Så gott som varje dag funderar jag över mitt yrkesval. Och varje dag så tänker jag att jag valt rätt. Jag fick beröm häromdagen. För att jag var så medmänsklig och empatisk. En person tackade mig att jag var så vanlig. Jag tog det som en stor komplimang och som ett tecken på att jag kanske trots allt kommer bli en bra psykolog. Inte förrän nu inser jag hur bra jag passar att jobba inom vården. Jag trivs där jag kan göra en insats. Och det tror jag att jag kan göra som psykolog. Om ett år är det dags för en termins praktik och jag har redan fjärilar i magen av förväntan och spännning. Det är ju först då som man får chansen att pröva på det man ska syssla med. Det verkar onekligen jättespännande. Enda nackdelen är att man inte får praktik innan dess. Jag skulle vilja ha några veckor varje termin så att man får jobba lite praktiskt också och inte bara läsa.
Jag tror att till hösten blir det mycket läsande. Vi börjar med gruppsykologi och jag kan knappt vänta. Den här terminen ska bli så bra! Det har jag bestämt sen länge och så ska det bli. Ingenting stoppar mig den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar