Jag har funderat lite nu på eftermiddagen. Och blivit nostalgisk. Egentligen fattar jag inte varför. De minnen som bombarderat mig är alla alldagliga, speglar inget särskilt. Men ändå. Dom talar om något om vad jag tyckte och tänkte om livet och tillvaron för några år sedan och tillåter mig att jämföra nutid och dåtid.
På vissa sätt var det bättre förr, men i andra avseenden är saker så mycket bättre nu. Jag vill absolut inte hellre leva "då" men jag tror att tillbakablickar och funderingar är nyttiga. Det får mig att uppskatta det jag har nu och det jag haft tidigare.
För tre år sedan pluggade jag historia. Jag har suttit och bläddrat i dom böcker jag hade då. Och jag upptäcker att jag minns så mycket av hur jag tyckte att mitt liv var då, bara genom att bläddra lite. Jag minns hur mycket jag pluggade, jag minns bussresorna till och från skolan, höstregnet och melankolin som det orsakade, minns vad jag åt till lunch till och med. Jag minns också den längtan jag hade efter att komma vidare, göra något av mig själv. Jag trodde aldrig att jag skulle nå dit jag har kommit nu. Men likväl känner jag nu av samma melankoli som jag kunde känna då.
Hösten kommer allt närmare. Och jag längtar även efter den. Men jag är kluven. Jag älskar höstfärgerna och höstkylan som nyper i kinderna. Och att luften blir till moln när man andas.
Melankoli är en bitterljuv känsla. Just nu är jag helt uppfylld av den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar