Jag funderade tidigare idag på det här med att förlora kontakten med sådana man tidigare haft nära kontakt med. Är ju inte så konstigt att det händer ibland, folk flyttar, skolans slutas och tider förändras. Åren smyger sig på. Det konstiga däremot är den tomhet som kan uppstå bara huxflux när man tänker på det. Sorgen i att personer man en gång kände väl nu är fullkomliga främlingar.
Kanske är det regnsmattret mot fönstret som gör mig såhär extra vemodig eller så är det att jag idag såg några sådana här personer jag lärde känna för några år sedan, vars hus jag besökt, vilkas bäbis jag beundrat, vilkas födelsedagar jag ätit tårta på. Riktigt bra och trevliga personer.
Men allting är i ständig förändring och att acceptera det är nog nyckeln till alltihop. Jag vet ju med mig att jag kommer besöka hus som tillhör nya bekantskaper, titta på mnya bäbisar och äta tårta på nya födelsedagar. Så allt kommer vara sig likt men människorna byts ut. Och det är väl så det är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar