Kanske är det för tidigt att skriva detta. Men jag har en känsla av att jag aldrig kommer få träffa dig igen. Du lilla vän som bara fick vara hos oss i fyra månader. Den korta tiden till trots fick du mycket kärlek och omtanke och fick ha ditt eget lilla paradis hemma i byn. Denna frihet var det som troligtvis tog ditt liv. Att söka efter dig är som att söka en droppe i havet. Det finns så många ställen att leta på, fler än vad som nånsin kan genomsökas av oss.
Jag sitter här och kan inget göra. Inget annat än att minnas hur mycket jag tyckte om dig och hur glad jag är för att vi fick ha dig den korta tid som vi ändå fick. Hoppas du är på ett bra ställe nu och att ingenting nånsin kan göra dig illa mer.
God natt min Lilla Hugo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar