Blue jeans....or pink?!

Jag har sett de mest underbara och mest ultimata byxorna i en butik i stan. Och naturligtvis har jag kollat upp dem på internetbutikerna också. Det är ett par knallrosa stretchiga jeans som tilltalade mitt öga så till den milda grad att jag knappt upplevt liknanade! De skulle sitta perfekt på mig och dessutom skapa mig den äkta vår och sommarglädje som behövs nu i trista januari. De fanns även i knallblått, inte den där vanliga jeans-blå färgen utan verkligen knalligt blått. Å vad jag vill ha! Fast dom rosa då såklart. Blått är ju så vanligt på allt annat. Som på mina naglar som dagens till ära får bära just färgen "Blue Jeans". Så det så.

Termin 10!!!! Galet!

Om en vecka pluggar jag sista terminen! Detta innebär författande av ett examensarbete, vilket i mitt fall kommer handla om terapeutisk allians. Ett mycket spännande ämne och jag är så taggad. På tal om taggad och så är det också orecis vad jag är inför morgondagens spinningpass :-D

En maskin till

Hann inte köra all tvätt på tvättiden i lördags, men hade sån tur att jag lyckades boka in en idag - rättare sagt NU. För 10 minuter sen. Så det blir väl att ränna ner till tvättis åtminstone en gång till. Men jag gillar ju att tvätta så jag grämer mig inte. Älskar doften av nytvättad och nyupphängd tvätt! Särskilt om den får hänga och torka inne i lägenheten, då gör man dessutom sitt för miljön om man skippar torkskåpen!

Förutom det sitter jag och läser mina kurskamraters fördjupningsuppgifter på den individuella kursen. Lika spännande att läsa som det var att skriva känner jag. Är dessutom väldigt nöjd med min egen text så har extra anledning att vara glad. Och tro mig när jag säger att jag försöker ta tillvara på de små sakerna eftersom det finns så många dåliga saker just nu som gör att mycket känns skit. Dock är jag väldigt nöjd med att jag igårkväll lyckades städa mer än jag nånsin gjort så länge jag bott här. Har nog aldrig använt så mycket spray-rengöringsmedel! Men det doftar fräscht och blev sannerligen renare. Synd bara att man inte kommer sig för oftare!

Nu ska jag återgå till min läsning medan jag väntar på tvätten. Hinner kanske kolla runt på fina saker jag vill ha på diverse wbb-shoppar också :-P

Inga byxor utan långkalsonger!

Jag är av den åsikten att byxor som man inte kan ha med långkalsonger under är tämligen onödiga (och opraktiska) särskilt om man bor där vintern oftast är kall med isande vindar. Vilket jag gör och helst vill göra också i framtiden. Är egentligen inte så himla förtjust i sommaren, vintern och hösten trivs jag bäst med.
Så vad föranleder då dessa tankar kring långkalsongernas viktiga roll? Jo, att jag igår hittade ett par svarta jeans på mq:s rea och jag insåg att jag bara skulle få en rättvisande uppfattning om storleken om jag prövade dem med långisarna under. Sagt och gjort och köp blev det. Sitter faktiskt och "går in dom" nu, med långisarna under såklart.

Har även en del andra saker att orda om denna söndagsförmiddag. Som att jag fick otroligt fin och positiv feedback på min hemuppgift som skrivits på min individuellt valda kurs (Affekt-teori), är så nöjd! Dagens göromål innehåller för övrigt diverse egenhändigt valda moch njutbara saker, såsom tittande på sport på tv och en tur till iksu. Imormgon är det dessutom dags att på allvar köra igång med examensabetet! Så termin 10 och snart även psykologexamen - här kommer jag!!!!! Yeyyyy :D

Sträcker på mig

Den senaste tiden har den numera välkända spännings-värken kommit tillbaka. Sitter i axeln/nacken/skuldran/bakom ögat på höger sida. Det är rent ut sagt förjävligt att ha den igen, och i vanlig ordning blir jag förbannad och vill vägra den dess obetvingliga makt över mig. Makt som består av att orsaka trötthet, ännu mera spänningar och därmed ännu mer värk. Men jag är starkare än den och det har jag bevisat många gånger, därför betvingar jag den genom att sträcka på ryggen, släppa ner axlarna, och trots ovilja tvinga iväg mig på spinning ikväll eftersom det nästan alltid blir bättre av att blodflödet ökar och kroppen blir varm.

Och dessutom längtar jag till den oslagbara känslan som kommer efter ett avklarat pass!

Problemlösning, eller?

Sitter och försöker fundera ut vid vilken punkt allt gick från jävligt dåligt till ett rent helvete. Det går inge bra, inte alls faktiskt. Är det för att det har varit helvete redan från början??