När jag inser att jag är så lyckligt lottad då blir jag glad mitt i eländet. Jag har så mycket, så mycket så många andra inte har. Det kan vara väldigt små saker. Det kan vara stora.
Idag är dessa saker ganska små om man ska se det ur ett globalt perspektiv. Jag har en tämligen god natt bakom mig (på naturlig väg dessutom), en rejäl dos koffein i blodomloppet. En fin tröja på mig. Varmt omkring mig.
Jag har ingen anledning att känns mig som jag gör ibland. Men ändå gör jag det. Det är omöjligt stt styra över.
Längtar faktiskt till att få åka hem på julledighet så att man inte har utrymme att tänka eller känna så mycket. Att ha full rulle omkring mig så att inga tankar kan komma tillräckligt nära för att kunna skada. Och det funkar faktiskt! Och ha de älskade pojkarna omkring sig. Dom pojkarna är dom enda som aldrig har eller kommer att göra en illa. Dom enda jag egentligen kan lita på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar