Igår ställde jag en fråga och fick en sak bekräftat. Svaret visste jag nog innerst inne men jag hade aldrig fått det svart på vitt. Men nu fick jag alltså det och det kändes väl inte nåt särskilt. Kanske var det lite som en befrielse, kanske var det en chock. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu. Men strunt samma. Det är som det är som Håkan Nessers karaktärer brukar säga.
Nu blir det en promenad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar