Ibland så glömmer jag

Titt som tätt så inser jag att jag faktiskt har den här bloggen kvar. Som jag startade 2007. 6 år! Herregud, inte konstigt att jag inte har hjärta att plocka bort den. För trots att jag numera skriver här så sällan är den ändå som en berättelse som jag kan gå tillbaka till om jag glömmer vad som hänt de senaste åren. Och då inser jag att det har hänt så mycket mer än det känns som. Både bra och dåliga saker jag har skrivit om, sorgliga, lyckliga, vardagliga och högtidliga. Allt ryms liksom här oavsett om jag skriver ofta eller sällan. Så oroa er inte, jag kommer inte stänga ner bloggen. Den ska få hänga med och jag kommer vid de tillfällen jag känner inspirationen komma fylla några rader med det som just då ligger närmast till hands.