Jag mår fint

Jag fick en kommentar där någon frågade hur jag egentligen mår. Rubriken talar sitt tydliga språk i den frågan. Jag mår faktiskt bra. Jag vet att jag har en tendens att bli melankolisk och grubblande ibland, men faktum är att jag mår bättre än jag gjort på flera år. Kanske bättre än jag mått i hela mitt liv. Mitt grubbleri och min stundom svidande självkritik är en del av mig som jag aldrig tror jag kommer bli kvitt. Konstigt nog så gillar jag grubblandet. När jag grubblar vet jag att jag lever. Jag grubblar, alltså är jag. Självkritiken kan jag dock klara mig utan. Den jobbar jag med varje dag. Och jag vet att jag gör framsteg.