Eftermiddag. Än en gång går dagen mot kväll. Vad har jag gjort av den här dagen? På vilket sätt har jag fyllt den med den tillvaro som är mitt liv? Svaren är nog många. Jag har druckit vatten ur ett glas med röda stjärnor på. Jag har känt trötthetens arm sträcka sig efter mig. Jag har sett hoppets låga komma lite närmare. Jag har känt mig ganska mycket som mig själv och trivts med det. Jag har accepterat, längtat, sörjt och velat. Och jag förstår att det är allt det här som är mitt liv. Bara mitt. Mitt alldeles egna liv som jag får ägna åt precis vad jag vill. Det är ju fantastiskt.
Det är ett dygn och sju timmar kvar tills den välsignade friheten är ett faktum. Jag tror aldrig att den har varit så efterlängtad. Varje ledig stund ska jag ägna mig åt att läsa alla de böcker som jag sparat under terminen. Jag ska lära mig saker, begrunda dessa saker och glädja mig över den nya kunskapen. Jag kommer att ha tid med mig själv, det blir en ny och efterlängtad upplevelse. Jag ska gå promenader, lyssna på vindens och fåglarnas läten. Jag ska njuta av den tillvaro som jag skapat. Och jag ska lyssna på dom som jag ignorerat under så lång tid. Kroppens och själens röster. Och det ska bli så underbart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar