Igår satt vi på båten "Båten" nere vid älven. Drack te och satt invirad i en röd filt med vitt ludd på ena sidan. Det var skönt och värmande. Solen gick sakta men säkert ner men det gjorde inget. Jag insåg att det kommer fler sådana kvällar. En del kommer vara varma och andra svalare, men inte helller det gör något. Det är bara ännu en sak i den långa rad av saker som bara är som dom är.
En annan sak som är som det är, är min smärtande kropp. Morgonen är värst. Har så ont i knäna och fötterna när jag stapplande tar mig upp ur sängen att det är ett mirakel att jag faktiskt tar mig upp. Nu är det snart en timme sen jag smällde i mig både ibuprofen och panodil och nu kanske det börjar lätta en del så att den här dagen också kan börja levas. Det är mitt mål. Jag har inte tid med en kropp som inte låter mig leva, för jag har så mycket liv jag vill leva varje dag! Idag vill jag leva för solen, för kaffet, för mina prickiga strumpor och mina skitsnygga nya jeans. Jag vill leva för att gå på biblioteket och låna en massa deckare och jag vill leva för att jag har semester i en dryg vecka till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar