Vaknar efter en sovmorgon till kl 9 men är alldeles seg ändå. Tack gode gud för det underbara morgonkaffet som kan bota det dunkande huvudet och göra en mycket gladare. Min enda och oumbärliga drog, helt klart. Blir ett monster utan min koffein-medicin :D
Söndagen efter midsommar är alltså här och jag tänker tillbaka på midsommardygnet som gick och får en lite magisk känsla. Det frambringade en helt ny känsla hos mig att gå över broarna och befinna sig mitt inne i den tjocka dimman och luften som var så tung att det tryckte över bröstet. Det var så spökligt men ändå fint. Fast med betoning på spöklikt eftersom det satt en ensam svartklädd människa med ryggen vänd från oss på en rastplats längs vägen. Eller åtminstone hoppas jag att det var en människa :P
Nu blir det att ta sig lite mer kaffe och försöka göra sig redo för dagen (dvs klä på sig) :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar