Det är så jädra kallt. Nu är det som det alltid är, så kallt både inne och ute att man får bo i tjocksockarna och flera lager kläder. Fast vem bryr sig egentligen. Vem minns dom där dagarna för bara några månader sen då man gick i jeanskjol och linne och inte hade ett bekymmer i världen. Eller kanske inte. För nog har man alltid bekymmer i världen hur ska man annars kunna lära sig att lösa problem om man inte har dom?
På nåt konstigt sätt är jag fruktansvärt ledsen men oerhört glad. Det är en känsla i kroppen som jag aldrig tidigare haft, men det är ändå skön på något sorgligt vis. Jag har under dagen gått igenom i huvudet vad det är för saker som jag aldrig kommer uppleva mer. Och det har gjort mig ledsen. Men samtidigt så finns det saker som jag också inte vill känna igen. Och det gör mig glad.
Jag vet kanske inte bad jag menar. Förhoppningsvis så kan det kanske bli klarare. Men inget av det spelar någon roll nu för det viktigaste är att jag kan sova i natt. Allt annat är sekundärt. Just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar