Domedagstankar

Nyårsafton är en riktig hat-dag eftersom jag alltid får en känsla av en annalkande domedag.... Detta år är inget undantag, men jag tänkte att det kanske hjälper att försöka tolka domedagskänslan annorlunda. Att man inte vet vad som kommer hända har jag alltid tänkt på som något hotande och fruktansvärt som sätter på prov den stabilitet som jag alltid strävar efter att försöka upprätthålla. Kanske bär jag jag även med mig de hemska minnen av tidigare nyårsaftnar när jag antingen satt framför tv:n och lyssnade på Nyårsklockan av Tennyson med tilltagande skräck i magen, eller tittade ut genom fönstret och försökte gömma mig i mörkret när lampor och ljusstakar släcktes till förmån för eventuella fyverkerier. Gemensamt för alla nyårsaftnar är vetskapen om att den fruktansvärda januari-månaden väntar och att det dröjer länge innan den försvinner. För min del har det lika gärna kunnat vara januari fram till maj eftersom känslan är likadan. Men. Nu sitter jag har och raljerar om hur det brukar vara precis som om jag vet att det blir samma sak den här gången. Och det vet jag ju naturligtvis inte. Och det vet jag ju naturligtvis att det inte blir, inget blir ju likadant igen. Men jag vet i alla fall en sak - och det är att jag kommer ta min efterlängtade psykologexamen detta år och skaffa mig ett jobb som kommer ge mig den efterlängtade legitimationen. Och ingen kan ju ta ifrån mig det.

Tre gröna

Jag blev så sugen på lite gröna skönheter att stoppa i garderoben framöver! Här är HM:s bästa guldkorn (enligt mig i alla fall!). Visst är dom fina??!! Bilder från hm.com

Jag hade fel

Allt blev värre än jag någonsin kunnat ana. Julen är över och jag hann inte njuta en sekund. Jag hann bara önska att den aldrig hänt. Nu i efterhand känns det också som den aldrig gjorde det, hände alltså. Vad är värst egentligen - känslan av att den aldrig hänt eller att det inte fanns en enda sekund till att njuta av den?

Om en vecka

Om en vecka är årets besviknaste och bråkigaste dag onekligen över, viilken lycka. 99 % av mig vill hellre spendera julaftonen sittandes på golvet i mitt studentrum med en låda Paradis och glögg. Ensam. I tystnad. Med tid att njuta. Istället kommer julmaten avnjutas med tre lagar öronproppar på en säng i ett rum som är kallare än en ved-bod. En förbannat god jul, eller vad? Fast jag ska försöka låtsas att jag inte bryr mig.

En annorlunda ingång

Egentligen upphör jag aldrig att förvånas över allas vår förmåga att anpassa oss (hur mycket är individuellt såklart) till de jobbiga tråkigheter som händer oss. Allt går, oavsett hur krisartat det än är. Otroligt nog, jag kan inte fatta hur det går till. Det finns en osynlig kraft inom oss alla tror jag på. Å det bestämdaste. Men det var inte alls det jag skulle prata om..
Jag har för typ första gången nånsin haft en annorlunda känsla inför nyårsafton. Har alltid annars haft ont i magen av oro och domedags-känsla inför ett långt nytt år, men den här gången kan jag ana andra känslor bakom det. En strimma hopp. Förväntan inför året. För då tar jag ju examen och vid nästa nyårsafton kanske jag lyckats få jobb också. Att ha jobb långt innan dess är naturligtvis målet.
Jag väljer att inte se allt elände som kan hända. För jag vet att jag faktiskt har den där kraften som gör att man kan anpassa sig till alla möjliga situationer. Den som alla faktiskt har.

Skapa rutin

Varje morgon när jag vaknar går jag direkt till diskbänken och fixar i ordning vatten, kaffefilter och pulver. Därifrån till bryggaren vid fönstret och sätter igång maskinen för dagens första koffein-påfyllning. Den viktigaste på dagen.
Jag äter sedan mina ostmackor och dricker kaffet i en enorm rosamönstrad te-mugg som jag köpt på Indiska. Nyhetsmorgon i bakgrunden, och går igenom tidningarna, mejlen och facebook på nätet. Är det vardagsmorgon ser jag till att stoppa ner block, pennfodral och kalender i väskan i förberedelse för skoldagen. Nästa steg är att bädda, fundera ut vilka kläder jag ska ha (utifrån väder och humör), stänker på min favoritparfym, slänger på lite smink. Allt detta är en process som mer än gärna får hålla på i två timmar - därav stiger jag alltid upp mycket tidigare än jag egentligen skulle behöva. Jag måste ha den tiden till att stämma av med mig själv hur jag känner mig just denna morgon. Stämmer instrumenten inför dagen. Utan mina rutiner kan jag inte fungera. Utan dessa sysslor och göromål mår jag inte bra. Dessa rutiner gör att jag orkar fortsätta motivera mig själv till att hela tiden fortsätta framåt och aldrig stanna av. Allvarligt talat kan det vara de viktigaste saker jag gör för mig själv.