En vändpunkt

Vet ni en sak. Det här sommarlovet (ja jag vet att jag tjatar men det skiter jag i) har varit så härligt. Det bästa någonsin, mycket jobb, korta men innehållsrika lediga dagar. Glädje, hopp, lycka. Det finns så mycket ondska i världen. Men jag har insett att jag måste hitta ett sätt att leva med den och göra det jag kan för att minska den. Jag måste kunna känna lycka utan att få dåligt samvete av det. Och jag vet att jag har sagt det förr fast kanske inte lika övertygande; jag har aldrig varit lyckligare än jag har varit de senaste månaderna. För jag tror inte att jag nånsin har varit lycklig tidigare. Och det är fantastiskt. Ibland kommer dom där tankarna om att jag inte förtjänar det. Men med förnuftet vet jag att jag förtjänar det lika bra som någon annan. Alla förtjänar lycka, och eftersom jag är en av dessa alla så förtjänar jag det också. Jag tror hemligheten kan vara att uppnå insikt om att ingenting är gratis här i livet. Man måste kämpa för det man vill och för att nå ända fram. Om man vill ha någonting så får man fixa det själv.

Jag är en målmedveten människa, det tycker jag själv och det tror jag att andra tycker också. Det betyder inte nödvändigvis att jag vet exakt vad jag vill - snarare att jag vet att jag vill något. Någonstans. Utvecklas, se vad som kan hända, vad jag kan göra av dom möjligheter jag har. Och kan jag så kan du.