När saker och ting kör ihop sig har jag en förmåga att stänga av.
Just nu har jag både sorg och andra bekymmer men jag känner mig som en känslomässig robot. Det vill säga; jag känner mycket mindre än jag borde känna. Jag vill känna panik, ångest och rädsla. Jag vill känna sorg och kunna skrika av mig allt. Men över mina läppar kommer inte ett ljud. Det känns fel. Väldigt fel.
Det känns helt uppåt väggarna.
Mamma e på sjukhus igen. Snuffe är död. Varför skriker jag inte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar