Antingen kan man hata sig själv eller så låter man bli. Jag vet ej ännu hur jag ska göra. Jag vet ju att självhat bara kan leda till en sak - ännu mera självhat. Så det är ingen bra väg att gå.
Men det är så svårt att låta bli när jag ser hur allt har blivit. Jag försöker tänka att det inte är mitt fel men det är det ju. Vems annars? Jag har bara mig själv att skylla. Jag skyller inte på andra.
Just nu är jag så fruktansvärt missnöjd att jag knappt kan sätta ord på det. Jag äter aldrig något sött eller fett ändå har jag gått upp tio kilo. Jag har fått en explosion av finnar och oren hud i ansiktet. Håret hänger i torra stripor. Men det som grämer mig mest är ändå att mina kläder har blivit för små. Jag bara tänker på det här hela tiden. Jag bekymrar mig ständigt.
Jag motionerar många kilometer per dag men det är inget som hjälper. Jag går ändå bara upp i vikt hela tiden. Nu är jag beredd att ge upp. Det är inte värt det. Bildäcket kring midjan försvinner inte. Tvärtom. Jag hatar det. Jag hatar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar