När jag gick i högstadiet var jag bäst på att springa. Jag tränade löpning ofta men inte särskilt långa sträckor. Men det räckte för att jag skulle bli snabb och få en enormt bra kondis.
Jag tackar mitt forna jag för detta idag! För tack vare detta så har jag lätt att träna upp min kondition idag och det är jag omåttligt glad över... Dock är jag inte heller nu någon särskilt uthållig löpare. Men jag är som jag är helt enkelt och jag är tacksam för att jag har så pass lätt för det som jag har!
Det var dagens fundering. Vad gör ni?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar