Varför är det så svårt att acceptera att livet har ett slut? Varför är det så ångestfyllt att tänka på? Varför är det så skrämmande att tänka på sin egen icke-existens? Eller någon annans?
Alla dessa frågor som inte har nåt svar.
Om några dagar kan livet vara slut för en av mina bästa vänner. Han har inte ätit nästan nånting på över ett dygn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar