Blogglust

Jag läste en sak jag hade skrivit för snart ett år sedan. En dagboksanteckning, dock inte här på bloggen utan handskrivet. Och då insåg jag vilken förändring som har skett på bara ett år. En personlig förändring alltså. Då hade jag inget hopp, visste inte alls vad jag skulle leva för. Jag säger inte att jag vet det nu, men i alla fall så vet jag mer än då.
Jag älskar faktiskt livet. Men att älska livet innebär också att man måste älska att hata det, för det är ju en del av livet - att hata det. I alla fall är det så för mig. Så jag ska nu ha som mål att älska livet även när det är som allra jävligast och man bara vill dra nåt gammalt över sig. För hur det än känns så lever jag ju faktiskt, och jag föredrar det framför att inte leva. Nu lever jag, jag är inte bara vid liv. Som förr.