Äntligen var den pärsen över. Men inte ska man tro att det är lugnt för det.
Det ena bråket avlöser det andra. Vi kan inte vara allihopa i det här huset samtidigt.
Nu har man Karl-Bertil Jonsson att se fram emot. I alla fall.
Egentligen har man ingen rätt att klaga, men jag gör det ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar