Jag tycker inte om sånt som står längst fram. Då menar jag en hel rad saker faktiskt. Det som ligger överst i garderoben ratas till förmån för det som ligger nederst och undangömt. Kaffekoppen från längst bak på hyllan får allt som oftast komma fram, även fast den som står längst fram ser likadan ut.
Kunde jag skulle jag dricka bottenslurken av kaffet först. Om det nu hade låtit sig göras. Men det gör det ju inte.
Kanske gör jag allt det här för att det uppenbara är trist och för att jag söker någon annan sorts mening bakom alltings yta. Första anblicken behöver ju inte nödvändigtvis komma med sanningen, även fast den säkert gör det ibland.
Vart jag vill komma är nog till den punkt där jag vill uppmuntra fortsatt seende bortom det uppenbara. Kanske kan vi alla bli lite klokare av det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar