Tänk mindre, njut mer

Jag har skapat mig ett mantra och detta mantra återfinns i rubriken. Övar på att ta till det när jag känner att tanken fladdrar iväg på en massa icke-aktuellt tjafs som jag ändå inte kan ta förrän det kommer. Om det kommer! Det blev för mycket av den varan ett tag och då insåg jag att jag behövde några påminnelseord. Sagt och gjort, det blev ovannämnda. Nu sitter jag alltså och påbörjar semestern framför datorn, och naturligtvis inte utan en kopp kaffe i handen. Eller på bordet åtminstone. Känns som att jag suttit här förr om somrarna med kaffekoppen som ett halvhjärtat försök till tröst innan det var dags att dra iväg på jobbet som gav ont i magen av stress. Nu är jag dock inte särskilt stressad, JAG HAR JU BETALD SEMESTER FÖR FÖRSTA GÅNGEN NÅNSIN!! Och av misstag (helt seriöst) blev det där sista med versaler (helt ok om du ej tror mig men det är sant!). Så hur som helst så är situationen helt annorlunda mot hur den har varit tidigare, på många olika sätt och vis. Idag fyller även mamma år så ikväll kanske det blir lite tårta. Det blir i alla händelser mer kaffe. Tänk mindre och njut mer, liksom.

3 saker

Hittade en bild på en blogg som jag ville dela med mig av. Nämligen denna... De tre orden man ser är det man vill ha i livet, för egen del blev det "intelligence", "freedom" och "experience". Känns ju på pricken som jag...

4:e juli

Ganska mysko att det redan är den fjärde juli! Mitt i sommaren och jag har knappt känt av det! Eftersom jag inte får semester förrän nästa fredag. Dock gör inte det så mycket, är ju van att jobba hela somrarna så. Sen är jag dock ledig från den 12 juli till den 2 september då jag börjar mitt nya jobb i Övik. Även det mysko! Hade aldrig trott jag skulle flytta till Övik. Å andra sidan är det många saker som skett som jag aldrig hade trott så ska nog inte basera så mycket på det.
Nu har jag i alla fall jobbet ett år som psykolog snart! Otroligt bra gjort av mig måste jag säga. Jag skulle dock ljuga om jag sa at det inte kliar lite i pluggfingrarna trots alla mina år i universitetssvängen. Kanske just därför för övrigt, känner mig aldrig riktigt klar, vill alltid läsa, plugga, skriva tentor och lära mig. Älskar det! Och nog kommer det bli mer av den varan framöver även om det inte är aktuellt just nu såklart. Frågan är om det blir studier på forskarutbildning, förberedande studier i form av en massa kurser på avancerad nivå inom psykologi eller kognitionsvetenskap eller om det blir någonting helt nytt. Känns som man har alla möjligheter i världen. Sökte förresten inför den kommande höstterminen en masterutbildning i kognitionsvetenskap för att se om jag kommer in. Får besked nästa fredag om jag kom in, inte för att det är ett alternativ nu men det blir ju roligt att se om jag blir antagen. Det är tydligen en väldigt internationell utbildning med många studenter från många delar av världen och det skulle vara en himla kul upplevelse tycker. Dessutom är första kursen "Brain Imaging"- bara en sån sak liksom!! :-D

Snacka om feedback

Omedelbart efter att jag återupptagit mitt sporadiska bloggande märkte jag hur antalet besökare ökade markant här. Och om inte det är feedback så säg mig vad som är det! Kanske kan vara precis det jag behöver för att förmå mig att fortsätta, vem vet. Kollade för övrigt igenom en massa gamla inlägg igår från min tidiga studietid och insåg att jag hade glömt bort att jag hade en "hemlig vän" på bloggen ett tag. Än idag har jag ingen aning om vem den personen var eller varför hen aldrig ville avslöja sin identitet. Ha, så kan det va. Otroligt som det är att den personen fortfarande skulle läsa mina ytterst fåtaliga inlägg skulle det ju vara kul att "återuppta kontakten". Ganska kul med en hemlig vän faktiskt.
Nog om det i alla fall. Idag träffade jag min handledare på jobbet för sista gången, vilket känns jättetråkigt! Hade gärna stannat kvar om inte avståndet hem varit så långt. Men nu är det ju det och annat än såhär låter det sig inte göras. Ska dock försöka hälsa på nån gång, om man skulle råka "svänga förbi". Dock är ofrånkomligen en period i livet förbi som aldrig kommer igen. Sorg i hjärtat! Men jag är glad att jag fick chansen att testa mina psykologvingar på ett sånt bra ställe.
Nu känner jag att det är bara att bestämma sig om man ska gråta över det förflutna eller helt enkelt blicka framåt. Hur jag än känner mig så vet jag att det är det senarenämnda jag gör. Hela världen framför mina fötter! Och bara ett litet litet stänk av 30-årskris....

Sommartankar och suspekt kaffe

Undrar om jag kommer sakna det smakmässigt tveksamma kaffet som kaffemaskinen här på jobbet spottar ur sig? Troligen inte. Finns så mycket annat jag kommer sakna. Dock så kan jag knappt vänta tills jag kommer hem och får ha semester. Nästa gång jag sitter på tåget så kommer jag inte åka tillbaka på länge. Troligtvis. Känns skönt för resandet har varit ett gissel kan jag erkänna. Men nu är det snart till ända.

En fortsättning som följer

Fortsättningen följer alltid på det som är. Hur man än vänder och vrider fortsätter allting alltid på något sätt, inget tar slut och allt kommer existera oberoende av mig, dig eller alla andra. Kanske i andra former men ändå. Så är det väl också med den här dagen, med imorgon och alla andra dagar. Gårdagen fortsatte tills den övergick till idag. Idag som är en sommardag precis som de flesta av de senaste och förhoppningsvis även morgondagen. Och snart har jag semester för första gången nånsin. Och samtidigt som jag tänker på hur skönt det ska bli sitter jag och planerar och funderar ut hur framtiden ska bli. Tunga och allvarliga tankar för att vara en tisdagsmorgon men det är lika gott att tänka dem en tisdag som vilken annan dag som helst. Och i åratal har tisdagar alltid varit mina favoriter. Så även fortsättningsvis.

Någonstans bland randiga muggar

Förra året i slutet på juli så tappade jag en sak. Jag tror jag tappade mig. Någonstans där i krokarna kring den tid då jag packade ner mina fina randiga muggar i en rosa plastkorg utan lock och utan skydd försvann någon del av mig som jag inte insett förrän nu att jag behöver. Jag insåg det i midsommarhelgen då jag återigen fick syn på de där fina randiga muggarna som stod undanskuffade under en säng på förvaring. Inte förvaring på obestämd tid utan på bestämd. Närmare bestämt till den 1 augusti 2013 då jag återigen återtar dem. Kanske hittar jag den där delen av mig som jag tror jag tappade också när jag plockar in dem i deras nya skåp, i deras och min nya lägenhet i en "ny" stad där jag ska påbörja ett nytt jobb. Ett liv som kanske inte är nytt men åtminstone annorlunda. Olika. Precis som jag gjorde förra året. Då lämnade jag också en arbetsplats jag tyckte mycket om, precis som nu. Och precis som då trodde jag att den plats jag kom till aldrig kunde vara lika bra som den jag lämnade. Just den tanken har jag nu också. Och precis som den gången har jag mer än gärna fel.