Någonstans bland randiga muggar

Förra året i slutet på juli så tappade jag en sak. Jag tror jag tappade mig. Någonstans där i krokarna kring den tid då jag packade ner mina fina randiga muggar i en rosa plastkorg utan lock och utan skydd försvann någon del av mig som jag inte insett förrän nu att jag behöver. Jag insåg det i midsommarhelgen då jag återigen fick syn på de där fina randiga muggarna som stod undanskuffade under en säng på förvaring. Inte förvaring på obestämd tid utan på bestämd. Närmare bestämt till den 1 augusti 2013 då jag återigen återtar dem. Kanske hittar jag den där delen av mig som jag tror jag tappade också när jag plockar in dem i deras nya skåp, i deras och min nya lägenhet i en "ny" stad där jag ska påbörja ett nytt jobb. Ett liv som kanske inte är nytt men åtminstone annorlunda. Olika. Precis som jag gjorde förra året. Då lämnade jag också en arbetsplats jag tyckte mycket om, precis som nu. Och precis som då trodde jag att den plats jag kom till aldrig kunde vara lika bra som den jag lämnade. Just den tanken har jag nu också. Och precis som den gången har jag mer än gärna fel.