Man lär sig att folk inte orkar. När dom inte kan ta det man säger till dom, och när dom tar avstånd. Reaktionerna, blicken, suckarna och "oj vad jag har bråttom härifrån"-sättet som utstrålas med full kraft. Då vet man.
Det jag lärt mig det här året är väldigt mycket, och en av dom sakerna är att de personer man tror finns för en inte gör det. Att allt är underordnat villkor, villkor som måste följas till punkt och pricka om. Att allt kan pratas om utom det där som behövs pratas om. Det som är mest akut och angeläget och som inte kan vänta.
Jag ångrar mycket jag gjort det här året. Och jag ångrar extremt mycket som jag inte gjorde. Ångrar att jag lät mig själv må sådär som ingen förtjänar att må och tänka sådana saker som ingen ska behöva tänka. Ångrar att jag lät mig duperas under tiden. För innerst inne vet jag ju. Jag vet att ingen går att lita på, att när man verkligen behöver det där stödet så finns det ingenstans att få.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar