Snart julafton

Kan knappt fatta det. Och jag gläds fortfarande så otroligt mycket över mina prestationer denna termin. Jag kan inte släppa det. Varför skulle jag? Jag är ju stolt. För nästan första gången känner jag att jag betyder nåt. Och att jag betyder mycket. Jag ska fortsätta stråla, precis som min handledare sa. Jag har stpr potential, och den tänker jag inte låta gå mig ur händerna bara på grund av diverse svårigheter. Tvärtom - dom gör att jag blir ännu mer bestämd. Det är jag som bestämmer. Jag vinner.