Så sitter man här vid fridas dator och undrar vart den här dagen har tagit vägen.
Jag var uppe kl 6 imorse och tvättade kl 7. Under tiden så såg jag på ett avsnitt av Lilla huset på prärien.
Sedan gick jag en sväng på skolan och satt och skrev ett tag på min filosofihemtenta. Det gick väl hyfsat. Jag anstränger mig så lite som möjligt. Det står helt klart att jag inte är nån filosof. Eller till en viss gräns e man väl alltid lite filosofisk men för mig finns det en gräns. I alla fall så ska jag försöka besvara på hemtentan om det är bättre att dö gammal än ung och hur det i så fall kommer sig. Och om livet måste ha en mening för att vara värt att levas.
Det är ju onekligen ganska intressanta frågor. Det som är bäst med filosofin måste iaf vara att det inte finns nåt rätt eller fel på dom här frågorna. Så man kan nästan bara bli godkänd.
Nu är det bara några veckor tills jag är tillbaka på mitt eget program. Eller egentligen så är jag väl där nu också men det känns lite omotiverat att läsa samma sak igen som man redan har läst.
Men kognitionskursen blir nog bra. Jag ska försöka att inte bli nervös över grupparbetet som vi ska göra. Hoppas man får en bra grupp och kommer på nåt bra ämne bara. Men det löser sig.
Annars e jag ganska nöjd med den första veckan. Nu när man tänker tillbaka fattar jag inte hur jag har kunnat bo hemma i tre månader. Inte konstigt att man ville iväg. Och nu är man äntligen iväg.
Tänker jag tillbaka på den här i tiden ifjol kan jag inte fatta att den faktiskt har ägt rum. Tack och lov vet jag att jag aldrig kommer att leva så igen. Om man kan kalla det för att leva, för det tror jag inte att jag gjorde. Jag hade inget liv då. det kan jag nu konstatera. Och hade jag inte börjat plugga när jag gjorde så hade jag kanske aldrig gjort det. Då hade jag blivit fast i det jag inte ville. Det var ytterst nära. Tack och lov att det blev som det blev iaf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar