Domedagstankar

Nyårsafton är en riktig hat-dag eftersom jag alltid får en känsla av en annalkande domedag.... Detta år är inget undantag, men jag tänkte att det kanske hjälper att försöka tolka domedagskänslan annorlunda. Att man inte vet vad som kommer hända har jag alltid tänkt på som något hotande och fruktansvärt som sätter på prov den stabilitet som jag alltid strävar efter att försöka upprätthålla. Kanske bär jag jag även med mig de hemska minnen av tidigare nyårsaftnar när jag antingen satt framför tv:n och lyssnade på Nyårsklockan av Tennyson med tilltagande skräck i magen, eller tittade ut genom fönstret och försökte gömma mig i mörkret när lampor och ljusstakar släcktes till förmån för eventuella fyverkerier. Gemensamt för alla nyårsaftnar är vetskapen om att den fruktansvärda januari-månaden väntar och att det dröjer länge innan den försvinner. För min del har det lika gärna kunnat vara januari fram till maj eftersom känslan är likadan. Men. Nu sitter jag har och raljerar om hur det brukar vara precis som om jag vet att det blir samma sak den här gången. Och det vet jag ju naturligtvis inte. Och det vet jag ju naturligtvis att det inte blir, inget blir ju likadant igen. Men jag vet i alla fall en sak - och det är att jag kommer ta min efterlängtade psykologexamen detta år och skaffa mig ett jobb som kommer ge mig den efterlängtade legitimationen. Och ingen kan ju ta ifrån mig det.

Tre gröna

Jag blev så sugen på lite gröna skönheter att stoppa i garderoben framöver! Här är HM:s bästa guldkorn (enligt mig i alla fall!). Visst är dom fina??!! Bilder från hm.com

Jag hade fel

Allt blev värre än jag någonsin kunnat ana. Julen är över och jag hann inte njuta en sekund. Jag hann bara önska att den aldrig hänt. Nu i efterhand känns det också som den aldrig gjorde det, hände alltså. Vad är värst egentligen - känslan av att den aldrig hänt eller att det inte fanns en enda sekund till att njuta av den?

Om en vecka

Om en vecka är årets besviknaste och bråkigaste dag onekligen över, viilken lycka. 99 % av mig vill hellre spendera julaftonen sittandes på golvet i mitt studentrum med en låda Paradis och glögg. Ensam. I tystnad. Med tid att njuta. Istället kommer julmaten avnjutas med tre lagar öronproppar på en säng i ett rum som är kallare än en ved-bod. En förbannat god jul, eller vad? Fast jag ska försöka låtsas att jag inte bryr mig.

En annorlunda ingång

Egentligen upphör jag aldrig att förvånas över allas vår förmåga att anpassa oss (hur mycket är individuellt såklart) till de jobbiga tråkigheter som händer oss. Allt går, oavsett hur krisartat det än är. Otroligt nog, jag kan inte fatta hur det går till. Det finns en osynlig kraft inom oss alla tror jag på. Å det bestämdaste. Men det var inte alls det jag skulle prata om..
Jag har för typ första gången nånsin haft en annorlunda känsla inför nyårsafton. Har alltid annars haft ont i magen av oro och domedags-känsla inför ett långt nytt år, men den här gången kan jag ana andra känslor bakom det. En strimma hopp. Förväntan inför året. För då tar jag ju examen och vid nästa nyårsafton kanske jag lyckats få jobb också. Att ha jobb långt innan dess är naturligtvis målet.
Jag väljer att inte se allt elände som kan hända. För jag vet att jag faktiskt har den där kraften som gör att man kan anpassa sig till alla möjliga situationer. Den som alla faktiskt har.

Skapa rutin

Varje morgon när jag vaknar går jag direkt till diskbänken och fixar i ordning vatten, kaffefilter och pulver. Därifrån till bryggaren vid fönstret och sätter igång maskinen för dagens första koffein-påfyllning. Den viktigaste på dagen.
Jag äter sedan mina ostmackor och dricker kaffet i en enorm rosamönstrad te-mugg som jag köpt på Indiska. Nyhetsmorgon i bakgrunden, och går igenom tidningarna, mejlen och facebook på nätet. Är det vardagsmorgon ser jag till att stoppa ner block, pennfodral och kalender i väskan i förberedelse för skoldagen. Nästa steg är att bädda, fundera ut vilka kläder jag ska ha (utifrån väder och humör), stänker på min favoritparfym, slänger på lite smink. Allt detta är en process som mer än gärna får hålla på i två timmar - därav stiger jag alltid upp mycket tidigare än jag egentligen skulle behöva. Jag måste ha den tiden till att stämma av med mig själv hur jag känner mig just denna morgon. Stämmer instrumenten inför dagen. Utan mina rutiner kan jag inte fungera. Utan dessa sysslor och göromål mår jag inte bra. Dessa rutiner gör att jag orkar fortsätta motivera mig själv till att hela tiden fortsätta framåt och aldrig stanna av. Allvarligt talat kan det vara de viktigaste saker jag gör för mig själv.

We found love

Låten av Rihanna, den har jag av nån anledning snöat in på. För den spelas på alla cykelpass jag går på och är den bästa låten att låten att hålla tramp-rytmen till :-) Och det är inge fel på den i andra sammanhang heller såklart.
Uppe före tuppen var jag idag, 05.30 för att gå på spinning-pass kl 7. Dock hade instruktören försovit sig :-P
Senare idag blir det att åka hem, adventsmys med pöjkarna mina!

Min Favvo favvo-rit

Jag vill köpa strumpor. Fina, juliga, snögubbiga och snöflingiga sådana. Såna som jag har sett på en affär men som jag intalat mig att jag inte alls ska eller vill ha. Men nog vill jag alltid, för strumpor är ju mina absoluta favvo-plagg att ha på mig!!
Så får se när jag drar till stan om jag kan hålla mig från dessa fina underverk även den här gången...hehe :-P

Inget

Jag ligger och drar mig länge, bara för att jag kan. Har inget inplanerat idag och det känns fantastiskt. Jag brukar hitta på det ena med det tredje men jag tänker att idag kan jag hoppa över det om jag vill. Jag kan försöka ge mig ut på en promenad, också bara för att jag kan. Jag kan gå och handla mig lite lördagsgodis och det kan få ta en timme att välja. Bara för att jag kan.
Imorgon ska jag gå på spinning igen. Bara för att jag kan. Och vill.

Vad älskar du? Det här älskar jag.

Vad gör att man trivs egentligen? Kan man bli gladare av materiella ting, färger, former och andra sinnesupplevelser? JA det kan man. Eller snarare; JA det kan JAG!
Förstå mig rätt nu, för jag säger inte att det är tingen, färgerna eller formerna i sig som ger lyckan. Det jag menar är att det är de ting, färger och former som har speciell betydelse utifrån vem jag är - min personlighet- som kan ge lycka. De sinnesupplevelser jag kan skapa för mig själv som återspeglar något som min personlighet vill uttrycka. Och jag har i så många avseenden funnit det. Jag kan inte leva i en miljö utan mina starka visuella upplevelser av färg och form. Mönster, ljus, värme, mjukhet, dofter.
De saker som uttrycker mig är sådana som jag alltid försöker omge mig med, annars känner jag att jag tappar vem jag är. Vem jag har kämpat för att bli och vill fortsätta vara. Min identitet.
Mina färger och mina intressen som skapar mig. Och de är:

1. Rosa kläder.
2. Andra rosa saker.
3. Randiga, prickiga rutiga saker.
4. Min speciella parfym som gör att jag känner igen mig själv.
5. Strumpor i regnbågens alla färger.
6. Ljuvliga doftljus.
7. Mitt strykjärn.
8. Mina sorgliga, glada, tvivlande, ytliga, bråddjupa tankar.
9. Mina spinning-pass.
10. Min känsla av stolthet.

För ja; min känsla av stolthet över mig själv är också en av de ting som skapar och vidmakthåller mig.

Taj Mahal

Gårdagen bjöd på en hel massa härligheter och för tidiga julkänslor faktiskt. Köpte mig glögg och Body Shops nyaste juldoft på burk. Underbara dofter vill jag lova!
Kvällen innehöll indisk middag på världens bästa Taj Mahal. Älskar indisk mat! Det är ju så gott. Idag har jag dessutom kunnat bocka av en tung sak på Att göra-listan. Nu är det närmast C-uppsatsen som gäller, och som snart ska vara inlämnad. Kommer gå fint ju! Känslan av att det rullar på väldigt bra är fortfarande kvar. Jag hoppas den kommer vara med ett tag till!

Så mycket bättre

Har fattat ett beslut om att inte alls köpa materiella julklappar i år. Har kommit överens om att det bara i så fall också kan bli sådant man kan äta eller dricka. Inget som kan ligga ovch skräpa när det är "färdiglekt". Det känns så mycket bättre, och mycket mer värdefullt. Jag vet redan några saker jag ska fixa!
Pengarna som eventuellt sparas på detta ska skänkas till de som ligger mig varmast om hjärtat - djuren. Skänk dina julklappspengar du också!!

Att vara nöjd

Idag har skolarbetet gått bra. Jag är nöjd med hur dagarna utspelar sig just nu, något som dock inte betyder att jag är nöjd med ALLT precis HELA tiden! Jag vill bara poängtera detta eftersom det lätt uppfattas så. Att vara nöjd kan helt plötsligt betyda samma sak som "lycklig" och jag påstår verkligen inte att jag vill sätta några likhetstecken däremellan. Så då har vi rett ut begreppen lite!!!

Vad vill jag annars dryfta idag?? Kanske några enstaka kommentarer kring att vintern snart kommer vara här kanske är rimligt. Eller inte. Hur som helst så går höst mot senhöst och sedemera vinter. Och denna dag går mot sen eftermiddag och så småningom kväll med mitt favoritspinningpass kl 19. Fram till dess läser jag lite, dricker kaffe ur min tomte-mugg samt planerar middag. Frågor på det??

Onsdags-peppen

Jag känner den, känslan av att "jaa! en hel dag som jag får fylla som jag vill". Och till råga på allt så lyckades jag helt oförhappandes matcha naglarna med tröjan. Eller tvärtom om man så vill. Bara en sån sak! Kanske är ett tecken på att jag är på rätt väg.
Det blir idag i alla fall diverse läsning av helt på egen hand vald litteratur, tillsammans med jagande av personer som inte är alltför roliga att jaga. Men skitsamma egentligen. Det löser sig ju. Vem vet, kan ske jag till å med lyckas dra mig iväg till iksu innan dagen är slut!!

I dagarna två

Två dagar nu har jag varit utan färg på naglarna. Gud va konstigt det har känts, har ju inte varit utan så länge sen jag beslutade mig för att sluta bita på dom i våras. Men jag har inte frestats att bita av dom trots naggellacksfrånvaron...och nu är risken definitivt över efter jag nyss målat dom igen. Ljusblått denna gång. Jag har ca 5 färger som jag alternerar mellan, men det känns som att den skaran inte skulle må dåligt av en uppdatering nu. Måste nog ut och kolla in lite nya snajsiga färger nästa gång jag är på stan. Nånting klargrönt eller mörkt grönt skulle inte va fel känner jag. Men även lila känns helt okej i nuläget faktiskt...kanske blir båda under förutsättning att jag hittar "rätt" färg....hehe.
Efter dagens plugg är min skalle helt paj känns det som, så jag har suttit och förberett lite för imorn men nu har jag definitivt lagt block å böcker på hyllan (läs: skrivbordet) för idag och fy kluddan va najs det känns!!!

Rosa

Efter ha varit fullkomligt uppe i varv är jag nu nere. Inte nere i form av deppighet utan nere i varv! Åtminstone om man jämför med tidigare idag. Fast jag är fortfarande stressad, eftersom jag känner att det är så mycket att göra och att jag har vissa svårigheter med att komma till skott :P
Fast det är också mest positiv stress, och gränsen kan ju vara hårfin mellan positiv och negativ sådan som bekant... Eftersom jag nyss kommit hem och inte alls orkade göra nån mat blev det gröt och det är hur gott som helst! Om det inte äts för ofta (vilket det inte gör).
Annars sitter jag bara här och skjuter upp det jag måste göra men inte vill (transkribera intervju) och längtar tills imorn då jag får lön för då ska jag köpa mig ett par rosa strumpbyxor.

Ooh du bitterljuva ilska

Efter ett par timmars pluggande (KBT men mest bara BT) känner jag mig lite ilsken. Fast nu ska ni inte tro att det är just ämnet för pluggandet, eller ens pluggandet överhuvudtaget som är roten till min ilsk-het. För det är nämligen helt fel.
Jag är ilsken över ett stort antal situationer, men mest är jag arg över att jag inte kan sluta vara arg. Inte låta bli, för det är liksom förgjort. Jag kan inte ens låta bli att bli arg, så jag antar att det är meningen att jag ska vara det för att lära mig något. Störande är det i alla fall och vem gillar såna saker liksom.
Men skit samma egentligen.

I eftermiddag eller kväll blir det en liten promenad-tur medan tvättmaskinerna går och medan jag fortfarande har ångan uppe. Är väl som lika bra att tuta å köra med den energi man har oavsett om den kommer från ilska eller något annat.

En sån där dag man gillar

Idag har jag hunnit fantastiskt mycket trevliga saker. Morgonstök med byte av sängkläder. Det oumbärliga morgonkaffet som gör det värt att stiga upp ur sängen. Val av kläder med både solens sluga strålar och termometerns låga gradantal i beaktande (lyckades ändå klä mig för varmt som vanligt). Ner till stan och möta en kompis. Så shoppade vi lite och lunchade lite och hade alldeles trevligt på Brobergs Coffeshop. På eftermiddagen kom min fina kille på besök och såg en film med mig. Jag lagade en alldeles väldigt god quornfärssås med farfalle och vb-ost som vi glupade i oss.

Nu är jag laddad för den vanliga söndagsdeckaren på 4:an och sen blir det att snarka sig genom hela natten tills en ny och späckad pluggvecka börjar imorn. Synd bara att en förkylning verkar vara i antågande. Men å andra sidan krävs det mer än så för att sopa dagens goda humör under mattan.

Så mysigt.....med höst

Nu märker man hur fort det skymmer på kvällarna. Snart kommer det börja skymma redan på eftermiddagarna. Vet ni vad, det gör mig inget för jag tycker om mörkrets möjlighet att låta oss ha det mysigt inomhus.
Jag fyller mina höstdagar med studier, lite träning, serier på dvd, doftljus och färger. Jag njuter så mycket det bara går av årstidsväxlingen och myser i mina varma tjocksockar. Jag tror inte jag är någon sommarmänniska för jag tycker alltid det är för kallt för att vara sommarklädd. Eller för varmt för att vara "normal"-klädd. Men nu är det tillåtet att frysa och klä sig rejält. Och inte minst behövs det.

Nu är det mitten på september och jag fyller denna hösthelg med träning (nu snart!), mys med hjärtat och strosande på stan. Can't wait!

Älska frukost(?)

Det bästa jag vet med morgonen är att det är frukostdags! Jag har alltid tillhört den skara som faktiskt kan äta på morgonen, och är tämligen nöjd med det. Nu över sommaren har det dock varit en period då jag inte alls varit sugen på att äta frukost (eller knappt äta alls för den delen) så det är naturligtvis med stor glädje jag inser att frukostsuget nu börjar komma tillbaka till gamla vanor och banor. Frukost sätter liksom ribban för dagen (tänk tex attt kaffet är slut och du inte får din morgonkopp. Då kommer dagen aldrig bli som det var tänkt för du kommer vara sur och förbannad hela dagen. Och med du så menar jag naturligtvis mig själv).
Men som tur var hade jag kafffe kvar så jag kommer inte vara sur och förbannad idag. Åtminstone inte pga kaffebrist, haha....

Hej termin 9!

Jaha ja. Då var man inne på termin 9 då. Inte illa kan jag säga! Det var bara att ta vid där man slutade innan sommaren och vissa stunder kändes det som vi inte varit lediga alls. Men arbetet som lagts ner innan sommaren lönar sig storligen som det verkar, och det är man ju glad för nu (även om man var måttligt glad då....)
Hur som helst så ska jag ta och samla ihop mina pryttlar och dra iväg för att påbörja den här dagen, vad ska ni göra???

Det jag inte visste att jag saknat

När folket stack från Ålidhood-trakterna för sommaren märkte jag det knappt. Det enda jag tänkte på var att det var lite lugnare i omgivningarna. Innan helgen insåg jag att en hel massa saker kommit tillbaka nu som jag inte ens märkt att det varit borta. Bilar som brummar på ordentligt nere på parkeringen, bussar som går oftare, nyanlända studenter med sina stora dragväskor på ojämna hjul. Knasigt nog så har jag saknat ljuden!
Nyligen hemkommen från affären kan jag också konstatera att det är liv och rörelse i dessa trakter  nu inför morgondagens terminsstart. Studenter som handlar en massa  mat att fylla sin ekande kylskåp. Jag själv som också fyller på lite grann men mest ägnar mig åt att kolla på alla andra - och gissa vad dom har gjort under sommaren om de inte befunnit sig i lugnet här.

Dagen har jag annars ägnat åt att förbereda mig inför morgondagen, med allt vad den kommer innebära. Har valt en ny skrivbok till klientarbetet i KBT (Har till och med märkt den med "Klientarbete och handledning", hur duktig är inte jag liksom....). Nu peppar jag för de sista två terminerna innan jag äntligen tar examen!!

Give me!

Dom här läckra högtalarna skulle vara nåt att ha!!

Hösten

Tänk vad man kan göra mycket av hösten, om man bara vill. Ljuständning, halsduksfrossande, tv-seriekvällar, och espresso-missbrukande. Och listan kan ju naturligtvis göras längre än så! Suktande efter ett par röda läckra högtalare att spela god musik i.....det är åtminstone några av de saker jag tänker göra. Sen så har vi ju det där med plugget också, plugget som kommer att gå hur bra som helst och som kommer att leda till det ljus i tunneln som är min examensdag! Och jag ser ljuset nu, det är inte en ouppnåelig utopi därborta i ingenstans.

Happy b-day to meeeee....

Japp jag fyllde år. I fredags. Den här fick jag av mamma. Eller för en del av slanten jag fick av henne. Skitsnygg tycker jag. Från Indiska kommer den, liksom bilden. 

Kli kli kli

Idag var jag hos läkaren på reumatologen, som jag har väntat på hela sommaren. Det gick bra. Fast dåligt. Det gick bra för att hon undersökte mig grundligt och var väldigt sympatisk. Dåligt gick det för att jag har någon slags psoriasis artrit. Fast i nuläget var inga leder inflammerade utan det var muskelfästen och senor som spökar. Hur som helst så har jag alltså psoriasis (i hårbotten endast men det räcker tydligen) och det kliar nånting jävulskt.... :( Kliar ännu mer nu när jag fått kortison att behandla det med. Men jag får tänka att med en veckas behandling är utslagen i princip helt borta (baserat på hur fort det gått förr).
Men verkar alltså som att jag får ha det så här nu, att det kommer vara bättre och sämre i perioder. Fick ny medicin så jag hoppas den hjälper. Så så ligger landet just nu. Bara så ni vet - tänkte jag.

Pepp

Tiden som förflöt mellan att jag skrev rubriken och började skriva texten ändrade tyvärr min pepp-het lite. Inte för att det var någon särskilt lång tid eller att något särskilt hände på denna korta stund. Det var helt enkelt bara så det blev. Nu hade jag tänkt klä mig i färdigtrasade jeans och måla naglarna i olika färger. För det är ju roligt ju.

Nöjdhetens okranka glans

Jag är nöjd. Det betyder inte att allt alltid är bra, det betyder bara att onöjdheten går att hantera, acceptera och så småningom överkomma. Word på det.

Skolsaker- check!

En dryg vecka kvar tills terminsstarten och antingen känner jag helt fel eller så är det lite längt jag har efter studierna just nu! Det kommer ju bli tufft såklart men har man klarat allt hittills så borde det ju inte vara nåra problem med det som är kvar heller. Första veckan på utbildningen var det en lärare som sa att det inte finns någon kurs vi inte kommer klara av, och dessa ord har gett mig mycket kraft när man velat ge upp. Men sjutton heller att jag gett upp! Never ever....såklart.
Idag har jag varit till stan en liten sväng, köpt block och pennor (yey!) och dessutom öppnade ju nya HM och då blev det ett par grejer där med (ännu mer yey!). Alldeles glader och nöjd blev jag.

Imorn åker jag tydligen hem, även fast jag typ nyss va hemma. Det är pga stugsistan på lördag då vi ska ha party i stugan. Dessutom fyller jag ju år imorn men det lär jag nog glömma..

Onepiece

Nu har jag varit med och tävlat om en OnePiece! Vill ha vill ha vill ha.... :D
Drog just en lott i livets lotteri också och blev helt plötsligt född i Tanzania. Gud vad glad jag är att det inte är sant. Men många har inte samma tur som jag. Tål att funderas på, indeed.

Sucker

Jag gillar ju sånt som luktar gott. Inte för att nån gillar sånt som luktar illa men ni fattar vad jag menar. I parfymväg har jag hittat en underbar ny favorit av märket CLEAN. Fresh Laundry heter den och luktar precis som namnet antyder.
Min andra favorit Bodyshops bodybutter duo, doften Sweet Pea. Båda passar mig så otroligt bra tycker jag. Och det är väl huvudsaken att jag tycker det...,.hehe

Morgontvättandets sköna stund

Var himla länge sen jag var uppe med tuppen och tvättade men nu bestämde jag mig för att göra det (då morgon-tvättiden är en timme längre än de övriga). Det är så underbart härligt att få tvätten ren och torr innan dagen knappt har börjat! Och medans maskinerna går hinner jag med en kopp morgonkaffe eller två.
Värre kan man ju ha det liksom.... :-P Särskilt med tanke på att jag INTE höll på ramla nerför tvättstugetrappen denna gång, vilkjet varit fallet tidigare i sommar när smärtan i knäna har fått dem att vilja vika sig....
Idag kommer förresten F hit och då ska vi ha en massa kul!

Den harmoniska åldern

Om lite mer än en vecka fyller jag 27. Den måste vara den ultimata åldern! Har aldrig varit så nöjd med åldern som nu faktiskt. Tillräckligt gammal för att vara "riktigt" vuxen men ändå tillräckligt ung för att leva livet. Och som jag gör det! Kanske inte med andras mått mätt, men sannerligen med mina egna. Och det är ju allt som räknas.
Nu har jag haft trevligt hela dagen och kvällen kommer fortsätta i samma anda. Kanske jag kommer få en impuls att organisera garderoben den här kvällen i alla fall....fast har ju aldrig funkat de tidigare kvällarna, haha :-D

Tjurigheten själv

Jag fick för mig att jag helt slumpmässigt skulle lägga upp en bild. Det blev denna. Kunde varit värre kan jag ju säga, då det som bekant går minst 18 dåliga bilder på en bra.
Men inte ger jag mig. Jag hade lagt ut av den kassaste bild om jag väl hade bestämt mig för det....

Ja, så kuliga saker hade jag att berätta...

Livsnjuteri på Berghamnskt vis

Kom hem för 24 timmar sedan och har redan hunnit med tre promenader. En idag än så länge och eftersom jag just är hemkommen torde mitt endorfinstinna språkbruk lätt kunna illustrera hur tagen jag fortfarande är av den livgivande promenaden. För det är jag sannerligen.
Mycket beror på det på att mina knän förhoppningsvis börjar tolerera lättare träning nu, vilket jag inte kunnat vara gladare över om jag så försökte. Målet är ju naturligtvis att återuppta min älskade spinning mm på iksu när terminen börjar. Jag längtar sannerligen efter det! Men nu gäller det att skynda långsamt men ändå smida medans järnet är varmt. En ekvation som inte är så lätt att få ihop men jag är tämligen säker på att det går. Nu börjar den långsamma och utdragna jakten på vårens form (fast i höstens tappning)!!!

Harmoni

Jag har känt mig ganska så harmonisk de senaste dagarna, till skillnad från många andra dagar denna sommar. Beror nog på en ändrad inställning till det mesta, och en återfunnen trygghet i mig själv. Om det är något den ständiga smärtan lärt mig så är det att jag inte ska ta mer än en dag i taget. Högst. Och det har fungerat osannolikt bra. Jag har kunnat glädjas åt att saker å ting i just denna stund är goda och att det fullständigt är skitsamma om dom är goda imorn eller om dom var det igår...Nu var saker å ting av en händelse mycket goda igår, så även det är en extra bonus. Som en tredje bonus står min andra kopp kaffe och drar och är snart klar. Tre bonusar på en gång! Och klockan är inte ens 11.

Totally awesome day

Har haft det så hemskans trevligt idag alltså. Först var jag och hälsade på L på Nydalahöjd och hade det alldeles trevligt. Sen kom J förbi mig och hade gjort vb-ostpaj som vi käkade innan vi åkte till noliamässan. Väl där traskade vi runt och smakade på  allsköns läckerheter. Höjdpunkten var friterad camembert med hjortronsylt. Kan vara något av det godaste jag nånsin ätit. Åtminstone tills vi åt thai-mat till middag sen. Dagens fynd trodde jag skulle bli tunnbröd (som alltid på marknader....) men jag tyckte det var lite för dyrt. Istället blev det fyra nya Djurens Rätt-knappar och en underbar sjal till min lika underbara samling!

Nu är det slappa och ha det alldeles bra här hemma ikväll som gäller, vilket sannerligen inte är fy skam det heller.

Den som säger att färg inte kan ge glädje ljuger

Idag var jag in på Clas Ohlsson. Jag skulle inte alls ha något där, jag hade bara en del tid att slå ihjäl. När jag kommer en bit in i butiken ser jag vetekuddar - såna där man värmer i micron och lägger på onda kroppsdelar. Jag slås då av tanken att jag för några veckor sen hade planer på att införskaffa en sådan. Priset var helt okej och vetet var organiskt odlat. Bara sådana saker. Men det som avgjorde det hela var färgerna det fanns att välja på. Grönt eller knallrosa. Ni som känner mig kan nog gissa vad det blev. Jag norpade glad i hågen med mig min knallrosa vetekudde och släntrade mot kassan. Nästan framme ser jag det mesta fantastiska skolstarts-arrangemang. Pennor, pärmar, block, skrivböcker, skrivbordslampor - ALLT! Och i de mest underbara färger (inklusive rosa!!!!). Jag gick loss på pennorna (fick räcka denna gång i alla fall...) och vandrade sedan genom kassan med två rosa kulspetspennor och en lika rosa vetekudde. Pennorna är testade och helt underbara. Nu är det dags för vetekudden. Det krävs inte mer än lite färg (läs: rosa) för att göra en lite gråtrist dag mycket gladare :D

Det bittert ljuva

Om det är något jag hyser den största bitterljuvhet inför så är det hösten. Jag kom just in efter en promenad som var riktigt härlig å ena sidan, men å andra sidan gav mig otrevliga rysningar eftersom jag vet vad som är på väg. Hösten alltså. Jag älskar dofterna och färgerna. Jag älskar känslan av sorg som faller över mig i samma takt som mörkret och löven. Jag hatar att jag älskar den känslan för det är så enerverande att det jag gillar så mycket i nästa sekund kan ge sådan olust. Men utan kontrasterna mellan olusten och lyckan skulle allting vara ett och samma, något jag heller inte är särskilt intresserad av...så jag tror jag ska gilla läget ändå (kan ju inte göra ett dugg åt det ändå så.....!). Det kann liknas vid vädret utanför mitt fönster - sol och regn samtidigt, som om vädret inte riktigt kan bestämma sig. Precis den känslan har jag. Och jag hatar den. Men jag älskar den.

Inspiration

Idag har jag haft en fullständig hemmadag, inte rännt några ärenden alls (jag räknar inte de tvåhundra metrarna till affären). Hade tvättid mellan 10-12 och när de var klart skulle jag handla mat och hämta ett paket och efter det har jag blivit hängandes hemma. Och tur är väl det, för det händer inte ofta. Jag har inte tålamodet att inte bege mig ut på någon slags utflykt varje dag (hur liten den än må vara).
Hursomhelst. Detta innebär således att jag hunnit vika all tvätt som skulle vikas och stryka all tvätt som skulle strykas. Nu väntar jag snart middagssällskap av bästaste sorten också.

Det var dock inte allt detta jag hade för avsikt att skriva om inser jag nu men det blev som det blev. Det jag hade tänkt skriva om var egentligen det jag inspirerats av denna sommar och tänker fortsätta inspireras av den kommande hösten. Färger och mönster av alla de slag ligger mig ju varmt om hjärtat och har en otrolig förmåga att göra mig glad även då gladheten vill lysa med sin frånvaro. Det är ju inte för inte som jag kallas för "Pink Lady".... hehe. Idag är jag dock inte rosa, utan grön. Mest grön i alla fall. Nån gång då och då måste jag ta en liten mini-paus från det rosa bara för att få lite kontrast och återfå längtan efter det igen. Fast det brukar i regel gå väldigt fort att återfå den rosa längtan, haha.
Fast generellt går de flesta färger bra, bara de är verkliga färger (dvs inte grått, ljusrosa, bäbisblått, mintgrönt m.fl.) Har just nu också utvecklat en synnerligen härlig passion för randigt. Vilket ofta passar bra ihop med mitt strumpintresse/-samlande. höhö

Framkallande

Jag har det ultimata receptet på hur man kan gå tillväga om man vill gråta ett tag men inte kommer igång.
1. Ha jävligt ont i dina svullna fingrar och handleder.
2. Gå och kläm dessa onda fingrar i närmasta dörr bara för att det ska jävlas ännu mer.
3. Lägg dig i sängen och vrid dig runt och försök hitta en position där axeln, knänan och fotlederna inte vilar mot något som helst obekvämt (vilket du kommer märka är omöjligt).
4. Stöt till dina redan enormt onda tår mot grejerna du har under sängen när du efter ovannämnda punkt insett att det inte går att ligga bekvämt hur du än gör.
5. Har du inte börjat gråta vid det det här laget så kommer du aldrig göra det. Du är i så fall nämligen död.

Då var det dags igen

Har aldrig nån ork att blogga men har nu tagit mig i kragen. Idag är jag trött så trött, mina knöliga och onda händer äter upp mig inifrån. Ringde reumatologen idag, har visst fått tid den 28e. Det är alltså det som kallas att få komma på en brådskande remiss! Att få vänta 1,5 månader. I väntan på detta övar jag mindfulness och längtar. Längtar tills smärtan lättar lite och jag kan få någon energi över till annat. För det är så mycket jag behöver energi till ju. Om jag trodde jag var slut i kropp och sjäöl när skolan slutade så är det ingeting mot hur det kommer vara när den börjar igen. Misstänker jag..

Pink lady is blue

Jag tänker på all den inspiration som jag får dagligen. Mest är det minnen som inspirerar, särskilt minnet av faster Hanna. Trots att min onda kropp äter upp mig inifrån så lyckas jag behålla någon form av glädje i att minnena kan ge mig motivation.
Ikväll ska jag på en födelsedagsgrillning i Holmsund och imorn är det Visfestivalen på Holmön som gäller. Väljer faktiskt att vara helt och hållet o-rosa idag, tro det eller ej. Det rosa har lämnat plats för blått och det funkar alldeles bra det med!!

Maxi-fundering

Varje gång jag är på Ica Maxi börjar jag fundera på vad man kan få veta om folk genom att kolla vad de handlar och hur mycket. Alltifrån slutsatser kring hur många ungar dom har baserat på deras enormt välfyllda kundvagnar till slutsatser kring vem som är vegetarian eller glutenallergiker. Sen så börjar jag tänka på vilka slutsatser som dras om mig baserat på de varor jag stoppar i korgen. Igår handlade jag gummihandskar, tvättmedel, diskmedel och toarengöring. Inte en gnutta av något ätbart. Slutsats: en städtokig dam som lever på renhet snarare än mat? Skulle vara intressant att veta hur tankarna går, hehe....

Mini-frukostpizza?

Hade en massa riven ost över i kylen sen helgens lasagne-matlagande. Och vad kunde passa bättre än att strö riven ost på en stor hällakaka och äta till morgonkaffet? Typ INGENTING! Var så sjukt förbenat gott att jag nästan inte vet vart jag ska ta vägen (utom förbi kylen och göra mig en till). Blev som en liten härlig frukostpizza!
Har sovit godare än gott i natt, men råkade somna innan fotbollsfinalen var avgjord så när jag vaknade jättetidigt var jag tvungen att kolla aftonbladet på mobilen och tack å lov att Japan vann! Jag höll faktiskt på dom hela tiden.
Annars blir det en väng till doktorn för att bli misstrodd innan jag fortsätter till jobbet som börjar 15.30.

Gå sönder och plocka sen ihop bitarna....

Det är så jag gör. Inte bryt ihop eller bit ihop, inte antingen eller. Bryter först ihop och sen samlar ihop mig, det är så jag gör.

Bröt ihop

Igår bröt jag ihop en aning, för första gången sen det här jävelskapet började för flera månader sen. Händerna känns mer eller mindre obrukbara, är så stela, onda, svullna att jag inte kan använda dom normalt. Detta i kombination med dom onda knäna, fötterna, tårna, fotlederna gjorde jag att av frustration bara kände för att skrika rätt ut och aldrig sluta typ.
Nu väntar jag på att reumatologen ska ringa mig för nu måste det för h-vete bli nån ändring på detta!!!!

South Park och annat slöande

Har sån tur att jag har någon som förser mig med säsong på säsong med alla möjliga roliga serier på dvd-box. Efter att kollat hela the Office-boxen är det nu dags för South Park från början. Och det finns ju typ 12 säsonger så jag har en del att se framemot!
Är bara på första än :)

Idag blir det nog att vara ute så mycket det går, innan jobbet börjar halv fyra. Blir nog att hänga här ute på gräsmattan eller i rådhusparken som vanligt (parkhäng är årets ord!). Fast innan dess blir det ju en massa kaffe såklart....hehe..

Värsta senkvällen

Sent? Eller inte....men för att bvara mig så är det lite sent faktiskt :P
Har ju ett 24-timmars arbetspass bakom mig, men nu är jag ledig imorn så jag passar på att leva lite "nattliv" medans jag kan. Haha :D
Blev en sväng till Sommaren i City som anordnas på stan med lite olika artister men det blev faktiskt en öl på en av restaurangbåtarna efter en stund. Kändes alldeles lagom faktiskt. Men hemma nu alltså.
Funderar på att göra nåt crazy som att börja organisera om garderoben eller nåt, men får se vad det blir. Fast en garderobsorganisering får jag oftast lust  med när det börjar bli kväll, måste bero på att jag kan skylla på den sena timmen om jag bestämmer mig för att skita i det... höhö..

Mot Berghamn

Om ungefär två timmar går bussen mot Berghamn vilket innebär att jag innan dess måste göra en massa saker (kolla busstider ner till stan, bädda, diska, dricka mer kaffe, kolla så jag har allt jag behöver med mig mm). Men istället sitter jag alltså här och ugglar lite på morgonkvisten. Och tänker på att jag sen igår haar en ny telefon som jag ska sitta och fippla med (och lyssna på musik på!) under hemresan. Jag gillar den verkligen! Trodde nog aldrig att jag skulle kunna skaffa en annan mobil efter min gamla men efter inte alltför mycket tänkande så slog jag till...och jag ångrar jag inte!

Nu måste jag som sagt dra men det är väl bara en tidsfråga innan jag kommer på hur jag kan bloogga från mobilen (och kanske till och med lyckas med konststycket att lägga upp några bilder i dennan annars rätt så bildfattiga blogg). Nu måste jag betala en räkning, vilket jag förstår att ni är fullkomligt intresserade av (NOT).

Fortsatt livsnjuteri

Jag har livsnjutit stort de senaste dagarna. Jag har ingen aning var denna plötsliga glädje kommer ifrån för jag har nog så många problem just nu (hela den onda kroppen). Men jag tror att det har något med Mindfulness att göra. Känner jag att tanken glider iväg dit jag inte vill att den ska glida tar jag bara och lotsar den tillbaka rätt där jag vill att den ska va. Det krävs lite träning men behöver inte alls vara svårt för man kan öva vart som helst!
Tidigare idag övade jag på cykeln när jag trampade lilla Nydala-rundan för att försöka få igång kroppen (vilket hjälpte). Känna en millisekunds doft av vatten och grönskande träd är faktiskt inte överskattat, tvärtom. Så ta och prova för jag rekommenderar det verkligen!

Nu har jag lunchat i mig lite käk och ska snart dra till stan för att fortsätta livsnjuteriet lite innan jag drar till jobbet kl 15.

Kommentera mera!

Hörrnini jag får typ en kommentar i halvåret trots att jag vet att ni är några som läser. Snälla.....kommentera mera!!! :D

Äntligen blev de finväder

haha jag råkade först skriva att det äntligen blev "vinväder" men nånting säger mig att även detta hade varit korrekt :D
Sitter naturligt vis med min kaffekopp som nu råkar vara tom, som den snabbt blir på morgonkvisten. Idag väntar trevlig lunch på stan och kanske en sväng för att se om man ser nåt roligt.
Fast innan allt detta ens är att tänka på måste en laddning värktabletter intas så att mina fingrar, fötter och knän kan komma igång.
Och just ja, imorrn börjar jag jobba! Weiiiiiii :D

Skrik

Nåt av det mest irriterande som finns är skrikande ungar på bussen. Jag blir så förbannat less alltså, på dessa galande skrikhalsar som alltid finns oberoende av vilken buss man tar.

Ogilla extremt mycket.

Den underbara morgonstunden

Vaknar efter en sovmorgon till kl 9 men är alldeles seg ändå. Tack gode gud för det underbara morgonkaffet som kan bota det dunkande huvudet och göra en mycket gladare. Min enda och oumbärliga drog, helt klart. Blir ett monster utan min koffein-medicin :D

Söndagen efter midsommar är alltså här och jag tänker tillbaka på midsommardygnet som gick och får en lite magisk känsla. Det frambringade en helt ny känsla hos mig att gå över broarna och befinna sig mitt inne i den tjocka dimman och luften som var så tung att det tryckte över bröstet. Det var så spökligt men ändå fint. Fast med betoning på spöklikt eftersom det satt en ensam svartklädd människa med ryggen vänd från oss på en rastplats längs vägen. Eller åtminstone hoppas jag att det var en människa :P

Nu blir det att ta sig lite mer kaffe och försöka göra sig redo för dagen (dvs klä på sig) :D

Fantastisk midommar :)

Det var något av det kassaste väder i historien igår, men det hindrade inte mig från att fira den bästa midsommaren ändå. Så god mat och dryck och bästa sällskapet som finns.
Är rätt trött då det inte blev sänggående förrän vid 03.30! Ovanligt för att vara mig sannerligen.

Nu segar jag på hemma, och har mitt upp i alltihop glömt bort att det faktiskt är lördag idag och inte söndag (vilket det känns som, eller hur?). Men det betyder ju att det är en alldeles skön söndag imorrn och sen måndag och till sist tisdag och då börjar jag jobba på mitt sommarschema. Ska bli roligt. Jag har ju haft semester i tre veckor nu och ni vet ju hur jag och ledighet (= för lite att göra) inte alls kommer överens. Fast nog tycker jag att jag har sysselsatt mig duktigt. Tycker jag ränner runt och hittar på grejer mest hela tiden ju :)

Trivs alldeles ypperligt just nu ska jag säga, och dessutom ska jag till Stockholm i slutet på sommaren (SHOPPA, SHOPPA, SHOPPA). Längtar alldeles mycket :D

BUUUUU för blåsigheten

Känns som att min kropp skulle välkomna varma sommardagar nu. Det onda lindras av värme. Jag orkar inte ha ontet mer just nu faktiskt. Mest har jag faktiskt inte tid med det. För jag ska ju börja jobba nästa vecka och jag längtar till dess. Hoppas jag kan ta mig upp ur sängen då. Får stiga upp enormt tidigt bara så att taabletterna hinner verka och kroppen hinner värmas upp. Alternativet är att försöka byta pass så jag har kvällen istället. Det vore faktiskt inte en dum idé! Jaja på något sätt går det för jag SKA jobba. Jag är inte bra på att vara ledig, känner mig så onödig om jag inte gör nåt vettigt (som att jobba och plugga). Dessutom SKA jag tjäna kosingen. Så det så.

Just nu håller min tvätt på att torka och när jag hämtat den drar jag till Rusta på Ersboda. Kanske man får plats med årets första mjukglass idag också!

Att förlora kontakten

Jag funderade tidigare idag på det här med att förlora kontakten med sådana man tidigare haft nära kontakt med. Är ju inte så konstigt att det händer ibland, folk flyttar, skolans slutas och tider förändras. Åren smyger sig på. Det konstiga däremot är den tomhet som kan uppstå bara huxflux när man tänker på det. Sorgen i att personer man en gång kände väl nu är fullkomliga främlingar.
Kanske är det regnsmattret mot fönstret som gör mig såhär extra vemodig eller så är det att jag idag såg några sådana här personer jag lärde känna för några år sedan, vars hus jag besökt, vilkas bäbis jag beundrat, vilkas födelsedagar jag ätit tårta på. Riktigt bra och trevliga personer.
Men allting är i ständig förändring och att acceptera det är nog nyckeln till alltihop. Jag vet ju med mig att jag kommer besöka hus som tillhör nya bekantskaper, titta på mnya bäbisar och äta tårta på nya födelsedagar. Så allt kommer vara sig likt men människorna byts ut. Och det är väl så det är.

Myggbett och kaffehuvudvärk

Vaknade med värsta kaffehuvudvärken nånsin. Fy fan vad hemskt det var. Tur att det mitt i alltihop är den bästa huvudvärken eftersom den är så lätt att lindra :P Inne på andra koppen och nu börjar det ordna sig som tur är.... Huvvaligen sånt där vill man ju inte veta av.

På tal om myggbett också, som rubriken föreskriver, som gillar jag såna men får nästan aldrig några egan själv. Däremot haar jag jäkligt svårt att låta bli att klia på dom (även om dom sitter på någon annan). Jag vet, jag är lite väldigt galen när det kommer till detta. Men vissa kan ju inte låta bli att pilla på sårskorpor heller så detta är väl knappast värre haha :D

Klån vad ont jag har i kroppen idag också, varje steg är ett lidande.... bläigt

Supertrött

Pga att ingenting verkar vilja hjälpa riktigt bra så är jag helt slut av att ha så ont i fötter och knän. Men jag hade tänkt att jag skulle fullkomligt skita i det faktiskt. Så gott det går. Ska ut och käka ikväll och funderar på attt dra i mig en (alkoholfri) öl eller två!

Fantastisk kväll på båten "Båten"

Igår satt vi på båten "Båten" nere vid älven. Drack te och satt invirad i en röd filt med vitt ludd på ena sidan. Det var skönt och värmande. Solen gick sakta men säkert ner men det gjorde inget. Jag insåg att det kommer fler sådana kvällar. En del kommer vara varma och andra svalare, men inte helller det gör något. Det är bara ännu en sak i den långa rad av saker som bara är som dom är.

En annan sak som är som det är, är min smärtande kropp. Morgonen är värst. Har så ont i knäna och fötterna när jag stapplande tar mig upp ur sängen att det är ett mirakel att jag faktiskt tar mig upp. Nu är det snart en timme sen jag smällde i mig både ibuprofen och panodil och nu kanske det börjar lätta en del så att den här dagen också kan börja levas. Det är mitt mål. Jag har inte tid med en kropp som inte låter mig leva, för jag har så mycket liv jag vill leva varje dag! Idag vill jag leva för solen, för kaffet, för mina prickiga strumpor och mina skitsnygga nya jeans. Jag vill leva för att gå på biblioteket och låna en massa deckare och jag vill leva för att jag har semester i en dryg vecka till.

Jag gjorde något fult men bryr mig inte

Det är inte så allvarligt som det låter. Jag snodde en tvätmaskin som jag inte hade bokat (och som ingen annan bokat heller). Ändå får man inte göra så, men det skiter jag i. Med tre maskiner igång samtidigt blir jag klar fort fort. Kanske jag till å med hinner ner på Body Shops rea efteråt. Annars ska jag ändå ner i eftermiddag. Jaja, bla bla.

Dags att ta värktablett så att kroppen kan börja hänga med. Ni skulle ha sett mig gå nerför trappan till tvättstugan. Kanske ni skulle ha skrattat. Själv ville jag gråta.

Börja leva upp

Efter att ha varit på biblioteket och lånat böcker är jag hemma igen och har käkat. Det var ingen rolig tur för smärtan i mina knän och fötter har varit olidlig nu på morgonen och förmiddagen. Stoppade i mig en Ibuprofen 400 mg för en timme sen och känner mig äntligen lite bättre. Det är lite för illa när varje steg gör så ont att man vill grina. Och när man med stora svårigheter försöker ta sig upp från bussätet. Ser ut värre än gamlingarna som springer med sina rullatorer. Med betoning på springer, för vissa gör verkligen det. Lyckades trots det onda komma hem med två av Karin Fossums böcker så det blir nog snart att börja plöja en sådan i väntan på bättre idéer. Och bättre tider för den delen.

Är jag kunglig nu?

Victoria har min klänning. Om hon har min klänning och är kunglig, betyder det att jag också kan få vara lite kunglig nu?

Som den strumpnörd jag är

Ett tag var det nästan som att jag hade kommit en bit på villovägar. Men nu är jag på allvar tillbaka i strumpnörderiet- tack gode gud! En bidragande orsak kan vara att jag funnit mig ett nytt älsklingsmärke på dessa underbara fotbeklädnader nämligen MQ:s 365 Sunshine. Randiga, prickiga och leopardmönstrade i olika färger kan inte annat än passa mitt strumphjärta bättre. Hittills har jag tre par och alla upptäcktes på rean för ca 20 kr paret. Som hittat, som faster Hanna skulle ha sagt. Måste nog även dit idag och införskaffa de andra mönstren annars kommer jag bittert ångra mig och bli tvungen att köpa dom till fullt pris senare....hehe... Och det vore ju liksom onödigt.

Kick ass

Just den filmen såg jag igår. Var faktiskt riktigt bra och jag måste bara komma ihåg att gå och lämna tillbaks den också.
Idag är det som tur är inte så varmt, så man kan va ute utan att svetten börjar rinna ner i ansiktet på en. Allvarligt talat så är det hyfsat skönt med såna mellandagar också, så man lär sig uppskatta dom riktiga sommardagarna ordentligt. För mycket av en sak är aldrig bra.

Försöker komma på om jag ska orka ta mig för något vettigt nu på förmiddagen innan  jag ska åka på perosnalmöte på jobbet. Lutar åt att det kan bli en tur på maxi och köpa schampo, tvättmedel och nnat sånt där som är lite billigare där. Synd bara att det uppvägs av allt annat man oftast drar hem som man egentligen inte behövde hehe :D Men så är det ju allt som oftast med såna där affärer.
Innan dess ska jag dock ringa ett samtal..... Så trist men måste ju göras :/

Orkade inte

Skulle idag upp när alarmet ringde men inte orkade jag det. Inte för att det blev så hemskt mycket längre än jag tänkt med snoozandet men det är inte riktigt likt mig ändå. NU är jag dock uppe och har fått i mig de obligatoriska morgonostmackorna och en mugg underbart kaffe. Frukost är nog ändå den mest härliga stunden på dagen tycker jag. Jag väljer att helt skippa att bry mig om diskussionen på nyhetsmorgon om bröd är nyttigt eller inte. Inget kan få mig att överge mina morgonrutiner där bröd är en underbart god del. Så det så :-O
Idag är det hursomhelst min egen dag på många sätt och vis. Mina tisdagar är mina favoritdagar, och dom värnar jag mycket om

Slappat

Skönt slappig eftermiddag (åtminstone träningsmässigt, inte städningsmässigt). Men jag nöjer mig med det för min hals tycker att den behöver vara lite ond just nu. Skräp rent ut sagt :( Men jag satsar på imorgon.
Nu ikväll fick jag mitt sommararbetsschema och det ser mycket bra ut!

He gå int. Eller så gör det de, int vet ja.

Den vanliga morgon-beslutsångesten lyste med sin frånvaro nu på morgonen. Inte för att jag vet varför för det gör jag inte. Brukar ofta kunna hålla på hur länge som helst innan jag kommer mig för att hälla vatten i kaffebryggen och bestämma mig för vad jag ska ta på mig. Klädproblemet bottnar väl främst i att jag egentligen har alldeles för mycket kläder!!! haha. Det trodde jag aldrig för några år sen, att jag skulle ha för mycket att ta på mig - för då var det sannerligen snarare tvärtom. Fasen vad trist det var! Men det fattade jag inte då. Har ju de senaste åren/året blivit helt annorlunda vad gäller det. Har blivit mer medveten om hur viktigt det är att med olika symboler uttrycka sig. Inte konstigt att jag kände mig så bedrövlig då, allt var ju alltigenom grått. Nu är allt alltigenom gult och rosa och grönt och rött och blått. Mest rosa då förstås! Och som det hjälper. Jag älskar det. Och jag tror det märks på mig.

Majjjj gaaaad!

Löptur idag och jag sprang 5 km utan att stanna! Har sällan varit så stolt. Särskilt eftersom jag inte sprungit utomhus på nåt år.... Minst! Fast det märktes ju att man utövat spinning en hel vinter för helt kass var jag då inte. Det gamla löpsteget kvarstår onekligen sen den gamla goda tiden och jag är inte den som klagar på det :) Tvärsom! Så på två dagar har jag iaf sprungit en mil, dock var gårdagens eskapader förlagda till ett löpband, så det halvräknas väl bara..

Hur som helst så är jag på ett sådant humör att jag hoppas att det håller i sig hela livet. Inte för att det kommer göra det. Men man får väl ta sorgen när den kommer, och passa på att njuta i den tid som är.
Just nu njuter jag av nöjdhetskänslan.

Aj aj aj i örat mitt

Det är katastrofalt pissigt väder idag, regnigt och grått och dimmigt och trist. Är inte motiverad till just nånting (förutom till att stanna hemma och kolla på the office hela dagen).
Har ont i örat dessutom och på samma sida i halsen. Och huvet. Och så har jag nån slags bristning på ena låret. Och på armbågen. Jag har för sjutton ont överallt känns det som!

Sitter samtidigt som jag är mitt i denna bedrövelse och funderar på hur man kan muntra upp sig själv en dag som denna. Och just nu är det ganska blankt i skallen ska erkännas. Jag tänker dock mycket i färgtermer; gult och soligt och blått glittrande vatten och grönt gräs. Som snart kommer visa sig. För att inte tala om allt det rosa som jag kommer klä mig i! Inser att allt nog inte är så farligt ändå just nu. Det är slutet av maj snart och det betyder onekligen sommar. Och på nyheterna påstår dom att vädret kommer klarna upp och bli soligt under dagen. Denna vetskap och ett ögonkast på mina nymålade isblå naglar gör mig faktiskt ganska glad. Det och vetskapen om att jag imorrn kommer träffa grabbarna mina!!!

Rörigt och trött men nu kommer solen fram

Lagom till att solen ska gå ner kommer den nog upp. Det har varit regnigt och grått i två dagar nu så jag kräver solsken!
Dessutom är jag så jädra trött idag, har nog inte hämtat mig efter helgen och till å med veckan innan helgen...så nu blir det därför kaffe och sen spinning. Inte för att jag är så spinningmotiverad just nu men det brukar lösa mig när jag sätter mig på cykeln!
Wiiiieee. Så det ska nog bli en bra dag av det här till slut.

Väntan

Sitter och väntar på ett samtal som jag både vill och inte vill ha. Jag vill ha det om det är goda besked. Jag vill inte ha det dåliga beskedet. Men när telefonen ringer kommer jag få ett besked vare sig jag vill eller inte. Jag kommer få ett besked, vilket som. Bara jag nu får det. Jag vill veta vad jag har att jobba med.
Så i väntan på det samtalet, knarkar jag handkräm och goda tankar.

Satan i gatan

Min favoritlåt just nu, ocksh dessutom en beskrivning av livet i största allmänhet den här morgonen. Undantagstillstånd råder, allt är upp och ner, överallt och ingenstan. Krav härifrån och krav därifrån, sorg här och där och överallt.
Satan i gatan och inte bara i gatan. Snarare på allt i hela världen.
Anklagelser om att inte bry sig, och skuldbeläggning för samma sak. Jag börjar kunna det här nu och jag är jävligt less på det.

På mitt skrivbord

Mitt skrivbord är tämligen överbelamrat med saker. Och det är då sannerligen vitt skilda ting som trängs om utrymmet kan jag intyga. Datorhögtalare (med tillhörande dator och sladdar såklart), handkräm, böcker och skrivblock, pennor occh papper och dvd:filmer. En tavla, några räkningar, solglasögon och nagellack. Tur jag inte sitter vid skrivbordet så ofta för att läsa, det gör jag gärna utomhus så här års eller i sängen eller på golvet om jag skulle känna för det.
Skrivbordet är nog det nav som hela mitt hemma-liv kretsar kring skulle jag tro. Det som jag snabbast behöver finns nästan alltid till hands på skrivbordet. Om det så skulle vara en penna jag är ute efter eller tv-dosan. Ganska välordnat egentligen. Jo men visst. Nu har just middagen intagits efter att jag kom hem från min ärende-runda. Kvällen bjuder på skolarbete och förhoppningsvis en (åtminstone kort) promenad.

Sorgen och glädjen och allt däremellan

Jag drabbades alldeles nyss av en djup känsla av tragisk sorg och bitterljuv ledsenhet. Lars Winnerbäck sjunger om augusti och sommaren som ringer bort och jag känner den hat-älskade upplevelsen som alltid kommer då hösten är på gång. Fast jag fattar inte varför jag ska känna detta nu, när sommaren inte ens har börjat än och så mycket underbar sol, jobb och lite ledighet väntar. Jag tror det är skräcken för att hinna med allt man vill innan den där känslan är berättigad att visa sig. Jag stressas av tanken på att jag måste skynda mig att njuta. Som om det när som helst kan ta slut. Som det ju faktiskt kan. Fast det vill jag ju inte fatta, inte ta in, eller engagera mig i. Icke-existensen finns inte, den är inte verklighet och den drabbar sannerligen inte mig. Den är bara ett svart moln vid en horisont som aldrig kommer närmare. Jag vill leva i villfarelser, det är nog det jag gör bäst.

Ego

Det är en sak som jag kan bli väldigt arg och besviken på. Det är det faktum att det är så fult att vara lite ego. Tänka på sig själv. Jag har också tyckt det, och tycker fortfarande att det finns många som tar det hela ett steg för långt. Men sådär lite lagom borde väl inte vara för mycket?
Jag undrar nämligen vem som ska tänka på mig om inte jag gör det själv till och börja med. Om man väntar på andra får man nog vänta väldigt väldigt länge. Och det har inte jag tid med.

Skär bort

Jag ägnar mig åt att skära bort i dessa dagar, skära bort sånt som inte behöver vara kvar. Skär bort dem som likt otäcka svulster äter sig in i mig från insidan och ut. Jag behöver inte det. Det enda jag behöver är mig själv och den jag försöker vara på den resa som är mitt alldeles egna liv. Mitt mitt mitt.
Jag raderar telefonnummer och facebookvänner. Skär bort dem som aldrig varit en del av mitt liv och som sannerligen inte kommer att bli det i framtiden heller. Skär kanske bort sådana som jag hållit hårt i en gång men som inte tillhör mitt nuvarande liv, och det är skönt. Det regnar tunga stenar från mina axlar och jag känner mig så nöjd.
Alla de göranden och låtanden som inte varit mina men som inverkat på mig, tvingat mig att lyssna, att titta, att lyda och leva genom något som jag inte vill ha utan bara vara utan. Nu är jag utan och jag är en stark person som gör dessa val. Jag söker nytt, söker bättre. Söker sådant som inte gör mig illa. Jag är less på det, less på att ingen vet. Men samtidigt glad för samma sak, för det jag vet är det ingen annan som behöver veta. Gå glad, gå lycklig och framförallt- gå vidare.

Hela världen är gul gul gul (och inte ful!)

Faktiskt är det så att jag i flera dagar i mitt stilla sinne förbannat denna överdrivet långa storhelg. Den är ju alldeles för lång och alla tjatar om hem till familjen hit och hem till familjen dit. Allvarligt talat så skiter jag i sånt. I det fallet går jag emot normen, och jag tror knappast att det är det enda tillfället jag gör det.

Hur som helst så är mina naglar gula och inte alls fula för första gången på hela mitt liv. Syns inte att jag en gång i tiden käkade upp både naglar och fingeravtryck och nagelband. Och att jag alltid bet för hårt så blodvite uppstod.... Nu var detta rätt längesen sist och det är jag glad för. Tackar min envishet och beslutsamhet för det. Och för en massa annat.

Betala räkningar

Imorse betalades månadens räkningar. Nästan allihop i alla fall. Blev ju en liten nätt summa, kunde dessutom vara värre :) Och nu har jag hyresfritt juni och juli så jag behöver inte betala hyra förrän i augusti nästa gång....det är ju helt otroligt bra ju :D
Har haft en seg och otroligt långdragen dag idag. Var nästan inte en själ på skolan heller, är som att hela universitetsområdet och halva stan har försvunnit sen igår.
Jag försvinner inte härifrån förrän imorrn iaf, och blir inte alls borta så länge heller. Som längst blir jag borta tills tidigt på måndag. Japp, så var det med det - varken mer eller mindre....

Sådan lättnad

Tänk att något så svårt kan ge sådan befrielse. Att sådana insikter kan komma av så onda saker. Att en enda tanke och insikt om den underbara befrielsen kan skänka mig sådant lugn och frid.
För jag vet. Nu vet jag. Jag vet att det som erbjuds är det som är meningen, det jag känt och känner är meningen att kännas. Det har omvandlat mig. förvandlat mig, fullkomligt transformerat mitt sätt att se på allt. Så jag säger. Äntligen. Äntligen är det dags att njuta frukten av det som varit.

Embrace :D

Det blev ett pass men det gick sisådär. Är inte i mitt bästa slag just nu känner jag. Kanske skulle man vara välförtjänt av att pausa träningen några dagar och bara vila....jag tror faktiskt att det skulle behövas... :(
Men jag försöker omfamna denna kommande påskhelgs möjligheter till lite återhämtning, åtminstone fysisk sådan. För någon mental återhämtning har jag svårt att tro att det blir...dessvärre.

Jaja. Jag drog en timme på stan och fann mig ett par skitsnygga jeans! För bara 200 spänn dessutom, som hittat. Som faster Hanna skulle ha sagt.
På tal om henne förresten. Jag skulle göra vad som helst för att träffa henne igen. Det är snart 7 år sedan hon dog men det känns som det inte gått någon tid alls. Hon var tuff, hon var fräck. Hon var sådär som jag själv vill vara. Så även hennes anda omfamnar jag denna eftermiddag framför datorn. Hon var en inspiration till att gå sin egen väg, och visade att det finns många sätt att leva ett liv på. Allt och alla är inte stöpta i samma form och kan inte förväntas följa samma väg. Jag gör inte det. Jag följer inte samma väg. Jag skapar min egen.

Return of sleep? Pepppar peppar ta i trä

Bara ett konstaterande av att min sömn inte varit lika uppåt väggarna som tidigare. Får väl se hur det kommer utveckla sig. Är ju bra om det håller i sig men gör det inte det så blir jag inte särskilt förvånad heller. Mest av allt ska jag nog passa mig för att förvänta mig att den nu ska vara bra varje natt för det kommer den då inte att vara....
Sitter just nu och funderar på om jag ska gå till skolan först och träna sen eller om jag ska träna först och ta skolan efter det? Ska bara dit och hämta några papper så kanske jag lika gärna kan ta det sen. Ska kolla om det går något cykelpass vid elva-tiden jag kan spontant hoppa in på. SKulle vara bra det.

Resten av dagen ska jag nog ägna åt att sola mig lite, om det nu skulle bli någon värme. Dessutom ska jag sitta och skriva lite hade jag tänkt. Det blir en skön dag idag, det känner jag på mig. Ser framemot en sådan dag.

Ni, just det ni!!!

Jag tror en sak. Jag tror att en del av er som läser den här bloggen kanske tror att jag verkar vara mest glad och nöjd och tillfreds och hela faderullan jämt och ständigt. Jag skriver ju jämt om sånt.
Jag kan dock säga att det naturligtvis inte är så. Men jag råkar just nu befinna mig i ett tillstånd där jag kan finna glädje i både små och stora saker. Mest små, för de innehåller mer glädje än man kan tro. Och ofta är det också helt oväntat också.
Men det är inget jag har fått gratis. Jag har jobbat dag och natt, varje vaken minut för att kunna komma hit. Jag vårdar de små sakerna, och de stora. Och sakerna däremellan.
Och jag tror det syns också. I allt som är jag, allt som jag vill att jag ska vara. I allt som jag säger och allt jag strävar efter. Mina mål och mina drömmar och mina minnen.
Så idag gläds jag åt känslan, men också åt kampen. Åt att jag har kraft att utkämpa den, och att jag får skörda frukterna av den. Och åt att jag aldrig ger upp.

Det var ju det jag visste

Igår var det finväder, men jag kände i fötterna att det var väderomslag på gång. Jag får nämligen hemskt ont i lederna i fötterna, särskilt vid fotkulorna då. Och det verkar som att det stämmer för idag är det ännu ingen sol och det är dessutom lite kallare.

Anande av ugglor, fast inte i mossen

Tidig måndag morgon. Inget fel med det tycker jag. Är nog ganska redo för en ny vecka. Och det har verkligen varit en fantastiskt bra helg! Först med god god middag och en massa Family Guy och The Office, och sen ett tvåtimmars-spinningspass igår på iksu. Känns i bena idag kan jag säga!! Och jag är så stolt över att jag orkade hela vägen....och ännu gladare för att jag faktiskt hade orken, jag var inte ens nära att inte orka. Första halvtimmen 45 minuterna var sega som vanligt för det tar nästan alltid så lång tid innan benen vaknar. Men sen var det bara att tuta och köra :) wiiiieee
Nu sitter jag och häller i mig kaffe för att vakna till riktigt. dessutom ser det ut att bli sol och ganska varmt idag så bara det är en anledning till ännu mer wiiiiieee!!!

En helt underbar kopp kaffe

Jag lyckades med det magiska, att brygga den perfekta koppen kaffe. Synd jag inte skrev upp proportionerna... Jag brukar nämligen alltid göra kaffe på känn, men denna gång hade det onekligen varit bra med ett mer standardiserat förfarande (för att använda lite forskningsterminologi), haha :-O Om inte annat så vet jag att jag har ett stort antal helt hyfsat goda koppar att dricka innan jag återigen slår huvet på spiken och det är ju inte fel det heller.Så....kopp kopp på er!

En helt vanligt ovanlig lördag i mitt rum

Uppe med tuppen (eller till å med före) för att tvätta, vilket gick hur bra som helst men är lite drygt med allt springande mellan husen. Fast ska inte klaga, det var värre när det var 20 minus och mörkt! Allt är sedan flera timmar struket (det ska skulle strykas iaf) och inlagt på sina platser i skåpen. Vilket underbar känsla det är att vara klar med tvätten! Fylla skåpen igen, och för att inte tala om att tvättkorgen är tom :)

Har hällt i mig en god kopp Löfbergs Lila Mellanmörk. Inte illa kan jag säga. Förutom det förbereder jag mig på kvällens trevliga middag. Har bestämt mig för att inviga den gula härliga klänningen jag visade på bild för ett tag sen. Känns liksom rätt på någe vis. Sitter redan med den på och den matchar de gula stearinpåskljusen jag har i ljusstakarna. Inte illa det heller! Synd bara man måste vänta till så sent innan det blir mörkt ute så det är värt att tända ljusen. Annars syns dom ju inte (och risken att glömma dom tända ökar avsevärt). Så långt har jag nått i dagens funderingar. Inga filosofiska livsfrågor besvarade här inte.

Big bang

Igår beställde jag första säsongen av Big Bang theory på DVD och fatta att jag fick den i brevlådan redan IDAG!!!! Inte klokt vad snabba dom var på cdon. Så nu har jag fått mig några avsnitt till livs och tar jag mig en kopp kaffe medans jag laddar för zumban på iksu om en timme.
Imorgon blir det inte att träna, dels för att jag har tvättid kl 7 men också för att jag nästan alltid brukar ta mig friheten att vara helt ledig från alla krav på lördagar, om jag kan. Och imorgon verkar det som att jag kan det!
Jag var på stan en jättekort sväng efter lunchen på skolan och jag spankulerade omkring lite här å där å överallt. Fick en ingivelse att jag skulle gå in på Bikbok (ett ställe där jag aldrig nånsin har köpt nånting) men av en slump dök jag rätt på en ställning med reavaror och där fyndade jag ett fint härligt och framförallt färgglatt linne för 75 spänn!! En bra inledning på helgen tyckte jag och var himlarns glad när jag åkte hem :D
I övrigt har jag nog bara gått runt och haft det ganska bra idag, till o med tänkte jag köpa mig en bukett tulpaner på ICA för att ytterligare späda på glädjen men jag ångrade mig när jag insåg att det är rätt onödigt med några ynkliga blommor för 45 kronor som ändå vissnar på några dagar och helt o onödan fraktats från holland.
Däremot blev det inköp av tre paket pasta för 19 kr, vilket var alldeles som hittat tyckte jag :)
Jaja. Ni får väl ha det så bra ni kan ikväll, själv sticker jag snart på träning!!

Att vakna till en ny dag

Jag vaknade en minut innan mobilalarmet ringde. Det kändes liksom helt perfekt på nåt sätt och jag skrattade lite för mig själv åt detta ödets lilla nyck. Så jag bestämde lite sådär hux flux att låta detta skratt vara startpunkten för dagen och på grund av sin karaktär en mycket bra sådan också.
Så jag hoppade upp och knäppte igång kaffebryggaren (som jag laddade igårkväll, världens bästa idé för övrigt), samtidigt som jag bredde mackor och började försöka lista ut vad jag skulle ta på mig idag. Inte för att det brukar bli bättre för att jag funderar länge, men ändå så tar välja-kläder-ritualen en hel del tid för mig. Jag måste nämligen känna efter vilket humör jag är på idag, och vilket väder det är och hur det påverkar humöret. Oftast blir det inget speciellt i slutändan MEN jag måste alltid känna så att det KÄNNS rätt. Även det enkla och till synes ogenomtänkta måste kännas rätt för mig. Annars går jag runt och otrivs hela dagen och det är ju inte vidare kul. Inte alls faktiskt.
Hur som helst så lyckades jag ganska bra och nu är både kaffet urdrucket, mackorna ätna och jag påklädd. Ganska nöjd hittills måste jag säga. Idag väntar en massa saker, men inget schemalagt så nu måste jag ställa krav på mig själv att planera så att jag hinner det som måste hinnas med. men det blir säkert inga problem.

Cut myself some slack???

Just i skrivande stund har jag lite svårt att tro på mig själv. Det beror på känslan. Men allvarligt talat så tror jag att jag skiter i känslan. Jag väljer verkligheten och jag vet att verkligheten och känsla inte alls alltid stämmer överens. Oftasst stämmer de ju inte överens alls så då är det lika bra att låta bli att intala sig det. Så jag väljer att tro på att jag tror på mig själv. Så enkelt det var att komma fram till detta!!!

Annars sitter jag har och gruvar mig inför att diska, samtidigt som jag väntar på att gå till iksu och längtar efter att köpa nya handdukar och lakan på ikea. Inte för att det är nått fel på mina lakan. Men jag vill ha fler med FÄRGER och MÖNSTER!!! Bara därför måste jag in å kika på hemsidan nu....hehe...
puss puss på er

Jag är tillbaka :D

Hade tydligen bloggpaus igår. Helt oplanerat, det bara blev så helt enkelt. Och inte bara det att jag är tillbaka här på bloggen, jag är tillbaka i ordets alla bemärkelser faktiskt och det känns faktiskt helt otroligt bra.
Så ni som nu blir avundssjuka....synd för er.
Lyssnar på "Breakaway" med Kelly Clarkson, och förundras hur väl texten stämmer överens med mitt liv och min resa. Ibland måste man helt enkelt bestämma sig och det har jag i mångt och mycket gjort. Och det ligger många beslut framför mig också. Även om allla inte är lätta och svaren på förhand givna, ser jag framemot att göra dem.

Min, min, min!!!

Look at this!!! Min min min, bara min =)
Helt fantastiskt underbart vacker tycker jag. Fast det var egentligen den blå jag var ute efter, men jag gråter inte. Denna ska jag ha i vår och sommar, kanske jag även lyckas komma över den blå varianten om jag har tur. Skulle inte gråta då heller, kan jag säga.

Gå nu inte omkring och tro att jag är mode-intresserad eller så. Kläd-intresserad är jag däremot. Särskilt intresserar jag mig för sånt här som sticker ut. Som denna klänning, och som mina knallrosa converse! Äntligen känner jag att jag kan vara den jag är. Är en underbar känsla!!!

Sann mot sig själv

Den enda person man måste leva med i hela sitt liv är sig själv. Därför är det utan tvekat viktigast att ha en bra relation till den människa som man själv är. Fast jag kan tycka aatt det är lite tabu att tänka på sig själv och det är något jag starkt ogillar. Helst ska man ju tänka på andra i första hand och särskilt om man snart är psykolog. Men det är omöjligt att vara psykolog och hjälpa andra om man inte tänker på sig själv i första hand. Som att man ska ta på sig sin egen syrgasmask vid en flygplansolycka innan man hjälper andra, även om det är sina barn man väljer i andra hand. För utan att vakta sig själv är det en omöjlighet att hjälpa någon annan. Varför ska det vara så farligt att våga erkänna?
Jag jobbar stenhårt med detta numera, och ser det som en process som aldrig blir klar. Vill inte heller bli klar. Är farligt att se det som ens möjligt att bli klar.
Så bort med det dåliga samvetet och skulden som så ofta hör ihop med att tänka på sig själv. Bort med uppfattningen att man skiter i andra för att man tycker det är viktigt att tänka på sig själv. Bort med det. Bort. Bort.

Happy happy happiness

Jag vaknar efter min tredje goda natt i rad. Nu börjar jag få in rutin på att sova gott och det är jag så himlarns glad över.
Spenderade en stund igår med att gå runt i min nya gula klänning med en massa fina volanger. En riktig färgklick som representerar den jag verkligen vill vara. Fast jag suktar efter en likadan blå också (för det var den färgen jag urspungligen var ute efter men den var slut).

Och jag känner att jag faktiskt vaknar upp till en lycklig dag, som kan bli hur bra som helst. Solen skiner och det är lite småkyligt och jag ska snart gå till iksu. Ikväll blir det trevlig middag i ännu trevligare sällskap :D
Nu blir det lite mer kaffe och lite fil med musli för att ladda upp inför träningen.

Jag har hemtrevligt

Igår sa Fia att jag har hemtrevligt och ombonat här hemma hos mej! Det blev jag väldigt glader över, som ett bevis på att jag lyckats på nåt sätt. Detta måste naturligtvis firas på något sätt, fast jag visste inte hur. Men det blev lite spontant så att vi gick och såg Black Swan på Filmstaden ikväll. Nu var väl inte för att hon sa det som vi gjorde det. Men man kan väl passa på att fira det som firas kan när tillfället ges. Och dessutom var filmen otroligt bra.
Innan dess gick vi en sväng på HM. Och på Life där jag köpte mitt nuvarande favorit-te. Wiiiiie :D
Nu ska jag göra jag vet int vad.

I´m free. Och andra reflektioner.

Minfulness kan nog vara det bästa jag nånsin gett en chans. Två nätter i rad nu = absolut inga sömnproblem! Och om jag skulle haft sömnproblem dessa två nätter hade jag istället för att döma detta som något farligt och potentiellt livshotande accepterat känslan det innebar och gått vidare. I det här ögonblicket, och det här ögonblicket och det här ögonblicket.
Tyckte till en början att det var en massa pretentiöst skräp som bara var löjligt. Och det är det kanske. Men ibland kan det faktiskt vara så att pretentiöst skräp faktiskt funkar.

Fullkomligt trött

Om det är en sak som inte hänger med så är det sömnen. Den funkar inte alls bra. Att släcka lampor, tv och dörren till hallen är signaler som kommit att symbolisera absolut sömnlöshet och vändande och vridande bland snurrade lakan. Tröttheten kommer naturligtvis som ett brev på posten :(
Så himla många nätter och kvällar som uppfyllts av en aldrig sinande ström bilder som avlöser varandra i huvudet. Denna ström i kombination med en total oförmåga att koppla av gör att sömnen är ett minne blott. Men med tv:n på och att råka somna innan jag egentligen ska, går uppenbarligen alldeles utmärkt. Särskilt bra går det att somna till 2 1/2 män, eller nån kass film som American Pie. Aldrig sover jag så gott som då! Skaffa dom på dvd, månntro???

Min nya passion!

Kolla på detta! Underbart vacker eller hur? Och den ligger just nu på min hatthylla och väntar på attt bli använd idag :D

Finns dessutom i en massa fler mumsiga färger så innan sommaren har jag nog minst en till!

Muppigt

Som vanligt tvättid tidigt en helgmorgon. Som vanligt (trodde jag) skulle man gå ha maskinerna ifred. Men så fasen heller! En maskin var naturligtvis redan tagen trots att det var JAG som bokat dom. Jädra skit och en massa andra fula ord (fulare). Ser att dom satt upp en bokningstavla utanför, en sån där som man bokar på en skärm och låser upp med magnetnyckel så snart hoppas jag att norpade tvättider är ett minne blott. Nånting bra ska man väl ha rätt till efter att Bostaden ansett sig nödgade att höja hyran igen (med 116 kr för min del). Eller - det är åtminstone vad jag inbillar mig och troligtvis något jag kommer bli mäkta besviken på....

Jaja, spela roll. Fast det gör det ju men i nuläget ids jag inte bry mig. Inser att det är en alldeles för fantastiskt bra (lör)dag som för min del ska spenderas i all tänkbar ledighet och gott sällskap.
Jag ska även försöka hålla mig i från stan eftersom jag inte kan låta bli att lägga pengar på onödigheter när jag väl är där. Men men, vad finns det annat att göra liksom och jag väljer att denna gång avsäga mig ansvaret för min egen slösaktighet (inte för att den är sååå allvarlig). För det är ju inte mitt fel att det finns så himla mycket fina saker jag vill ha, eller hur? :D

Åldersångest

Jag valde att bara gå en stund på temadagen idag. Det finns definitivt anledningar till varför jag skulle ha stannat, men dessa anledningar var också de som fick mig att gå därifrån. Det berörde mig alltför djupt, jag kände inte att jag hade kraften att ta det just då. Men nu vet jag. Hur det låg till. Och jag är så glad och tacksam att nu är nu, och att framtiden är snart!!!!
Jag längtar så mycket efter att förverkliga allt som jag vill göra. Jag har inga särskilda storslagna planer, men jag har en dröm om att ha ett fint liv med ett bra jobb med bra lön, en fin lägenhet och människor att dela livet med. Jag har en dröm om ett fungerande och lyckligt vardagsliv, för det är just vardagen som är livet. Inte dom där få dagarna som är högtider för dom kommer alldeles för sällan. Det är inte värt att hänga upp sig på dess. För risken finns att vi glömmer bort att leva alla de dagar som faktiskt passerar mellan de där "speciella" dagarna. Och till vår förvåning kommer det att dyka upp speciella dagar under sådana perioder när vi tror att livet egentligen ligger i träda.

Jag väljer att försöka se ljuset i det mörka och det mörka i ljuset. För utan kontrasterna är livet just ingenting. Och just ingenting är det jag minst av allt vill att livet ska vara.

Usch för det uppenbara

Jag tycker inte om sånt som står längst fram. Då menar jag en hel rad saker faktiskt. Det som ligger överst i garderoben ratas till förmån för det som ligger nederst och undangömt. Kaffekoppen från längst bak på hyllan får allt som oftast komma fram, även fast den som står längst fram ser likadan ut.
Kunde jag skulle jag dricka bottenslurken av kaffet först. Om det nu hade låtit sig göras. Men det gör det ju inte.
Kanske gör jag allt det här för att det uppenbara är trist och för att jag söker någon annan sorts mening bakom alltings yta. Första anblicken behöver ju inte nödvändigtvis komma med sanningen, även fast den säkert gör det ibland.

Vart jag vill komma är nog till den punkt där jag vill uppmuntra fortsatt seende bortom det uppenbara. Kanske kan vi alla bli lite klokare av det.

Det hjälpte!!!

Promenerade ner till stan (ca 4 km) eftersom jag ändå skulle på apoteket. Var en ganska långsam och maklig takt jag höll för det tog väl sådär 45-50 minuter att gå. Men jag unnade mig den tiden (och dessutom gick jag inte i träningsskor - hade jag gjort det hade det nog gått fortare). Var ganska skönt att bara gå och gå och gå. Försökte lyfta humöret som varit sisådär de senaste dagarna. Men man kan ju inte va på topp jämt så...hehe :D
Köpte mig ett te på en hälsokost-affär som hette Bright Mood i hopp om att det kanske skulle göra sitt till. Och det är inte helt omöjligt att det hjälpte faktiskt :) Fast om det var nåt annat som gjorde det spelar ingen roll, huvudsaken att molnen i skallen lättade lite. Man får ibland vara nöjd med det lilla.
Men nu är jag ashungrig alltså. "hoppade" i princip över lunchen idag, det blev bara en banan och en såndär "nyttig" chokladbit. Inte mycket att hurra för med andra ord.
Så det blir nog en tidig middag, liksom en tidig kopp eftermiddagskaffe. Och ikväll blir det iksu.

Med kaffekopp och planer för dagen

Inser att jag inte har ett skit planerat inför denna dag. Är det skönt eller trist eller nåt annat? Det vette sjutton. Det blir en tur till något apotek i alla fall. fylla på handkrämsförrådet och säkert nånting annat med. Och köpa mer mjölk. Inte på apoteket då såklart. Och måste kanske ta mig till iksu på eftermiddagen. Kanske har en del planer ändå i allt det planlösa, uppenbarligen.
Hur som helst så ska det bli skönt med en ledig dag helt för mig själv, att fylla med precis det jag själv vill. Inte låta något eller någons dåliga samvete lämpas över på mig och förstöra för det är sannerligen det sista jag behöver. Bara få ha tiden ifred och leva den.

Jag tänkte börja detta levande med att göra en rad saker som oundvikligen pockar på uppmärksamhet här i mitt lilla krypin. Såsom att bädda sängen, ställa in mjölken och osten i kylen och att gräva fram ett par stumpor. Sen får jag se.

Finklädda jag

Har lyckats lirka på mig strumpbyxorna. Dom sitter åt mindre nu än sist jag hade dom, måste vara all träning som gjort sitt till??? Hoppas kan man ju. Idag blir det dock inget tränat. Blev istället en tur till strömpilen på förmiddan där en dörrmatta och diskmedel inhandlades. Och en ask Panodil. Det blev lördagens shoppande haha :D Inte för att jag behövde nåt annat, så är mer än nöjd med detta.

Ägnade sedan ett par timmar åt mat (lunch), skidskytte, samt att nästa fast axelband på finklänningen jag har på mig nu och ska ha på mig resten av eftermiddagen och kvällen. Och det blev riktigt bra; superdupernöjd är vad jag är. Särskilt eftersom banden sitter fast nu och inte behöver sättas favst gång på gång på gång.
Annars sitter jag just nu och lyssnar på Dead by April (japp nu blir F glad). Har just hällt i mig en kopp kaffe som satt utomordentligt fint.
På tal om fin så är det nog ändå vår snart. Trots bakslaget häromdagen så tappar jag inte hoppet!!! Och det kommer jag inte göra även fast fler bakslag säkerligen kommer.... :)

Just ja!!! Tillbringade kanske 20-25 minuter på spikmattan tidigare idag. Hade glömt hur underbart skönt det är och att mina smärtor faktiskt försvinner av det. Ska nog lägga mig på den en stund till innan jag ska iväg.
Hoppas ni alla (hur många ni nu är) får en bra lördag och att ni slipper se Melodifestivalen ikväll!! :D

Underbart lat

Jag kände att jag pressade mig själv för hårt igår, vilade inte när jag borde ha gjort det utan tvingade kroppen göra något den inte ville. Egentligen var varken kropp eller knopp pigg på spinning igår men ändå tvingade jag mig iväg. Så jag bestämde mig där och då att idag skulle jag bara ta det lugnt och slappa, åtminstone rent träningsmässigt. Kanske på sin höjd en promenad om jag känner mig inspirerad.
Annars är det väl en såndär halvtrist mellandag idag; varken upp eller ner, mer eller mindre. Lite trist är det också. Men det är ju oftast så med mig, jag har inte direkt något mellanläge. Håller mig ständigt igång känns det som. Jaja.
Har blivit tvättande imorse, sen bar det iväg till strömpilen där jag handlade på Maxi samt en vårjacka på Vero Moda. Skitsnygg svart i fuskskinn. Kommer bli riktigt snygg i den tror jag haha :D Den och mina rosa converse och en av mina älskade sjalar. Känns nästan som jag blivit modemedveten på gamla dar....fast dom flesta som sett mig skulle nog inte hålla med om det.... Snarare är det så att jag gillar kläder å sånt mer nuförtiden än förut, men i princip aldrig något som är "modernt".... :P Men jag är sjukt nöjd ändå..

Nu börjar solen skina in genom fönstret igen, den har varit borta ett par timmar men nu börjar det se ljust ut igen :)

Jag säger inte förlåt

Det känns som att flowet jag varit inne i den senaste tiden kan fortsätta. Och jag ber inte om ursäkt för det, även fast det lätt anses vara lite fult att må bättre än på länge. Hur kan det vaara så egentligen? Istället för glädje får man skuld över sig, som om att det är fel natt för en gångs skull känna något bra. Det har jag inte varit bortskämd med och kommer knappast bli det heller. Men när jag faktiskt känner den här bra-iga känslan då tänker jag fortsätta känna den och inte låta någon förstöra det för mig. Så är det med det.

Kaffekoppen står här bredvid mig och luktar gott. Smakar tyvärr inte lika gott då kaffet fått stå på bryggen liiite för länge. Idag ligger en hel del framför mig så jag känner att jag måste ladda upp med det som står till buds. Men värre kunde det ju ha varit - jag hade kunnat vara utan kaffe också! (hemska tanke!!!).
Annars hoppas jag i nuläget mest på att mina onda fötter ska bli lite mer onda, och att våren ska komma och torka upp all snö och blöta så att jag kan börja använda mina nya, underbara, ROSA converse!!!!

Kaffedoft, och lesshet

Är så less och trött idag. Mest är det nog just för att jag är less på att vara trött. Alternativt för att jag är trött på att vara less. Nåt av det är det.
Sitter vid köksbordet i Berghamn och känner på doften som sprider sig från kaffebryggaren som just slutat puttra. Jag sitter här och mitt i alltihop tänker jag på vilken lycklig människa jag faktiskt är. Inte lyckligt lottad, utan just lycklig. Jag har den fantastiska möjligheten att ibland uppleva lyckokänslor när jag som minst anar det. Men likaså upplever jag olyckokänslor när jag minst anar det. Jag är ingen sån där person som tror att man måste vara lycklig hela tiden för att kalla sig just lycklig. Att få uppleva dom där små stunderna när allt inte känns som pest är tillräckligt tycker jag. Kontrasterna är viktigast, det är ju dom som gör att det är möjligt att få ut så mycket av att leva. Trots livets inneboende sorglighet och olycka.

Det handlar inte om att bestämma sig

Det räcker ibland inte bara med en stark vilja. Man måste även ha en kropp och en själ som har kraft att lyda viljans uppmaningar. Det räcker inte bara med att bestämma sig. Det har jag erfarit många gånger, och fler kommer det säkerligen bli.
Jag inbillar mig att det blir lättare och lättare att acceptera med tiden, men ibland har jag mina tvivel.
Målet är att bli bättre. Helt enkelt för att må just bättre.

Drygt drömmande

Var längesen jag orkade författa ett par rader här nu!!! Är som att jag ibland inte alls känner mig inspirerad och då är det väl bättre att låta bli tänker jag mig.
Sovit som en gris inatt och länge blev det också. Segade inte upp mig förrän vid halv tio. Och det är nästan rekord i modern tid för mig! Sover jag till sju är det oftast en bedrift. Men jag tror det beror på att på morgonkanten var jag så slut efter allt jag drömt att jag bara inte orkade vakna. Drömde ett hopplock av gamla och nya upplevelser och i kombination blev det inget lyckat av det hela kan jag ju säga. Bara hemskt jobbigt och uttröttande...jaja he va ju bara drömmar så, även om dom kan vara nog så utmattande.

Idag börjar min åttonde termin på psykologutbildningen och det är nästan så jag börjar tro på att den här utbildningen en gång kommer att ta slut! Det har jag nog inte tänkt på många gånger unnder dessa fyra år kan jag säga. Har hela tiden känts som att slutet har varit en framtida utopi som är inte är just mer än en sådan. Men nu börjar det kännas annorlunda och det är ju riktigt härligt, fast väldigt skrämmande också såklart. Hur och vad ska man göra framöver för att försöka intala sig att man fortfarande är ungdom och slipper ta tag i allt det där "vuxna"? Det blir svårare och svårare att hitta giltiga skäl och argument. Men jag ska verkligen försöka, tro mig...

I kronljusens sken

Mina två kronljus brinner så vackert på sängbordet. Jag är inne på den sista ransonen ljus nu, alla de femtio jag köpte på IKEA i oktober är snart slut. Men dom har givit mig stor glädje och spridit sitt vackra genomträngliga ljus över många delar av livet den senaste tiden, och för det är jag tacksam. Ytterst tacksam.

Just nu är det många saker som börjar närma sig. Kanske det naturliga ljuset börja vandra närmare både kropp och själ, kanske är den framtida sommaren inte bara en utopisk hägring långt där borta i till synes ingenstans? För nu är det nytt år och nya tag som gäller. Det förra var jobbigt, slitsamt, sorgligt tragiskt, tröttsamt och livsglädje-slukande. Allt i ett och mer därtill. Det här året däremot, ger glädjeämnen och saker att hoppas på och drömma om. Och det bästa är att det ännu bara börjat.

Åsamka

Många är de tillfällen då jag vill vara den som åsamkar den där smärtan som andra åsamkar mig. Men jag har bestämt mig, bestämt mig för att ta the moral highway. Ibland är det bara så att man måste välja. Än finns kraften att göra det och den tänker jag utnyttja till sista droppen.

Det vackraste som skrivits

"Stå inte gråtande vid min grav, jag är inte där, jag sover inte.
Jag är tusen vindar som blåser, jag är diamantglittret på snön,
jag är solsken på mognat vete, jag är det milda höstregnet.
När du vaknar i gryningen är jag det lätta suset av fåglars flykt,
jag är de milda stjärnorna som lyser i natten.
Stå inte gråtande vid min grav, jag är inte där, jag dog inte."

Packartagen - eller kanske packardagen

Så blev det det här året ändå. Må det bli bättre än det förra. Må det förverkliga en dröm som jag länge haft. Må det mås bättre. Åtminstone kan det knappast bli sämre än det varit om nu det är någon tröst.
Jag har ägnat en stund åt att packa för imorrn far jag hem till Umeå igen! Jag har hittills fått plats med det mesta trots min lilla väska. Måste ju bero på att jag nu bytt ut dom klappar jag gav bort mot dom jag fått och dom upptog ungefär lika myclet plats.
Måste fortsätta med det nu för än så länge har jag inte plats för strykjärnet.