Jag är tvärtom. Precis tvärtemot alla andra.
När alla andra börjar sitta ute i solen då vill jag vara inne. När alla andra tycker att det är skönt att det är ljust på kvällarna vill jag att det ska vara mörkt. Jag längtar redan till hösten. Jag älkar hösten. Mycket mer än sommaren. Kanske är det för att sommaren så länge har fått symbolisera allt det slit man har fått lagt ner. Uppe med tuppen, och jobb på kvällarna. Dålig sömn och känslan av att man missar hela sommaren. Kanske är det därför som jag får den här känslan på våren.
Jag ska ju vara med i blodomloppet. Men jag känner att motivationen inför att ge mig ut och jogga är minst sagt minimal. Jag var ute igår så idag blir det nog bara att jag går.
Nu blir det gröt igen.
Och min bön om att Snuffe ska bli bättre har blivit besvarad. Jag hoppas och fortsätter be.
Tack för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar