knappast något värre än när andra säger att "Jo du låter faktiskt precis sådär!". Det betyder alltså att man låter förjäkligt konstig och löjlig. Men skitsamma. Man kan ju ändå inte göra nått åt det. Det är som det är som Håkan Nessers karaktärer brukar säga.
Och det som är som det är just nu är att jag ska gå och diska och sen borsta tänderna. Sen har jag typ en hel dag att göra vad jag vill med. Man är ganska bortskämd nuförtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar