Något gott

I regel måste man kanske i snitt genomgå femton jobbiga saker innan en enda bra dyker upp. Frågan är om det är värt det. Jag tror det är det. Tror det gäller många saker. Femton dåliga dagar i utbyte mot en bra, femton dåliga minuter i utbyte mot en bra. Hur som helst. Det var inte det jag skulle prata om egentligen. Det handlar egentligen om en helt annan sak, en sak som jag vid 26 års ålder upptäckt och som jag upplevde så starkt ikväll. Det är därför jag tror att det kanske ändå vara värt det. Efter femton lidanden kanske en sån här upplevelse kommer när man faktiskt fattar vad allt egentligen handlar om. Och det som det handlar om visade sig för mig, med full kraft och genomtränglighet. Det var ett fint sätt att avsluta detta fruktansvärda år på.

Hata nyårsafton

Finns ingen dag jag hatar lika mycket som denna. Har jag alltid gjort och kommer alltid göra, oberoende av om jag har något att göra eller ej. Jag har alltid en känsla av svart avgrundsdjupa skräck och förtvivlan inför nya år och ser inga anledningar till att fira. Jag hatar ju känslan, varför skulle jag fira?
Avslutningen på året kommer kanske bli bra, det är ju några timmar kvar att spela på. Men mest av allt kommer jag nog minnas den här nyårsaftonen som den dag då jag kämpade med och emot alla dessa saker som hänt mig detta år. Och jag önskar jag hade kunnat radera det här året som gått. Att det inte funnits alls. Det enda jag kommer tänka tillbaka på är hur alla har allting medans jag har inget. Men som jag sagt så många gånger förr- jag kommer aldrig ge mig. Aldrig ge upp.

Då vet man

Man lär sig att folk inte orkar. När dom inte kan ta det man säger till dom, och när dom tar avstånd. Reaktionerna, blicken, suckarna och "oj vad jag har bråttom härifrån"-sättet som utstrålas med full kraft. Då vet man.
Det jag lärt mig det här året är väldigt mycket, och en av dom sakerna är att de personer man tror finns för en inte gör det. Att allt är underordnat villkor, villkor som måste följas till punkt och pricka om. Att allt kan pratas om utom det där som behövs pratas om. Det som är mest akut och angeläget och som inte kan vänta.

Jag ångrar mycket jag gjort det här året. Och jag ångrar extremt mycket som jag inte gjorde. Ångrar att jag lät mig själv må sådär som ingen förtjänar att må och tänka sådana saker som ingen ska behöva tänka. Ångrar att jag lät mig duperas under tiden. För innerst inne vet jag ju. Jag vet att ingen går att lita på, att när man verkligen behöver det där stödet så finns det ingenstans att få.

Julklapparna!!!!

Jag har ju glömt att blogga om julklapparna jag fick för snart en vecka sen- vilken katastrof av mig! Jag som fick så många fina saker som jag inte ens visste att jag behövde eller ville ha förrän jag fick dom. Nu ska vi se om jag kan räkna upp dom ur minnet:

- kastrull och en uppsättning bestick från IKEA.
- En Mystery 8-ball!
- Signerad bok av Björn Hellberg
- Jättestor temugg
- Fin glasskål med lock
- Två kaffemuggar
- Benvärmare
- Mysdress
- Några slantar
- Strykjärn

Säkert har jag glömt nåt, men det är ju sjukt många julklappar jag fick!!! Och ändå var det bara strykjärnet jag uttryckligen hade önskat mig :D
Nu är det snart nyårsafton, den värsta dagen på hela året. Jag längtar inte, ogillar starkt när det blir nytt år....

Vad julen egentligen handlar om

Häromkvällen låg jag i min gamla säng i mitt gamla rum här hemma i byn där jag växt upp. Eller kanske var det nån gång mitt i natten, allvarligt talat så minns jag inte så noga.
Men då hände det något viktigt. Jag kommer nog aldrig glömma händelsen eller den känslan som infann sig då. Jag insåg vad julen egentligen handlar om, och det kändes bra att äntligen få veta det. Samma sak satt jag och reflekterade över sent igår kväll, när tomten hade kommit och lugnet äntligen höll på sänka sig.
Jag kände frid, fast ändå sorg. Fast sorgen var vacker, sådär bitterljuvt vemodigt som den ibland kan vara. Och mitt i alltihop så kände jag frid. En frid av ett slag som jag aldrig någonsin upplevt. Och det var ett av de viktigaste ögonblicken hittills. Jag hoppas det blir fler.

As much as I love it, I hate it

Ibland hakar jag upp mig på den symbios som oundvikligen vi alla måste leva med. Dikotomier. Motsatser. Kärlek-hat. Ont och gott.
Det är ett oundvikligt och oemotståndligt faktum att det kontrakt man skrev på när man gick med på att leva ett liv här på jorden innehöll paragrafer som man läste ytterst översiktligt. Om alls. Jag vet inte om jag läste det. Gjorde jag det så antar jag godtog avtalet och fick mitt liv. Och jag är naturligtvis glad för det, tro inget annat. Men undra om man skulle ha gått med på det om man visste vad man egentligen gav sig in på? Känner jag mig skäl rätt så hade jag gjort det. För jag har en enorm glöd, vilja och ambition. Jag ger aldrig upp. Jag tappar fart och fastnar ibland, men jag hittar konstigt nog alltid något sätt att samla ihop allt som är jag och ta mig vidare. Jag har älskat livet lika mycket som jag hatat det. Förundras över hur nära varandra dessa två omedelbara motsatser är. Att fatta vilken tunn lina vi egentligen går på varenda dag. Skulle man tänka på det hela dagarna skulle man nog bli galen. Men att vid vissa små tillfällen förundras över det tror jag bara ger kraft och mod.

Då var det snart julen...

Imorgon bär det av hemåt, på eftermiddagen. Blir skönt att få komma hem, för då får man vara barn igen....och ibland kan det faktiskt vara rätt skönt :D

Det har jag lärt mig

Ibland tycker jag att jag är en ganska smart person. Är ganska "bright", lär mig hyfsat lätt nya saker, har lätt att greppa.
Men en sak är jag fruktansvärt kass på. Jag är naiv gentemot andra människor. Det borde jag inte vara. För det sårar alltför mycket. När man tror att man har en person på ett visst ställe så visare det sig att man inte har det alls. Utan att den personen är någon helt annanstans och är respektlös och inte visar hänsyn. Jag tycker inte om sådana människor, jag avskyr dom faktiskt.
Såna människor förtjänar inte min vänskap eller mina omsorger, förtjänar inget medlidande.
Jag ångrar att jag kände medlidande. Varför skulle jag känna det, när det är den personen som gör mig illa.
Jag är naiv. Jag måste bli lite mer cynisk. Får önska mig cynism i julklapp.

Dryg drygare drygast

Trötthet bortom denna värld. Kan inte avgöra om den är rimlig under förutsättningarna eller inte. VIll drömma mig bort, men är fången där jag är. Mina fötter fjättrade i kladdig knäck-smet som stelnar mer och mer. Jag kommer inte bort. Ju mer jag försöker desto mer sitter jag fast. Det är klibbigt och kletigt och äckligt och drygt. Och när drygt inte borde kunna bli drygare var det precis vad det blev.

En kopp till

Tog över en timme mellan uppvaknande och frukost och tro det eller ej så smakar den något bättre då. Frukosten alltså, inte uppvaknandet. NU har jag precis hällt upp en kopp kaffe till samtidigt som jag sitter på facebook och en massa andra sidor också. Liksom Rix Morron Zoo på webradion, som gör hela morgonen komplett! Att börja dagen med ett skratt eller två kan ju aldrig vara fel, eller?
Har börjat ta hand om helgens tvätt som hängt på tork i duschen, fikc ju så lov annars hade jag inte fått plats i duschen själv. Hade hängt upp det i så pass många lager att det inte var riktigt torrt förrän idag....mmindre bra men gör ju inget egentligen. Så nu doftar det gott av syrén från mina kläder, lite fel årstid men kan ju aldrig vara fel det heller. Tänk om det istället hade funnits hyacint-sköljmedel! Vore ju inte helt fel :)

Annars sitter jag med mina två kronljus tända och tänker på det senaste dagarna och hur det faktiskt kommit sig att jag hunnit med så mycket som jag gjort. Jag tror att det här kommer gå bra faktiskt!

När allt lämnar

Den senaste som lämnat mig är den goda livsviktiga sömnen. Inte ens på natten får man komma bort från allt som man måste stå ut med på dagarna. Inte ens denna lilla stund av befrielse kan jag få. Dessa få minuter av lugn och välsignad glömska är det som gör att resten av dagen kan få ett annat sken än det annars påtagligt arbetssamma. Inatt försökte jag lösa sömnlösheten genom att ha ljusstaken i fönstret tänd och teven på. Det hjälpte föga. Jag är helt genomslut nu. Har inte sovit ordentligt på flera månader, så energinnivån börjar ligga på rött nu.
Hoppas på att jullovet snart kan komma så att jag kan åka hem och bara försöka ta igen mig.
För det är när sömnen och kraften lämnar en som jag blir medveten om alla de där andra sakerna. Som också lämnar, som inte finns där när allt kommer omkring. Glädjen över de små sakerna, morgonkaffets smak och njutningsfullhet, doften av ren tvätt eller favoritparfymen. Det kroppsliga lugnet som det ger att vara tillfreds. Alla dessa saker och många andra försvinner när kraften tryter. Men fan heller att jag tänker ge mig.

Då blir man glad på nåt sätt

När jag inser att jag är så lyckligt lottad då blir jag glad mitt i eländet. Jag har så mycket, så mycket så många andra inte har. Det kan vara väldigt små saker. Det kan vara stora.
Idag är dessa saker ganska små om man ska se det ur ett globalt perspektiv. Jag har en tämligen god natt bakom mig (på naturlig väg dessutom), en rejäl dos koffein i blodomloppet. En fin tröja på mig. Varmt omkring mig.
Jag har ingen anledning att känns mig som jag gör ibland. Men ändå gör jag det. Det är omöjligt stt styra över.
Längtar faktiskt till att få åka hem på julledighet så att man inte har utrymme att tänka eller känna så mycket. Att ha full rulle omkring mig så att inga tankar kan komma tillräckligt nära för att kunna skada. Och det funkar faktiskt! Och ha de älskade pojkarna omkring sig. Dom pojkarna är dom enda som aldrig har eller kommer att göra en illa. Dom enda jag egentligen kan lita på.

Det blir inte alltid (dvs aldrig) som man tänkt sig

Så äro ju livet onekligen, att inget blir som tänkt sig. Snarare att man alltid ska tänka att "Om jag tänker att det blir så här så blir det precis tvärtom". Kanske man kan vara mer hjälpt av det? Och inte få panik för att man inte lyckas förutse allt. För det kommer jag ju ändå aldrig kunna göra så varflr ens försöka då kan man ju undra.
Nu är lite godis inköpt, så blir väl att försöka njuta av det nu då coh snart kanske det är nåt se-bart på tv med.

Varför man tänker

Mycket tid tas upp av att tänka på sånt som är helt onödigt. Sånt som bara lägger beslag på utrymme och energi men som inte tillför något till livet. Det är ju helt otrolgit onödigt! Så då ska man ju helt klart låta bli det. Ha. Det är ju lätt också.
Jaja. Hur som helst så har man ju alltid ett eget val, men kan välja att skippa sånt som inte hjälper en och det är precis det jag tänkte börja med nu. Idag!
Jag tänkte börja med ett spinning-pass på iksu om ett par timmar! Är helt fullbokat så det kommer va 75 pers där, härlisch!
Sen blir det nog julklappsjakt och sen lite plugg. Fest ikväll verkar det också som, kanske kan va nåt?

Alltings relativitet

Måste inleda med att säga att jag är på dåligt humör, men gör mitt bästa för att dölja det. Skulle det hända att något som liknar dåligt humör slinker igenom i detta inlägg så vet ni varför. Jag är alltså på dåligt humör.
Biter på naglarna gör jag också. När naglarna ser ut på ett visst sätt är dom exgtra lockande att tugga på. Och när man har bitit på dom litegrann men inte är riktigt "nöjd" med resultatet. Då känner jag att jag måste fortsätta. Fult blir det men ack sådan tillfredsställelse det ger att bita och tugga och dra och slita. Ja, jag vet att det är äckligt det jag skriver. Om ni bara visste hur många gånger folk frågat mig om jag inte vet att det är lika smutsigt att bita på naglarna som att slicka på en toalett. Hold your horses säger jag bara! Ingen har i alla fall gjort sina behov på mina fingrar, och jag är av den sorten som tvättar händerna många gånger per dag. Så hold your horses bara!

Fy fasen vad jag har haft ont i skallen idag. Har det fortfarande, inte ett skit som hjälper kan jag säga.

Nu vet jag vad jag vill

Har i flera år funderat på en sak. Har inte funnit något riktigt svar, ibland har svaret varit ja, ibland nej, ibland kanske. Och allt däremellan. Men nu tror jag att jag vet svaret, äntligen! Efter så lång tid. Synd bara att det skulle uppta så mycket tid att komma fram till en så enkel sak. Men vet ni vad; jag tänker inte säga vad det är. I sinom tid kanske det visar sig. Om ni har tur får ni veta. Och om jag har tur så kommer jag få skörda frukten av mitt ihärdiga funderande någon gång i framtiden.

Mammas saffransgifflar

....och kaffe såklart! Måste vara det bästa som finns att fika. Krämig och god gul bulle med pärlsocker och mandelmassa som fyllning.... Är mumma det kan jag lova!
Det här med "innan jul-mys" är inte så tokigt ändå, kan nog blir riktigt bra i år med :D

Dille

En del saker är sjukt utmärkande för den här fröknen. Fröken Nordlander alltså. Jag har dille på vissa saker. Löjliga saker ibland, mer seriösa i andra fall. Gemensamt för dom alla är hur som helst att jag typ måstge göra dom och/eller att jag tycker att dom är roliga att göra. Tvätta är en sån där konstig sak som jag på något sätt kan uppskatta. Fast nog uppskattade jag det mer när jag hade egen tvättmaskin. Sen så finner jag något slags konstigt nöje i att smörja fötterna. Ja visst är det konstigt! Men jag måste typ göra det minst en gång om dagen.
Annars har jag också dille på försvarets hudsalva (gärna den rosa!). Vilket också leder in mig på att jag har dille på övriga rosa saker i världen (vare sig jag själv äger dom eller inte...).
Ja det var bara några saker.

Två ljus i fönstret

I huset mitt emot mitt, en våning ner lyser nu på morgonen två brinnande blockljus. Det är väldigt fint. Undrar om dom ljus jag brukar ha tända i fönstret brukar synas och bli bloggade om? Det har jag svårt att tro, men man vet ju aldrig. Den som tänt dom här ljusen vet ju knappast om det heller så.
Var inte så mycket annat jag hade på hjärtat denna morgon. I alla fall inget jag vill skriva om.

Jag = en löpare?

När jag gick i högstadiet var jag bäst på att springa. Jag tränade löpning ofta men inte särskilt långa sträckor. Men det räckte för att jag skulle bli snabb och få en enormt bra kondis.
Jag tackar mitt forna jag för detta idag! För tack vare detta så har jag lätt att träna upp min kondition idag och det är jag omåttligt glad över... Dock är jag inte heller nu någon särskilt uthållig löpare. Men jag är som jag är helt enkelt och jag är tacksam för att jag har så pass lätt för det som jag har!
Det var dagens fundering. Vad gör ni?

Vet inte

Är inte säker på hur många ggr jag loggat in här och tänkt skriva men innan jag hunnit så har inspirationen försvunnit. Så nu nnär den infann sig igen var jag snabb som attan! Och det verkar som att jag hann.... peppar peppar ta i trä!

Jaja, vad gör jag då nuförtiden? Tjaa va ska man säga...har jus flyttat till en liten studentlya och trivs som fisken i vattnet faktiskt, särskilt med min nya breda säng och dito tv! Är supernöjd med det. Skolan går dessutom helt okej, nog för att jag kunde lägga ner mer tid men det kan man ju alltid....gäller att hitta en balans som funkar helt enkel och den tror jag att jag hittat nu. Försöker surfa på den här vågen så länge jag kan för snart är det råpluggande som gäller när vi börjar läsa neuro den 26e..då blir det andra bullar vill jag lova ;D
Men det kommer nog gå bra det med.

Idag är det grupparbete som gäller sen hade jag tänkt gå på cykelpass kl 15.30 förhoppningsvis. Iofs bara 40 minuters men det är bättre än inget, särskilt med tanke på hur det blev sist så...
Hur som helst så hoppas jag att mina eventuella läsare har det så bra som möjligt nu när det blivit vinter å allt. Allvarligt talat så tycker jag själv inte att det är så illa med vintern ändå, har till min förvåning lärt mig att uppskatta den!!

Onödig fundering

Har funderat en helt oväsentlig grej egentligen. Hur kan det komma sig att hur tajta man än tycker att brallorna är så kan man alltid ha långkallingar under när det behövs?

Dagen börjar

Min dag började vid kl 7.00, dock blev det att jag låg och drog mig till halv 9. Nu har i alla fall min dag börjat på riktigt med:
- en kanna kaffe (till bara mig!)
- Skogaholmis-mackor med billingeost (Jo dom heter faktiskt skogaholmisar)
- CajsaStina Åkerström som ljuder ur högtalarna
- Lättnad över att nattens dröm bara var just en dröm
- Glädje över att jag kände just lättnad och inget annat

Idag är det uppenbarligen finfint väder, så det blir nog en långpromenad. Ingen mer träning än så. Spinningen igår var kanonerns. Har aldrig svettats så mycket på ett pass nånsin, men jag är glad att jag orkade hela tiden!! Tjoohoo....

Hur som helst. Nu är det kaffekannan som gäller för mig.

För fulla muggar

Vill bara inleda med att säga att det är långt ifrån säkert att rubrikerna på mina inlägg respresenterar det jag skriver i inläggen. Ville som bara klargöra det i fall nån skulle undra varför det jag skriver och rubriken aldrig hänger ihop, typ. Fast den här gången kanske den gör det!!
Den här helgen är så förbaskat skön alltså. Och den har bara börjat och knappt det. Så jag njuter av den för fulla muggar. Sitter här och förbereder mig på cykelpasset på iksu om en timme, sitter i mina träningsbyxor och en rödsvartvit-rutig blus och väntar in lämplig tidpunkt att bege sig iväg. LÄngtar!!!
Har sovit tämligen gött inatt, bara vaknat en gång. La mig tidigt igår så vaknade tidigt också- där vid halv sju! Tittar ut genom fönstret och det är snö på träden och solen är på väg att börja skina övr trädtopparna. Och det är bara oktober än men ändå redan vinter, är så man inte kan fatta det :D
Men den här gången kommer jag njuta mer av vintern tror jag, det är åtminstone ett mål jag har! För fulla muggar kanske till och med!!!

Efter träningen bär det av till syrran, vi ska göra strömpilen idag - blir nog riktigt nice det :-D

There's gotta be more to life than this

Jag ska hålla modet uppe där det bör vara. Jag ska visa att det inte är omöjligt. Jag ska säga till mig själv varje dag att det snart är bra.
För varje dag som jag är hemlös ska jag tänka att det finns mer att hämta än detta, att det finns mer att se framemot.
Jag vet hur jag mådde, och jag vet hur jag vill må. Och jag vill inte må så. Jag vill må som jag vet att jag kan. Som jag vet att jag ska.

Ledsen men glad

Det är så jädra kallt. Nu är det som det alltid är, så kallt både inne och ute att man får bo i tjocksockarna och flera lager kläder. Fast vem bryr sig egentligen. Vem minns dom där dagarna för bara några månader sen då man gick i jeanskjol och linne och inte hade ett bekymmer i världen. Eller kanske inte. För nog har man alltid bekymmer i världen hur ska man annars kunna lära sig att lösa problem om man inte har dom?
På nåt konstigt sätt är jag fruktansvärt ledsen men oerhört glad. Det är en känsla i kroppen som jag aldrig tidigare haft, men det är ändå skön på något sorgligt vis. Jag har under dagen gått igenom i huvudet vad det är för saker som jag aldrig kommer uppleva mer. Och det har gjort mig ledsen. Men samtidigt så finns det saker som jag också inte vill känna igen. Och det gör mig glad.
Jag vet kanske inte bad jag menar. Förhoppningsvis så kan det kanske bli klarare. Men inget av det spelar någon roll nu för det viktigaste är att jag kan sova i natt. Allt annat är sekundärt. Just nu.

Vardagens bleka tristess

Ibland slår tristessen och det gråa emot mig med full kraft. Just nu gör den det. Men jag har bestämt mig för att vägra ta del av allt, för det är inte värt det och det gråa har inte förtjänat mig. Jag förtjänar andra fäger i mitt liv än det gråa, jag förtjänar knallande gult och skrikigt rosa. Tjutande grönt och flammande rött. Jag förtjänar lila. Jag förtjänar alla färger utom det. Utom det gråa.

Innanför

En helt onödig anteckning tycker kanske många, men ICKE för mig: det skönaste om finn nu när det börjar bli kyligt är att ha ett mjukt och härligt varmt linne på sig under kläderna.
Det var typ allt jag ville den torsdagsmorgon. Nu går jag på föreläsning,

Ett oskrivet blad

Nu när jag börjar skriva det här inlägget har jag absolut ingen aning om vad det kommer innehålla. Ofta har jag en massa saker i huvet som jag skulle vilja blogga av mig men innan jag kommer till en dator nästa gång så är det helt borta ur skallen. Kanske ett bevis på att man antingen har dåligt minne eller alltför mycket i huvet? Kan vara så. Kan även vara en kombination. Är för tillfället väldigt hungrig. Kanske borde man ta sig nåt smått och gott att äta innan det är dags att pysa iväg och möta upp älsklingen.
Vi ska iväg och fira hans trettioårsdag med hans släkt, något som han (förhoppningsvis) inte vet om än. Fast han kan ju ana, vad vet man. Åtminstone är det säkert att skriva det här för han kommer inte kunna läsa det eftersom han jobbar.

Idag har jag varit ledig i alla fall. Har varit härligt och tillbringade några timmar på stan med mina systrar där vi lunchade och reafyndade lite. Var kul och välbehövligt må jag säga.
Måste nog fixa mat till sköldpaddan Heidi nu för hon håller på att bryta sig ut ur buren.

Alla har vi våra sätt, jag har mina

Jag märker ibland att jag har små små saker för mig. Saker som gör att jag kan känna att det är värt att leva livet även dom fula dagarna. För mig handlar det mest om rutiner. Jag hatar när saker ändras. har jag vant mig vid en sak som vill jg ha det kvar på det sättet, kanske även om det finns andra. Finns bättre.
Mitt psyke har svårt att ställa om sig, min hjärna är ett väldigt svårtmanövrerat organ. Ofta är min hjärna en rigid sak som jag måste kämpa mot för att den ska inse att jag i vissa saker inte kan hålla på som förr. För saker är inte längre som förr. JAG är inte längre som förr. Jag är annorlundare nu mot vad jag någonsin varit. Och jag gillar det så himla mycket även fast det skrämmer mig från vettet ibland.

Andra saker som gör att jag klarar av de fula dagarna är at jag accepterar. Både som fula dagarna, men också andra fula saker. När världen är ful, eller jag själv. Eller när bara känslan av att leva är ful. För mig kommer den känslan dagligen. Men det finns en konstig trygghet i att vetta att det inte blir bätre för att jag fördömer den där fula känslan eller det där fula jaget som jag stundtals tycker att jag har. Jag har bestämt mig för att bara fortsatta, att fortsätta stiga upp på morgonen och klä på mig och stänka på mig parfym och brygga kaffe. För det är dom där ssmå små sakerna som gör att jag till slut kommer ut på andra sidan om det fula. På den sida där det förhoppningsvis kan bli fint igen.

Erika inser

Jag kom på mig själv imorse med att sitta och små-le för mig själv. Eller kanske inte för mig själv för sambon märkte det också. Det handlade om livet detta som fick mig att småle. Jag insåg att vi har det så bra. Jag har det så himla bra.
Det är dom där vardagliga sakerna som fick mig att le, insikten om att jag har allt jag behöver. Jag är nöjd idag. Den stunden ska jag alltid komma ihåg, även dom stunder då jag inte är nöjd.

Vi har plockat många många vuxenpoäng de senaste veckorna och det är nog det som gör mig så nöjd. Vi har en jättefin mysig lägenhet, har skaffat egen tvättmaskin, nya fina lakan till sängen, fler gröna växter (som kanske kommer överleva...)
Vi bygger för framtiden, vi två. Och det är inte illa.

Trött men vid liv, tror jag

Är på jobbet, dygnspass sen igår. Blev en lång natt, somnade nog inte förrän vid halv två- sov till halv sex sen blev det bara slumrande av och till i nåra få timmar till. Det är alldeles för lite. Alldeles för lite för en sån som jag som krävar massor av sömn för att i alla fall må någorlunda bra.
Nu sitter jag och försöker lista ut vad jag ska belöna mig själv med för att jag lyckades ta mig igenom det hela. Helst en joggingtur känner jag instinktivt men det kan jag ju inte ge mig själv förrän ikväll, och chansen att jag ska orka då är extremt minimal. Blir nog troligare imorgon fast då vill jag också till iksu en sväng innan jag börjar jobba igen. Får se hur det blir.

Idag blir nog jobbdagen ingenting annat än att bara göra det man absolut måste, annat orkar nog ingen av oss.

Gick ba fint de

Måste säga att glasögonprovningen gick alldeles galant. Jag är så nöjd att det hade varit omöjligt att vara mer nöjd! Blev två par - ett par svarta metallbågar, lite kantiga men ändå lite rundade på nåt sätt. Sen ett par "halva" bågar- Såna där bågen bara sitter fast i övre halvan av glaset. Dom hade dessutom urläckra skalmar i plast med blommönster på! Ska bli spännande att se vilka som blir favoriterna.

I vilket fall som helst så regnar det och är skittrist idag. Är så att jag nästan tänker skippa att klä på mig. Inte för att det blir roligare då direkt men ni fattar ju vad jag menar hoppas jag. Blir inte nån träning idag i alla fall, för vi kom oss faktiskt iväg igår kväll ändå. Var inte hemma förrän tio, vilket vi borde ha fått medalj för. Blev lite armar och en del löpning och jag kände mig väldigt nöjd även med det.
Nu blir det till att leta fram och mata sköldpaddan Heidi som har varit ute på vift i lägenheten sen igår eftermiddag. Hon borde nog vara rejält hungrig nu.

"Glasöga"

Idag blir det att välja nya glasögon! Synen är kollad och klar för ett par veckor sen och nu tar jag med mig sambon som smakråd när bågarna ska väljas. Hur mycket det än smärtar mig så måste jag erkänna att han har öga för såna där saker. Vad folk passar och inte passar i. Det är ju inte för inte som jag brukar kalla honom "Mr. Fashion"! Haha....

Jaja hur som helst så kommer det där bli bra, det hyser jag inga tvivel om.
Har varit på stan och kikat idag, var riktigt kul och hittade ett par småsaker bla en bikini. Så nu hoppas jag att den omtalade värmeböljan snart ger sig tillkänna så man kan få bli lite brun!

Ikväll väntar det födelsedagsfika och kanske lite fotboll. Igår sov jag mig genom den match jag hade tänkt se, vaknade bara av diverse mål-vrål för sambon.....kanske att jag kan hålla mig vaken om det är nån spännande match ikväll? Får som se hur det blir.
I annat fall har jag inte så mycket att förtälja utom att jag är på rätt så bra humör.

Kan inte andas

Det har blivit plågsamt att gå och lägga sig numera. För jag kan inte andas när jag ligger. Är som att någon står på min bröstkorg. Om det framkallar panik? Ja det är väl det minsta man kan säga.
Nu har det blivit så att jag inte kan avgöra vad som kommer först, paniken eller andningssvårigheterna. Men jag tror att det varierar.
Det är så himla otäckt, så nu vet jag inte vad jag ska göra.
Vad ska jag göra?

HAHA!

Satt naturligtvis klistrad vid teven under prinsessbröllopet. Kunde dock inte låta bli att skratta under efterintervjuerna när dom intervjuade Magdalena Ribbing. Det stod att hon var
"etikett expert". Reflektion: undra vilken slags etikett som tillåter att man särskriver det.... Inte för att det var hennes fel men ändå.

En dagens tack!

Som ni önskar...

1. Dagens alarm-tid: 06.30. Rusade upp och var helsäker på att sambon med son hade försovit sig för att jag inte hört att dom gått....jag hade dock fel som tur var.

2. Dagens genomförda: synundersökning samt inköp av solglasögon.

Over and out.

Sluta

Jag har som ni vet en ständig följeslagare på min väg genom livet. Vissa har en ängel på axeln, vem vet- kanske har jag det med. Men den följeslagaren som jag talar om och som orsakar allt lidande är av ett helt annat slag. Faktiskt av totalt motsatt slag.
Ibland är jag naiv och tror att jag lyckats jaga följeslagaren på flykten. Andra dagar inser jag vilken dumdristig tanke och tro detta är. För följeslagaren går ingenstans. Följeslagaren finns där och bidar sin tid, försöker fundera ut hur den ska göra största möjliga skada. Det värsta är att den lyckas så ofta. Med att göra skada alltså.
Och här står jag och vet inte vad jag ska göra eller vart ska vända mig. Jag är fångad i min egen kropp och mitt eget psyke utan möjlighet till någon lindring ellr till att fly.
Jag kan inte låta bli att tänka att det är detta som är meningen. Att det är så här det ska vara. Kanske är det dags att byta strategi nu. Kanske ska jag försöka bli vän med följeslagaren och välkomna den i mitt liv, istället för att kämpa emot med näbbar och klor. Kanske är det vad som krävs för att följeslagaren ska bli less och försvinna. Att jag inte bryr mmig om eller låter den påverka mig.
Ja. Det är nog så det måste vara.

Ibland e man tokig

Jag är nog rätt så tokig titt som tätt. Som idag och som igår. Kan skratta som en galning åt nåt jättelöjligt, och gillar att göra saker som ingen annan gillar. Som exempelvis att tvätta, som jag håller på med nu. Fyra hela härliga maskiner att tvätta och ta hand om. Wonderful. Jo lite ironisk är jag allt, men inte mycket ska ni veta.
Måste kila iväg och köpa mjölk snart också insåg jag nyss, är helt å hållet slut. Ska passa på att köpa nån frukt och mat till jobbet också, börjar jobba kvart över tre i eftermiddag.
Annars blir det väl inte mycket gjort idag, skulle jag tro och lika glad är jag för det. Sen är jag ledig fredag lördag och söndag! Fast på lördag jobbar gobben min, och nästa helg jobbar jag.... Vi turas helt enkelt om, och det är väl så det måste va ibland antar jag.
NU måste jag dock klä på mig och göra lite andra mer eller mindre nödvändiga saker.

Så många dagar

Jag inser att detta är den bästa tiden för det mesta. Härliga lediga dagar, för jag föredrar att kalla mig ledig trots att jag jobbar. På sommaren är det underbart fritt och härligt att ha det jobb jag har. Jag kan känna semesterkänslorna infinna sig även fast jag är bunden att vara där jag måste vara och till att göra det jag måste göra. Men allvarligt talat så spelar det ingen roll.

Det är bara den åttonde juni idag vilket innebär att sommaren långt ifrån har börjat än. Både datum-mässigt och värmemässigt är den fortfarande långt borta. Men jag sörjer inte, för jag vet att den kommer och att den kommer bli fantastisk. Det är för mig bara en fråga om inställning.
Sommaren i den här staden är fantastiskt fin faktiskt. Sitta i parken och fika eller köpa glass på torget. Eller bara gå ner till nydalasjön och ha det bra. Möjligheterna är många.
Och det är allt jag behöver komma ihåg. Möjligheterna är alltid många.

Vad det regnar....och andra betraktelser

Sitter på jobbet. Önskar jag kände lite energi i mitt huvud men det gör jag inte. Men jag vet ändå att det är en tillfällig dipp, att det snart kommer vända. Är så här i några dagar och sen vänder det. Tror även massagen förra veckan satte igång en hel del processer. Jag minns ju hur det var förra gången.
Jaja. Hursomhelst så regnar det.

Snart godnatt

Snart går jag och lägger mig här på jobbet, och låter därmed sömnen pausa livet en stund. Åtminstone det medvetna livet.
Sov inge vidare inatt- tror det berodde på att jag sov ensam i lägenheten. Förr när jag bodde i mitt studentrum var det inga problem för då var det ju bara ett rum. Men att gå och lägga sig ensam i en hel lägenhet väcker barnsliga mörkerrädslor även hos blivande 26-åringar. I alla fall för den här blivande 26-åringen som är jag.
Jag drömde en massa mysko saker och fick springa på toa minst tre fyra gånger. Knepigt helt enkelt.
Hoppas på bättre sömn inatt trots att den spenderas på jobbet. Dock sover jag i regel väldigt bra här generellt sett - peppar peppar, ta i trä.
Hur det än är så bär morgondagen en hel del saker med sig. Ska åka direkt från jobbet till IKSU och träna med Frida. Blir ju lagom kul, men efter den här söndagens dubbla efterrätter så är det inget att tveka om. Jag ska dit och köra helt enkelt.
Men tills dess så önskar jag godnatt och på återseende.

Naiva förhoppningar och äkta glädje

Ibland hyser jag naiva förhoppningar, det ska jag inte sticka under stol med. Och det är förhoppningar om att jag en dag ska vakna och plötsligt vara som "alla andra", "en vanlig människa" etc etc. Men så inser jag ju att när jag vaknar upp och är mig själv med allt vad det innebär, att jag faktiskt är en helt vanlig människa. Jag är precis som jag ska vara, med mina förhoppningar och rädslor och glädjeämnen. För utan dom vore jag inte mig själv. Och trots att den kamp jag för kan ta all mmin energi och glädje i anspråk ibland så vet jag att de hjälper mig att utveckla mig själv. Och då blir jag faktiskt glad mitt i allt elände. Glad på riktigt.

Kaffe och kaka

Nyss hemkommen och har just fikat kaffe med kakor. Hittade nya kakor på Ica idag- Annas lantkakor. Väldigt goda och ganska smala också vilket bara är en fördel!!
Annars har denna dag innuburit extremt tidig träning på iksu (ben), sen luncha hemma, sen ner på stan och fixa några småsaker. Och nu är jag alltså hemma igen. Ser inte ut att bli nåt jobb för min del förrän till helgen. Är synd för jag känner mig så onödig om jag inte har jobb. Men jag kan ju som inte gör nåt åt det så....
Och imorgon kommer jag ha en träningsvärk som inte är av denna världen.
Fast det är imorgon det. Och nu är nu. Vilket innebär att jag ska gå och släppa ut Heidi (sköldpaddan) i sovrummet.

Allt för dom där stunderna

För det mesta är mitt livs stunder fyllda av kamp mot trötthet. Numera kan jag inte avgöra var den fysiska tröttheten slutar och den mentala börjar, om jag nu nånsin har kunnat det. Dom två är så tätt sammanvävda att de är omöjliga att skilja från varandra. Så det är bara slöseri med tid att försöka, i slutändan är det ju ändå bara frågan om trötthet som trötthet.
Vissa dagar är tröttheten så förlamande att jag inte vet hur jag ska orka vara vaken till kvällen. Och när kvällen kommer vet jag att när nästa dag tar vid är det bara att fortsätta kampen på samma sätt. Snacka om att sitta i en rävsax.

Någon gång iblaand händer det dock att jag känner någon slags energi och ork. Och det är vetskapen och hoppet om dessa kommande stunder som jag hänger upp tillvaron på. Bra strategi? knappast. Men en strategi så god som någon jag kan komma på. Hoppet hjälper mig även i att kämpa för tron på att morgondagen faktiskt kan bli bättre, att jag ska vara piggare. Och trots att hoppet är litet, är det ändå ett hopp. Och det är för tillfället allt jag begär.

Ibland när det lätta är svårt

Vissa dagar i mitt liv är dom dagar då jag inte behöver kämpa för att finna mening i tillvaron. Det är dom dagar då allt flyter på, kanske utan att något särskilt händer, men när jag ändå har en bra känsla i kroppen om att allt är som det ska. Den känslan är så underbar att ha; när man känner att orken, kraften, energin eller vad man nu vill kalla det finns där för en. Finns där för mig. När jag känner att jag är närvarande och orkar engagera mig i det som händer och sker.

Sen har vi dom andra dagarna. Dom där dagarna som är vanligast förekommande i mitt liv. Sådana dagar när fel känsla infinner sig redan från början och gör att jag får nerverna utanpå kroppen, när jag reagerar negativt på allt som händer, allt jag gör och allt som jag är. Dom dagar då oron vägrar släppa taget och jag inte vet hur jag ska bli fri. Det är en hemsk känsla, det är hemska dagar när det händer. Det är dom dagarna jag inte vill vara med och dom dagarna när jag undrar hur, när och om jag någonsin kommer lyckas få tag på den där kraften som krävs för att orka ta mig genom dagarna. Det är dom dagarna när jag har för mycket tid att tänka. Som nu.

DÅ var det väl....måndag, ja.

Ett par timmars arbete sen va man ledig tills imorgon eftermiddag då. Inte så att jag längtar direkt men det är väl bara att bita i det sura äpplet och köra på.
Snart är det ju sommar och då väntar ju en massa jobb så det är bara att tänka positivt, blir nog mycket lättare då.
Ska väl köra en sån här också medans jag kommer ihåg det:

Dagens strumpor: Happy socks i en massa färger, har tyvärr fortfarande ingen kamera så att jag kan visa er....om nån nu skulle råka vara intresserad av en sån konstig sak!!!
Nä nu ska jag ta och vila lite innan det är dags att hämta tvätten...

Dagens strumpor 17/4

Jo ni, det är inget mindre än ett par stor-prickiga happy socks kan jag meddela. Grundfärg svarta, sedan stora prickar i orange, blått, gult, lila mm. Inte illa va?

Annars har jag ingenting att meddela om denna dag, som har spenderats inomhus från morgon till kväll (räknar inte in turen till maxi för att handla lördagsgodis).
Återkommer imorgon, om jag kommer ihåg det.

Strumpblogg

Om det är nånting som jag verkligen gillar här i världen så är det strumpor. Fina strumpor, mönstrade strumpor, randiga eller prickiga strumpor eller bara strumpor i alla möjliga färger och utformningar. Det finns inget jag blir så glad över som att gå in på en affär (förslagsvis brukar hm vara kanonbra...) och se en förpackning med nya strumpor....strumpor som talar till djupet av ens personlighet med sin omåttliga skönhet! Jaja, kanske lite överdrivet, det kan erkännas men ändock är det en sådan känsla som infinner sig inom mig när jag ser dessa fina strumpor.
Hursomhelst så fick jag en idé om att kanske rikta in min blogg på just strumpor i alla former och färger och mönster, för det är ju ändå lite av min grej. SKulle som vara kul att lägga ut bilder på "dagens strumpor" med mera....eller vad tror ni som ändå ska tvingas (?) läsa om det? Kan det vara nåt?
Nu menar jag ju inte att jag endast ska skriva om detta underbara plagg som vi alla är så beroende av, nej absolut inte. Snarare att det ska vara som ett komplement till mitt övriga skrivande och i mitt tycke en kul grej... hehe. Jag skulle åtminstone tycka att det skulle va toppenkul.

Så för att inviga denna nya idé så väljer jag att börja med dagens strumpor just precis nu i detta ögonblick. Eftersom jag inte har tillgång till kamera just nu så får det helt enkelt bli en beskrivning i ord:

DAGENS STRUMPOR: Helt nya från H&M, randiga i grått, blått, rosa och vitt. Klassiskt vackra strumpor, inte alltför iögonenfallande men inte heller trista enfärgade. Ett par strumpor man blir glad av helt enkelt! (bild kommer förhoppningsvis senare!).

Tog mig ut, tog ut mig

Jag lyckades gå på promenad. Det går bäst när man inte funderar så mycket på det innan- helst ska promenaden vara lite spontan. Annars gör jag alltid så att jag målar upp krav på mig själv om hur långt och hur fort och hur ofta jag nska gå och så slutar det med att det blir pannkaka av allt, dvs att jag inte går alls. Och det vinner jag ju ingenting på.

I övrigt sov jag hur länge som helst i morse, egentligen alldeles för länge men det var ju skönt så jag klagar inte alltför mycket. Sedan dess har jag hunnit med frukost, och bäddat och kört en maskin disk. Och så promenaden då såklart. NU är det ju mer än lunchdags men jag har ingenting att äta till lunch...får se om jag tar mig en skål flingor eller liknande.
Nu ska jag iaf gå och kolla posten. Tjillivippens.

Nu har jag kommit igång

En gång är ingen gång, men två gånger en vana. Hoppas jag i alla fall när det kommer till bloggandet. Andra blogginlägget på lika många dagar- det var längesen jag var så flitig. Vi får väl se hur länge det håller i sig men jag har stora ambitioner må ni tro.
Passade som bra att slänga iväg ett litet inlägg nu innan jag går iväg och uträttar lite saker som ska göras.

Hipp som happ så har ´jag upptäckt en ganska otrevlig sak med min älskade dator som jag skriver på nu. Den delar nämligen ut elstötar! Jag ljuger inte. Råkar man komma åt ena usb-uttaget så sticker det till i fingret. Otrevligt värre är det.
Jaja. Nu ska jag gå och plocka i diskmaskinen så ni får väl ha det så bra tills vi hörs igen.

Livstecken

Jag lever faktiskt. Det gör jag trots att jag inte gett ifrån mig något livstecken här på månader. Gjorde ett försök för ett bra tag sen med ett hyfsat inlägg som naturligtvis försvann när jag skulle publicera det och det blev nåt fel på sidan.
I alla fall så har det hänt grymt mycket grejer sen jag sist gav ifrån mig ett ljud här. Det största är väl att jag numera är en sambo. Och har en sambo. Och en sköldpadda. Inte fy skam va!!! Trodde jag aldrig för ett år sen. Fast å andra sidan var det inte mycket jag trodde på för ett år sedan heller. Det är som två skilda liv som inte hade kunnat vara mer olika. Men ändock så är det så det är.
NU håller ju dessutom våren på att komma till stan också. Får se hur mitt sinne välkomnar denna årstid, som vanligtvis inte är min bästa konstigt nog. Jag är ju lite tvärtemot alla andra. Jag älskar hösten, men våren har en tendens att ofta göra mig deppig. Är nog för att jag känner krav på att man MÅSTE tycka att det är så härligt att solen skiner och att man MÅSTE älska att rusa ut i naturen i tid och otid. Inte för att jag har nåt emot solen och att vara ute i naturen. Tvärtom. Det jag har något emot är den allmänna stressen och paniken som utbryter så fort solen visar sig. Jag menar bara. Chilla för sjutton, det är ju bara april än. Och snart kommer vi ändå att börja klaga på värmen som de knepiga varelser vi faktiskt är.

Hur som helst. Sitter här och försöker låta bli att tänka sådär som jag brukar göra, tillsammans med min absoluta favoritaccessoar - kaffekoppen. Och jag tror faktiskt att det kan komma att lösa sig. Allting.

Blogglust

Jag läste en sak jag hade skrivit för snart ett år sedan. En dagboksanteckning, dock inte här på bloggen utan handskrivet. Och då insåg jag vilken förändring som har skett på bara ett år. En personlig förändring alltså. Då hade jag inget hopp, visste inte alls vad jag skulle leva för. Jag säger inte att jag vet det nu, men i alla fall så vet jag mer än då.
Jag älskar faktiskt livet. Men att älska livet innebär också att man måste älska att hata det, för det är ju en del av livet - att hata det. I alla fall är det så för mig. Så jag ska nu ha som mål att älska livet även när det är som allra jävligast och man bara vill dra nåt gammalt över sig. För hur det än känns så lever jag ju faktiskt, och jag föredrar det framför att inte leva. Nu lever jag, jag är inte bara vid liv. Som förr.

Långhelg på jobbet

klockan 15.15 hoppar jag på långhelgen på jobbet. Jobbar dygn idag tills imorgon sen söndag eftermiddag och natt. Sen nästa vecka ska jag inskola mig mer så sen hoppas jag det blir mer jobb!!!
Är så nöjd att jag tog studieuppehåll denna termin för jag var så sjukt omotiverad. Men nu känner jag att motivationen och plugglusten sakta håller på att återvända och jag kunde inte vara gladare över det.
Nu ska jag dock gå och försöka kurera min värk. Får se hur det går.

Oväntad känsla

Igår fick jag höra en sak. En jätterolig sak. Men jag blev så jädra avundsjuk, utan att jag alls fattar varför. Men jag tror att den känslan är en av de viktigaste jag upplevt. För den ledde mig till insikten om vad jag verkligen vill. Och det jag vill är inte det jag trodde.

Längtan efter en ny tid....

...det vill säga sommaren!!! Det är svårt att tro att det någonsin varit sommar eller att det någonsin kommer att bli det igen heller! Den där varma sommaren som var, med en massa jobb och läsande av enorma mängder böcker på yttertrappan....var så härligt!
Men långt långt där framme så ser man ljuset i slutet av tunneln. En sommar med jobb, böcker, glass, härliga promenader längs älven med älsklingen, långa ljusa nätter i tunna sommarkläder.... åhhhh jag längtar så att jag snart går i bitar! Men det är väl likadant för alla som längtar efter sommaren så man får väl lov att stå ut!!!
Fick i alla fall ett jobbpass idag och imorgon, ett dygnspass. Välbehövligt för mig som har fått så lite jobb den här månaden. NU får jag nog ihop en rätt låg men ändock hyfsad lön. Klarar mig väl iaf.
Innan jobbet är det dock matlagning och lite städning som står på programmet. Hoppas ni har det bra.

Shoppingtur!

Denna dagen har varit tämligen innehållsrik faktiskt. Fia är ju här, kom hit i onsdags. Vi hann först med en iskall promenad till tomtebo till min älskling och hans pojke och så åkte vi och handlade lite mat. Ska jag ha middag hos honom för hans familj i morgon (och jag ska göra efterrrätt- blir en god chokladkaka!). Sen körde han hem oss, och så käkade vi lunch och sen for vi på stan. Jag var shoppingsugen så det blev lite shoppat faktiskt!!! Blev nya strumpor till min samling, en läsdagbok och några pocketböcker, samt lite underkläder. Jag blev omåttligt nöjd med mina inköp måste jag säga!!!
Sen hyrde vi tre filmer på Hemmakväll innan vi åkte hem. Har sett en av dom nu - The Proposal. Dom andra vi har kvar är; I love you man, och Coco Chanel. Får se om vi orkar se en till av dom ikväll annars ska jag se dom i veckan.
NU dricker jag iaf te och har sporten på i bakgrunden, rena julafton nu med OS och allt!!!
Sen så hoppas jag på lite jobb i veckan, aannars har jag inte jobb förrän till helgen. Då är det ju iofs väldigt många timmar jag jobbar men jag skulle inte tacka nej till mer. Har varit så tunt med jobb den här månaden....dessvärre.
Jaja. Blir ingen melodifestival för min del iaf, det här året struntar jag fullständigt i det, för första gången nånsin.

Ni vet i somras?

Om ni läst min blogg sedan före förra sommaren (eller tom innan dess) så vet ni att jag hade min absolut lyckligaste och bästa tid under just förra sommaren. Just nu känns det så långt bort. Inte för att jag inte är lycklig nu för det är jag i mångt och mycket, men den rena glädjekänslan har jag inte känt på ett bra tag nu. Det började under hösten. Efter under ungefär halva praktikperioden gick jag in i en vägg. Tillvaron började bli segare och trögare för varje dag och allt tog emot mer och mer. Sedan dess har det fortsatt att vara så- för det mesta varje dag. Hela tiden kämpar jag stenhårt mot de negativa känslorna och tankarna som trots kampen invaderar mitt medvetande.
Men som ni vet så ger jag aldrig någonsin upp. Nu j-lar.

Hur länge till?

Jag vet inte hur länge till jag kommer orka stå ut med tröttheten. Den är förlamande. Jag är trött på morgonen när jag vaknar, ännu tröttare under dagen och när jag ska gå och lägga mig på kvällen är jag så trött att jag vanligtvis redan har somnat. Typ. Och jag överdriver inte. Vet inte när jag sist kände mig pigg och utvilad. Det är nog några år sen. Kanske att jag var piggare när jag var liten? Jag vet faktiskt inte det heller, men det kvittar ju nu.
Gick miste om jobb idag. Eftermiddag och nattpass. 1500 förlorade kronor minst. Fy fan också. Jag visste att det skulle bli så här om jag åkte hem och mycket riktigt.
Pimplar i mig kaffe för att bli piggare, trots att jag egentligen har druckit för mycket och inte är särskilt sugen, men gör det ändå. Inte för att det hjälper för det var längesen jag fick nån kick av kaffe. Men varenda gång hoppas man - förgäves naturligtvis.
Jag orkar fan inte just nu. Sooo looong.

Torka fullständig torka

Har de senaste dagarna loggat in här och tänkt plita ner några rader. Men har ganska kvickt loggat ut igen. Varför? Har inte haft den minsta inspiration till att skriva. Liksom jag kämpar för att hitta inspiration till mycket annat i livet. Försöker hitta motivationen till att orka föra kampen.
Behöver jag tillägga hur less jag är på den kampen?

Gå in....eller ut?

Jag sitter här och går in. Går in mina nya jeans alltså. Fast egentligen borde jag gå ut. Och egentligen så borde jag inte ha slängt alla dom där pengarna på en massa saker som jag bara ville ha men inte behövde. Utom brallorna då - dom behövde jag. Därav dåligt samvete, trots löfte till mig själv att jag inte skulle få det den här gången. Men det hade jag inget för.

Om det är nånting jag är bäst på så är det att få dåligt samvete. Har alltid haft. Betyder det att det alltid kommer vara så också? Hoppas inte. Men så kommer det nog att bli med min vanliga tur. Eller snarare otur.

Har väl känts lite sådär med "the big L" idag. Men jag ger mig ju inte som ni säkert vet. Så nu ska jag gå och kämpa lite mer med det.

Jag har tråkigt idag

Klockan är knappt 11 och jag är redan less och uttråkad av min lediga dag. Tur jag jobbar imorgon i alla fall. En väldans tur tycker jag. Hatar att känna mig overksam och lat som jag gör just idag....
Har absolut ingen aning om vad jag ska ta mig för faktiskt. Förslag någon? Efterfrågas i så fall varmt ska ni veta.

Inköpslista

Några småsaker behöver införskaffas till mitt lilla kylskåp och det är:

1. mjölk
2. bregott

Och sånt som inte ska till kylskåpet:
1. kaffe
2. bröd
3. frimärke

Det var nog bara det tror jag!!! Inte mycket alltså, men behöver ju inte så himla mycket heller.
Annars händer inte mycket denna dag, som är rätt trist och kall och blåsig. Sitter som synes vid datorn, lyssnar på musik (green day och good charlotte!) och tar det allmänt lugnt. Behöver det efter jobb-helgen. Nästa gång jag jobbar är på torsdagkväll. Känns lagom faktiskt. Klagar inte.
För gud så skönt det är att inte plugga den här terminen! Fantastiskt är ordet som bäst beskriver det hela. Passar mig som handen i handsken att jobba nämligen, är så himla välbehövligt med ett uppehåll och jag är så glad att jag faktiskt kom till skott med det hela! Har inte ångrat mig en sekund och inte heller saknar jag att plugga....
Finns ju så mycket annat man kan göra istället för att plugga!!!! Som att jobba och läsa deckare och lyssna på musik och en massa annat kul. Se på film och tv. Fika. Dricka kaffe. Åka till stan. Mycket med andra ord!!!

Dagens "mest-nöjd-med": att mina praktik-poäng är inrapporterad!!! tjohoo!!! Nu ska jag gå och handla.

My place to be

Det finns vissa människor som är extremt rastlösa av sig, som inte kan stanna på samma plats länge. Och så finns det jag. Jag som aldrig vill lämna en plats som jag kommit att tycka om och som jag gjort till mitt hem. Som denna stad. Min stad Umeå. Här vill jag leva och bo för detta är mitt place to be. Mitt alldeles egna place to be.

Dagens avklarade

Jag har ett problem, ett stort sådant. Detta problem består i att jag inte kan låta bli att värdera mig själv efter prestation. Vilket osökt leder till att när jag nu är plugglös och ströjobbar känner mig mer eller mindre onyttig om jag är helt ledig en dag.
En sådan dag har det varit idag. En ledig dag alltså. Och jag tycker jag inte har gjort mycket vettigt alls. Frågan jag måste lära mig att ställa mig själv är om jag verkligen måste göra nåt "vettigt" för att jag ska tycka att jag har rätt att existera? Egentligen så borde jag inte tycka att jag är lat om jag inte har jobb ändå. Jag måste försöka se det som själv-vård (och själa-vård också för den delen...)
Gudarna ska veta att jag behöver den själv-vården, särskilt för att orka med den kamp som jag ständigt är dömd till att föra. En kamp som jag då och då tycker mig vara otäckt nära att förlora. Men än har jag inte förlorat och med min envishet vet jag att jag aldrig kommer göra det heller. Men när den där förlamande känslan av nära förestående förlust föresvävar mig tvivlar jag ändå, även fast jag vet att jag inte behöver. Men det är nog så - att känslan har mer makt än förnuftet.

Min favorit

Jag har hittat en favorit efter enormt lång tid av letande. Jag talar givetvis om min nya DKNY-parfym!!! Red delicious heter den, med flaska i form av ett rött äpple. Jag har ju en massa dofter som jag brukar variera mellan men denna är min absoluta favvo. Är även något av det dyraste jag köpt till mig själv....i alla fall med tanke på hur lite mängd det är, 50 ml. Men det var värt varenda krona!!!

Nu är man i alla fall hemma, ganska skönt är det, särskilt med tanke på att jag inte varit hemma sedan i fredags!!! Och nhar inte sovit hemma sedan i onsdags natt! Sover nästan aldrig två nätter i samma säng numera.... hehe.
Nu måste jag pysa, tror jag ska till tvättstugan och försöka sno åt mig en maskin...

Jag vet

Jag vet att jag är en rätt bra tjej faktiskt. Eller inte "rätt bra"- snarare tycker jag att jag är riktigt bra, tro det eller ej. Och jag tänker inte skämmas för att jag tycker det. Har jag då verkligen ingen anledning till.
I det jag tar mig för gör jag så gott jag kan, och jag kan inte kräva mer av mig själv för det skulle jag bara må dåligt av. Och det finns nog med saker i världen att må dåligt över ändå.
Så om något får mig att må bra ser jag till att hålla fast vid det. Liksom det omvända också gäller - att släppa taget om sådant som man mår dåligt av. Det är sådant man måste öva på och jag tar de tillfällen som kommer i akt. Och för tillfället tycker jag att det går ganska bra.
Om två timmar börjar jag mitt dygnspass på jobbet, ska bli skönt att komma iväg och jobba lite nu känner jag. Jag är ju en sådan person som inte gärna sitter still. Har väldigt svårt för det och blir extremt rastlös väldigt snabbt. Nu har jag varit arbets- och plugglös i fyra dagar och jag har klättrat på väggarna här hemma!!!! Och det är ju mindre roligt, tro mig.... Särskilt om man heter Erika :D

Helgen är med andra ord fullbokad för min del. 24 timmars jobb. Sedan hem till pojkvännen där det ska vara middag för några kompisar. Sen på söndag eftermiddag ska vi också ha middag hemma hos honom med svärföräldrar m.fl. Ska bli kul!

Nu tänkte jag ta och dra av liute med dammsugaren och kanske plocka undan lite saker så att det ser hyfsat ut här när jaag åker. Kommer ju inte vara hemma på hela helgen så... Nu pyser jag.

Sitter här

Är så skönt att va tillbaka i stan, och veta att man inte ska åka nånstans dit man inte vill vara. Man vill ju vara där man har sitt liv och i mitt fall så är ju det här.
Kom hem från pojkvännen för nån dryg timme sen. Vaknade tidigt sen var det omöjligt att sova längre. Lite drygt med tanke på att jag har ett dygnspass på jobbet framför mig. Men det har varit värre - en gång sov jag inte en minut på hela natten och då hade jag också dygnspass dagen efter. Och det gick ju det med!
Har iaf svept lite kaffe, och lite annan frukost, innan det blev en dusch. Så nu sitter jag och försöker torka till. Ska nog ta och brygga mig en kopp kaffe till, blev ju bara en och jag brukar lätt få i mig två. Sen tänkte jag packa inför jobbet. Och handla lite mat att ta med mig. Och kanske en korsordstidning. Har redan löst klart min Kors & Tvärs-tidning ju och det dröjer tills nästa vecka innan den nya kommer. Men det finns ju många fler att välja på som tur är!!!
Nu ska jag surfa runt och önska mig lite saker på olika sidor, kan va kul.... :D

BIlligaste tröjan nånsin

Igår gjorde jag ett riktigt toppenfynd. Ni som känner mig vet ju att jag egentligen är en huvtröjs-tjej. Och igår hittade jag en huvtröja i snygg färg (ljusare lila) på HM:s rea för 40 KRONOR!!!! I vanliga fall 249 kr. Nog mitt bästa och billigaste fynd nånsin. Men naturligtvis så gjorde jag mindre billiga fynd också men det är en annan femma.

Nu börjar det rör på sig!

Nu börjar arbetspassen strömma till minsann :D Jobbar dygn fredag till lördag denna helg. Är nöjd med detta, kommer säkerligen bli mer också.
Och idag kommer nog min praktikhandledares bedömning på posten också- ska bli spännande att se vad hon skrivit!!!
Nu blir det litte mer frukost.

Dag två

Idag är min andra dag utan plugg och det är obeskrivligt skönt. Alla ni som känner mig vet ju att jag älskar att plugga. Men just nu gör jag inte det. Just nu vill jag har tid att jobba, reflektera och fundera. Att hinna ikapp mig själv. För det får jag inte tid med ofta.

Var uppe 06.15 i morse och gick en promenad. Ska nog ta och göra detta till en vana! För jag tycker att jag har haft mycket mer energi hela dagen efter det!
Nyss har jag unnat mig kaffe med mintchoklad efter lunchen, samt en härlig dusch där jag tog god tid på mig.
Funderar på om jag kanske ska se en film nu. Innan jag blir hämtad av min älskade. Sen ska jag gå och boka en tvättid nästa vecka också. Och kanske dammsuga. Och just ja, det är ju min tur att städa korren den här veckan.....men det tar jag nog imorgon.... hehe :D
I alla fall så gick dagens möta bra, riktigt bra faktiskt. Är nöjd med detta. Nu tror jag att jag ska bläddra lite i och önska mig saker ur H&M-katalogen!

Nu är det faktiskt så att jag är bäst

NU tänker jag göra en sak som man inte "får" göra i detta avlånga land. Jag tänker säga att jag tycker att jag är bäst. Så nu säger jag det; JAG ÄR BÄST!
Trots de hinder och alllt som varit under den här tiden jag varit på praktik så har jag gjort mitt bästa och det har blivit bra. Jag tror aatt jag kan bli en bra psykolog i framtiden. Jag är stolt över det jag gjort och jag har även fått bekräftelse på att jag absolut har anledning att vara det.
Så jag är bäst. Så det så.

Ibland så

Vet ni en sak. Jag känner mig som en fruktansvärt hemsk människa vid vissa tillfällen. Jag känner djup skam och skuld. Vid dessa tillfällen mår jag inte bra. Men jag försöker.
Jag tänker på det där samtalet vi hade. Det var vackert och fint och härligt och befriande. Det gjorde mig så lycklig och gav mig sådan trygghet.

Sen tänker jag på det där samtalet jag vill ha men som inte blir av. Och tänker att det är mitt fel, att det är för att jag är så hemsk och för att ingen vill prata med mig. Tänker att jag förtjänar att vara utan. Kanske gör jag det. För jag har ju alltid stått bredvid. Alltid observerat. Aldrig deltagit. Aldrig fått delta. Aldrig velat delta heller för den delen. För jag har alltid klarat mig själv och inte f-n har det varit kul.

Jag tror det är därför som dom tankarna kommer. Att jag är så hemsk. Att ingen bryr sig. Men det vet jag att det finns dom som gör. Men dom är inte många.

Sammanträffanden

Livet har varit fullt av små sammanträffanden den senaste tiden. Inga större saker men ändå sånt som får en att fundera på om man kanske kan styra saker med tankens kraft ändå. Åtminstone litegrann!
För bara ett par dagar sedan gick jag och tänkte på en sak som jag hade tänkt köpa för ett par år sedan men som aldrig blev av och som försvann från butikshyllorna - Blueberry Body Butter från Body Shop. Igår gick jag in och skulle kika på deras rea och vad tror ni jag ser? Jo BLUEBERRY BODY BUTTER! Behöver jag ens tillägga att jag köpte den på stående fot?! Knappast.

Yttterligare ett lyckosamt sammanträffande ägde rum i morse. Hade ätit mina frukostmackor och druckit mitt kaffe som vanligt. Och sett på tv samtidigt såklart. Reklamen för postkodlotteriet gick. Jag tänkte att "tänk om man kunde vinna igen" (jag vann en tusing för nåt år sen). Efter detta loggade jag in på internetbanken för att kolla saldo/föra över penngar eller vad jag nu skulle göra. Och tänkte "Hmm, hade jag verkligen sådär mycket pengar på mitt lilla konto?" (brukar nästan aldrig ha mer än ett par hundra). klickade in mig på det kontot och vad ser jag? jo... ATT JAG VUNNIT 1000 KR PÅ POSTKODLOTTERIET! Rätt in på kontot. IGEN! Och detta tio minuter efter att jag tänkt tanken "tänk om man kunde vinna igen....

Är världen märklig eller är den märklig???