Nu var det längesen den här känslan infann sig. Men rätt som det var har den börjat dyka upp titt som tätt. Jag gillar det inte. Det gör mig orolig. Det gör mig bekymrad. Men samtidigt så gör det mig mer beslutsam, jag vet att det är jag som är i kontroll och inte känslan. Jag vinner. Men kampen pågår hela tiden.
Jag håller fast vid de små sakerna som gör mig glad. Jag försöker att inte tänka de tankar somvill dra ner mig. NEJ. Jag vägrar. Och förhoppningsvis är det just detta som kan rädda mig från de mörka stunderna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar