Om ni läst min blogg sedan före förra sommaren (eller tom innan dess) så vet ni att jag hade min absolut lyckligaste och bästa tid under just förra sommaren. Just nu känns det så långt bort. Inte för att jag inte är lycklig nu för det är jag i mångt och mycket, men den rena glädjekänslan har jag inte känt på ett bra tag nu. Det började under hösten. Efter under ungefär halva praktikperioden gick jag in i en vägg. Tillvaron började bli segare och trögare för varje dag och allt tog emot mer och mer. Sedan dess har det fortsatt att vara så- för det mesta varje dag. Hela tiden kämpar jag stenhårt mot de negativa känslorna och tankarna som trots kampen invaderar mitt medvetande.
Men som ni vet så ger jag aldrig någonsin upp. Nu j-lar.
2 kommentarer:
Hej!
Jag har läst din blogg ett tag och reagerat på att du verkar kämpa en del med de här depressiva tendenserna. Så jag vill mest bekräfta det du skriver. Ta hand om dig!
Tack så mycket Lotta, är skönt att höra... Ta hand om dig du också! :)
Skicka en kommentar