Det handlar inte om att bestämma sig

Det räcker ibland inte bara med en stark vilja. Man måste även ha en kropp och en själ som har kraft att lyda viljans uppmaningar. Det räcker inte bara med att bestämma sig. Det har jag erfarit många gånger, och fler kommer det säkerligen bli.
Jag inbillar mig att det blir lättare och lättare att acceptera med tiden, men ibland har jag mina tvivel.
Målet är att bli bättre. Helt enkelt för att må just bättre.

Drygt drömmande

Var längesen jag orkade författa ett par rader här nu!!! Är som att jag ibland inte alls känner mig inspirerad och då är det väl bättre att låta bli tänker jag mig.
Sovit som en gris inatt och länge blev det också. Segade inte upp mig förrän vid halv tio. Och det är nästan rekord i modern tid för mig! Sover jag till sju är det oftast en bedrift. Men jag tror det beror på att på morgonkanten var jag så slut efter allt jag drömt att jag bara inte orkade vakna. Drömde ett hopplock av gamla och nya upplevelser och i kombination blev det inget lyckat av det hela kan jag ju säga. Bara hemskt jobbigt och uttröttande...jaja he va ju bara drömmar så, även om dom kan vara nog så utmattande.

Idag börjar min åttonde termin på psykologutbildningen och det är nästan så jag börjar tro på att den här utbildningen en gång kommer att ta slut! Det har jag nog inte tänkt på många gånger unnder dessa fyra år kan jag säga. Har hela tiden känts som att slutet har varit en framtida utopi som är inte är just mer än en sådan. Men nu börjar det kännas annorlunda och det är ju riktigt härligt, fast väldigt skrämmande också såklart. Hur och vad ska man göra framöver för att försöka intala sig att man fortfarande är ungdom och slipper ta tag i allt det där "vuxna"? Det blir svårare och svårare att hitta giltiga skäl och argument. Men jag ska verkligen försöka, tro mig...

I kronljusens sken

Mina två kronljus brinner så vackert på sängbordet. Jag är inne på den sista ransonen ljus nu, alla de femtio jag köpte på IKEA i oktober är snart slut. Men dom har givit mig stor glädje och spridit sitt vackra genomträngliga ljus över många delar av livet den senaste tiden, och för det är jag tacksam. Ytterst tacksam.

Just nu är det många saker som börjar närma sig. Kanske det naturliga ljuset börja vandra närmare både kropp och själ, kanske är den framtida sommaren inte bara en utopisk hägring långt där borta i till synes ingenstans? För nu är det nytt år och nya tag som gäller. Det förra var jobbigt, slitsamt, sorgligt tragiskt, tröttsamt och livsglädje-slukande. Allt i ett och mer därtill. Det här året däremot, ger glädjeämnen och saker att hoppas på och drömma om. Och det bästa är att det ännu bara börjat.

Åsamka

Många är de tillfällen då jag vill vara den som åsamkar den där smärtan som andra åsamkar mig. Men jag har bestämt mig, bestämt mig för att ta the moral highway. Ibland är det bara så att man måste välja. Än finns kraften att göra det och den tänker jag utnyttja till sista droppen.

Det vackraste som skrivits

"Stå inte gråtande vid min grav, jag är inte där, jag sover inte.
Jag är tusen vindar som blåser, jag är diamantglittret på snön,
jag är solsken på mognat vete, jag är det milda höstregnet.
När du vaknar i gryningen är jag det lätta suset av fåglars flykt,
jag är de milda stjärnorna som lyser i natten.
Stå inte gråtande vid min grav, jag är inte där, jag dog inte."

Packartagen - eller kanske packardagen

Så blev det det här året ändå. Må det bli bättre än det förra. Må det förverkliga en dröm som jag länge haft. Må det mås bättre. Åtminstone kan det knappast bli sämre än det varit om nu det är någon tröst.
Jag har ägnat en stund åt att packa för imorrn far jag hem till Umeå igen! Jag har hittills fått plats med det mesta trots min lilla väska. Måste ju bero på att jag nu bytt ut dom klappar jag gav bort mot dom jag fått och dom upptog ungefär lika myclet plats.
Måste fortsätta med det nu för än så länge har jag inte plats för strykjärnet.