Patetiskt

Det känns som det mesta i mitt liv är patetiskt. Jag vill inte att det ska vara så. Jag önskar jag visste hur jag skulle lyckas ta mig ur det.
Det finns få glädjeämnen. Men de som finns försöker jag ta vara på.
Jag funderar över saker jag är tacksam för.
Jag är tacksam för katterna. Att dom mår bra.
Jag är tacksam för att jag pluggar något jag verkligen vill.
Jag är tacksam för min egen lilla lägenhet.
Jag är tacksam för att jag har ett jobb över sommaren.
Jag är tacksam för att det snart är höst och jag kan börja leva igen.
För jag lever inte på sommaren. Hela sommaren känns bara som ett enda långt dygn som jag vill ska ta slut. Men snart så.
Nu ska jag snart gå och sova. Det är jag också tacksam för. Ett natts ostörd sömn.