Jag tror att jag är lycklig

Har funderat på detta ett par dagar nu, och jag tror att "lycklig" är ett ord som kan beskriva hur jag känt mig. Åtminstone tror jag att det kan vara rätt ord. Riktigt säker är jag inte för jag tror inte jag känt lycka förut. Inte så här i alla fall.
För mig verkar receptet för lycka vara att vara sann mot mig själv. Erkänna det jag känner och tänker och lyfta fram det i ljuset istället för att försöka dölja det djupt inom mig och hoppas att det aldrig hittar vägen ut. Men det gör det. Hittar en väg ut alltså. Varje gång.
Jag tycker om att göra listor. Här kommer således en på dom saker som ger mig lycka.

1. Att få slippa alltför mycket oro och krav.
2. Dricka en massa kaffe!!!
3. Få vara för mig själv.
4. Ha ett jobb som jag inte får ont i magen av att tänka på eller arbeta med.
5. Att kunna planera min dag efter hur jag vill att den ska vara.
6. Tjäna mina egna pengar.
7. Plugga det jag verkligen gillar.
8. Läsa en massa böcker.
9. Äta jordgubbar (och en massa annat gott).
10. Gå ut på spontana promenader.
11. Träffa vänner (spontant eller planerat är lika bra båda två!)

Nu tror jag att jag måste ge mig. Men en viktig punkt finns inte med på listan eftersom den är så genomgripande att den måste få eget utrymme. Och det är den lycka jag upplever när jag känner saker. Förmågan att känna både glädje, sorg och allt däremellan, en förmåga som jag en tid känt att jag inte riktigt haft. Har befunnit mig på någon slags halvbra/halvdålig nivå hela tiden under en period och det är inte roligt. Det är bättre att jag känna djupaste sorg istället för att känna sig mer eller mindre likgiltig. Jag lovar. För då vet man att man kan känna. Då vet jag att jag kan känna.