Löptur idag och jag sprang 5 km utan att stanna! Har sällan varit så stolt. Särskilt eftersom jag inte sprungit utomhus på nåt år.... Minst! Fast det märktes ju att man utövat spinning en hel vinter för helt kass var jag då inte. Det gamla löpsteget kvarstår onekligen sen den gamla goda tiden och jag är inte den som klagar på det :) Tvärsom! Så på två dagar har jag iaf sprungit en mil, dock var gårdagens eskapader förlagda till ett löpband, så det halvräknas väl bara..
Hur som helst så är jag på ett sådant humör att jag hoppas att det håller i sig hela livet. Inte för att det kommer göra det. Men man får väl ta sorgen när den kommer, och passa på att njuta i den tid som är.
Just nu njuter jag av nöjdhetskänslan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar