Jag märker ibland att jag har små små saker för mig. Saker som gör att jag kan känna att det är värt att leva livet även dom fula dagarna. För mig handlar det mest om rutiner. Jag hatar när saker ändras. har jag vant mig vid en sak som vill jg ha det kvar på det sättet, kanske även om det finns andra. Finns bättre.
Mitt psyke har svårt att ställa om sig, min hjärna är ett väldigt svårtmanövrerat organ. Ofta är min hjärna en rigid sak som jag måste kämpa mot för att den ska inse att jag i vissa saker inte kan hålla på som förr. För saker är inte längre som förr. JAG är inte längre som förr. Jag är annorlundare nu mot vad jag någonsin varit. Och jag gillar det så himla mycket även fast det skrämmer mig från vettet ibland.
Andra saker som gör att jag klarar av de fula dagarna är at jag accepterar. Både som fula dagarna, men också andra fula saker. När världen är ful, eller jag själv. Eller när bara känslan av att leva är ful. För mig kommer den känslan dagligen. Men det finns en konstig trygghet i att vetta att det inte blir bätre för att jag fördömer den där fula känslan eller det där fula jaget som jag stundtals tycker att jag har. Jag har bestämt mig för att bara fortsatta, att fortsätta stiga upp på morgonen och klä på mig och stänka på mig parfym och brygga kaffe. För det är dom där ssmå små sakerna som gör att jag till slut kommer ut på andra sidan om det fula. På den sida där det förhoppningsvis kan bli fint igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar