Ännu en bön

Jag har känt din närvaro idag. Det måste betyda att du är i närheten. Jag trodde jag skymtade dig en kort millisekund. Men jag vågar inte hoppas för mycket. Kanske såg jag fel. Men jag vet att jag inte tog fel när jag kände din närvaro. Jag ber dig att du visar dig så jag får bekräftat att du finns. Inte bara som en skugga eller en suddig siluett, utan som ditt verkliga jag - med din glädje och trygghet. Jag tror inte det är för mycket begärt. För du är ju nära nu, kanske alldeles bakom mig eller ovanför mig. Det skulle inte kräva alltför mycket av dig att du ger mig ett tecken. Ett tydligare tecken. Men jag är nästan helt säker på att det var dig jag såg idag. Och inte på mycket länge har jag känt det lilla hopp som tändes inom mig. Gör mig inte besviken.