Min bästa tid är nu

Varför kan man inte låta bli att oroa sig och bekymra sig över helt oviktiga saker? Och istället fokusera på sådant som faktiskt betyder nåt. Livet är alltför ofta fyllt av tankar på vad vad andra tycker om en, vad andra ska säga om man gör si eller så, vad andra gör jämfört med vad man själv gör. Det är så onödigt. Ibland har jag känt att jag är mina prestationer. Har jag inte uppnått nåt, så är jag ingen. Och jag kan inte acceptera att det är så det ska vara. Jag vill vara något förutan det jag åstadkommer. Jag vill faktiskt vara värd något bara för att jag finns till. Ska det vara så mycket begärt?