Imorgon kommer våran Snuffe få somna in.
Han bara ligger, han kommer aldrig bli bättre.
Detta är så svårt, men vi får tänka på alla de
lyckliga stunder som vi fått. Han har fått leva
ett långt och friskt liv - mycket längre och
bättre än de flesta andra. För det är vi tack-
samma. Men den här dagen kommer. Det har
vi vetat ett tag nu. På nåt sätt har vi kommit
ro med det beslutet. Vad kan man annars göra?
Jag har två mål som håller mig uppe och det ska
jag tänka på för att ta mig igenom sorgen. Jag vet att
jag kommer klara det. Det har gått förr och
det kommer gå igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar